Sveriges.com - Uteliv med puls

Flytt

2011-02-19T21:41:00.003+01:00

Jag kör vidare på annan sida nu, välkommen:
friluftspassion

Skridskopremiär och benbrott

2011-01-09T23:32:00.015+01:00

Kungsbackafjorden
Skridskosäsongen började rekordtidigt! Redan i början av december var det medlemmar i skridskoklubben som åkte på Västersjön 50 km men det var först till Lucia som en större grupp gav sig ut och detta på Ringsjön, 38 km blev det på fina isar. Själv hade jag förhinder så det blev den 14 dec som en förmiddagstur på Krankesjön kunde bli verklighet. Då är det som det ska vara, Krankesjön som premiärsjö! Tre varv blev det.

Bild Ingemar Jacobsson
Den 28 december blev det äntligen dags för en busstur med skridskor på havsis, nämligen Kungsbackafjorden som hade lagt sig. Vi blev ett tjugofemtal åkare från klubben som fick en fin dag även om bussturen tog sex timmar och åkandet 4,5 timmar. Men det var det värt. Dessutom är det trevligt att åka buss tillsammans. Vi sattes av vid Tholöholm slott och delade in oss i tre grupper där jag tog fyrorna, en grupp på elva personer. Frågan var hur långt ut vi skulle komma på isen, om det skulle gunga som det gjorde för två år sen vi var där ute, om jag skulle undvika plurr, om solen skulle titta fram, etc. Allt funkade och i halvtid släppte jag fram en ny ledare som gått kursen året innan, första halvan hade ju varit på stabil is utan utmaningar. Allt gick bra och vid femtontiden kunde vi glida in i Gottskärs hamn där bussen väntade.
Turen blev: Runt Fäholmarna, in i fjorden, förbi Kalvö, längs Onsalalandet och ut förbi Gottskär och Draget mot Hållsundsudde där isen tog slut. Längs iskanten mot Ramnö, över i riktning mot Österbyn men där tog den hållbara isen slut. Ner mot Tholöholm och sen rakt över till Gottskär. Lunch i Vickan vid Kalvö.

Staty i Gottskär hamn

Benbrott
Dan efter var jobbedag. På lunchen skulle jag cykla hem. Efter 300 meter hände det! Bakhjulet for iväg åt höger och jag föll åt vänster utan att kunna parera med foten. Det måste ha varit en isfläck under snömodden. D-a Lunds kommun som inte kan få bort modden när det nu varit uppehåll flera dagar! Jag antog att det var en kraftig smäll och linkade tillbaka till jobbet, på Lunds kommun! Cykeln som stöd och benmusklerna spända, ont gjorde det. Det fick bli två mackor och sen upp på rummet för att avvakta! Nu gjorde det RIKTIGT ont. Sjukvårdsupplysningen tyckte att jag skulle besöka jourläkarcentralen efter kl 17! I h-e, jag linkade ner med MYCKET stor möda och tog en taxi till akutmottagningen på Lunds lasarett. Där kom jag inrullande i rullstol och kom faktiskt till direkt. Klubbens sekreterare tog emot i patientluckan! Hon jobbar nämligen där. Förflyttningarna mellan britsar och sängar var inte kul! Röntgen visade brott på lårbenshalsen. Det blev spikning kl 21 på kvällen, inte dåligt! De söver inte utan det är ryggmärgsbedövning som gäller. Så jag märkte hur de borrade och bankade in spikarna men narkosskötaren och jag hade mycket att prata om och för övrigt var det ett mycket trevligt mottagande. Det blev ett snitt på cirka 5 cm och ingreppet tog 30 minuter högst. Efter kanske 90 minuter på post-op blev det vårdavdelningen. Nu hade jag nog hunnit träffa 30 personer och alla lika positiva. Det är mest äldre personer som bryter lårbenshalsen. Region Skånes strategi är att spika om man är under 70 år och sätta in protes för höftkulan om man är över 70 år. Statistiken för att det ska bli lyckat på dessa är 40 procent. Inte lysande men man får hoppas att ett vältränat ben klarar det bättre än ett dåligt tränat, men det är kanske inte det som avgör? Det kan vara läkningen av blodkärl och påverkan på brosk, mm som kan vara olika. Annars blir det ny operation med protesinlägg om några år. Läkningen påskyndas inte av att vara mer aktiv under läkningen, som varar minst sex veckor. Jag tar i varje fall D-vitamin, för att stödja läkningen. Fyra dagar på avdelning över Nyår med taskig, smaklös mat utan någon aktivitet är ingen höjdare! Även om det står på skylten vid ingången till avdelningen som första punkt att patienten är i centrum och kommer i första hand så är det ju så att personalen går i första hand på helgerna! Det var t o m så att farbrodern intill mig som var 94 år klagade på sysslolösheten, ”här händer ju inget”. En sjukgymnast som hade gått omkring och kört lite övningar, en läkare som kom in och pratade, etc hade varit bra. För egen del tror jag att jag skulle kunnat ha åkt hem tredje dagen. Personalen var jättebra och alla mediciner som ingår i standardpaketet delades ut. I matsalen och tv-rummet satt jag nästan ensam för de flesta är sängliggande. Besöken är trevliga avbrott i dagen.
Det första jag gjorde vid hemkomsten var att plocka fram julmaten och satte mig sen att njuta av den goda smaken. Nu är det lugn tillvaro som gäller fram till röntgen efter sex veckor. Det är inget som värker, det är bara när jag ska ändra läge på benet under natten. Sömnen blir alltså si och så.

Jag är klubbens israpportör denna årets första vecka, en lagom sysselsättning. Dessutom har det knappt varit något att rapportera om. Ett stort gäng kom iväg till Bohuslän 2 januari och körde sträckan Marstrand till Hisningen i medvind och sol på perfekta isar! Någon dag tidigare var det en isjakt som kom vilse i dimman och blev räddad svårt nerkyld och dan efter var det två skridskoåkare som blev räddade av helikopter efter att deras is brutits till flak av en bogserbåt! Från Bjärred till Basebäck och från Västra hamnen i Malmö till Lagunen i Limhamn har isen legat till snön kom på onsdag och torsdag. Även Klagshamn till Skanör har legat lång, långt ut.

Paddling, vandring och lite inlines

2010-10-10T09:39:00.006+02:00

Paddling i Halen och Raslången, tvådagarstur, 30 km, kanadensare och kajaker

Foto:Kajsa Nyström, Lund.

Så här fyra veckor senare kan jag konstatera: vi prickade in rätt helg, sol, vindstilla och lagom varmt! Vad mer kan man begära? Här är så gudomligt skönt! Vi var ett gäng från Skånes isseglarklubb som hade planerat turen redan i våras. Vi är inga ungdomar, kring 50-60 år alla med ett spann på 25 för den yngste och 75 för den äldste! Det är vindskydd eller tält som gäller för övernattningen. Jag hörde häromdagen att detta med övernattning i naturen inte är särskilt populärt i t ex Malmö kanotklubb, man tycker att det är ett passerat kapitel med sovsäck och primitivt leverne. OK, och jag som tycker det är så skönt att sova ute, inga problem med att det skulle vara hårt med liggunderlag och kallt. Du sover i regel som en stock och köp en bra sovsäck. Och tag framförallt på dig tjocka strumpor och en mössa de kalla nätterna. Båda dessa hade kajak liksom två andra med egna kajaker varav den ena med hemmabygge i trä.
Vi började med att passera Östersjön! Jo så heter den första delen av Halen vid kanotuthyrningen. Vi tråcklade oss igenom sundet med de två stugorna som ligger så vackert. Vi behövde fylla på krafterna med mat så vi tog av ner till Bergatorpet rastplats som ligger så vackert i Halens naturreservat. Vi rundade Söderön förbi den lilla, lilla ön med det lilla, lilla huset som vi cirklat kring med skridskor det året det begav sig.
Vid Alltidhult drog vi iland farkosterna och fick upp dem på hyrda vagnar, drog dem 700 meter med viss möda till Raslången och sjösatte desamma därstädes. Så fick de starka ta ett varv till och hämta resten med samma procedur.
Vi drog nu förbi Falkön och Kiön och körde in i den smala viken som börjar vid Fuglabacken och slutar med Bökestad rastplats. Där slog vi läger vid halvsextiden. De flesta hade tält men även vindskyddet utnyttades.
Bild: Kajsa Nyström, Lund.

Efter tältresning satte vi tillsammans igång att koka soppa på medhavda grönsaker i stora kastrullen som vi hade med oss. Det blev en god minestronesoppa med Holmgrens korv och surdegsbröd. Elden värmde gott där vi satt uppradade på stockarna runt den. Falnande stockar och nattkyla fick oss att krypa ner i sovsäckarna. Vill man uppleva fullständig tystnad ska man åka hit.
Bild: Bengt Ekwall, Ystad.

Elden tändes på nytt på morgonkvisten och vi intog vår frukost kring den. Det är mycket pinaler som ska samlas ihop när man lever friluftsliv! Vi kom iväg vid tiotiden och paddlade då rakt norrut med sikte på norra Björnasundet. Solen värmde gott och vi tog det lugnt.
Det var dags att dra hemåt och paddlade åter till Alltidhult för att upprepa proceduren från dagen innan. Vi körde nu norr om Stora Norrön och sen samma väg tillbaka till Olofström. Solen värmde gott. Trötta och nöjda drog vi upp kanoter och kajaker för inlämning där vi hyrt dem. 560 kr plus 100 kr för vagnen och 30 kr för rastplatsen (fast veden var slut där vi bodde).

Vandring kring Halmstad

Gruppen på fjorton personer samlades vid vårt boende, Tylöbäcks vandrarhem (och hotell), för inkvartering (fint hotell och matsal-frukost, men vandrarhemmet i gul träbyggnad var av enkel vandrarhemsstandard). Vi tog några bilar till centrum och parkerade där Prins Bertils stig börjar vid slottet. Spåret är väl preparerat och går att köra med rullstol. Det följer kusten och strax efter Tylösand havsbad svänger det upp mot Tylöbäck. Några var nöjda där efter 16 km medan några fortsatte tre km till Möllegård. Där kan det vara värt att notera att det ligger ett glasställe med fin italiensk glass. Två bilar kom och hämtade oss där.
På söndagen tog vi bilarna till Haverdal naturreservat.

Där finns många markerade leder, vi tog den orange och efter denna sydliga del gick vi över på blå led som förde oss mot Haverdal samhälle. Vi vek ner till stranden och kom in i samhället då ett kraftigt regn började. Vi fortsatte i lätt dugg och kom ner till stranden som vi gick på till ån som delar reservatet.

Vi gick in på svart spår alt hermelinspåret. Detta kan rekommenderas då det visar alla de naturtyper som detta fina reservat rymmer. Beroende på marken skiftar naturen i säkert sju olika typer. Vrestallen är speciell. Ljungen bakom strandklitterna luktade ljuvligt. De grönklädda sandklitterna med sina inslag av vitgrön mossa inne i tallskogen skimrade och gav ett trolskt intryck. De täta tallskogarna med inslag av björk och al och asp förmörkade dessa partier. Den djungelliknande växtligheten kring åar och bäckar förde tankarna till tropikerna. Sandklitterna med vyn över strand och hav gav ett storartat intryck.

Från länsstyrelsens beskrivning: Vegetationen varierar kraftigt från väster till öster i reservatet. Närmast havet finns en ca 30 meter bred, plan sandstrand med en sparsam vegetation av saltarv, sodaört och marviol. I sanddynerna växer de sandbindande gräsen sandrör och strandråg. På dynernas insida glesas dyngräsen ut och ersätts av krypvide. Vid dynernas fot växer kråkbär och ljung. Längre in mot land förekommer först fukthed med pors och klockljung och sedan planterad tall och bergtall som i vissa delar även har inslag av lövträd. Markvegetationen domineras här av blåbär, lingon, kråkbär och renlav. På 1800-talet planterades sandfälten med strandråg och sandrör samt tall, björk, al och - efter utländsk förebild - bergtall. Genom dessa åtgärder hejdades sanddriften i början av 1900-talet. Idag är problemet i stället det omvända och många av våra sanddyner håller på att växa igen.

Vandring kring Perstorp och Perstorps dammar
Början av oktober, kl 10-17, 22 km

Turen finns beskriven i Karin Hoffmans vandringsbok för tågburna. Vi följde den inte helt, den första delen av turen hade kunnat kortas ner något så hade vi hunnit den långa varianten på 24 km och hade då gått söder om damrnarna också. Dammar kallas de men de upplevs som vanliga sjöar, dock mycket trevliga med natursköna omgivningar. Hoffmans detaljerade beskrivningar kan var lite jobbiga att följa men i början av turen är beskrivningarna bra att luta sig emot för det är inte helt lätt att hitta rätt de första kilometrarna. Vid Svarvareboden ska observeras att en tomtägare stängt av möjligheten att svänga in på en skogsväg med en skylt att det är privat tomt. Där får man göra en u-sväng längre fram för att leta sig fram över en äng och lite annat. Vi startade med att gå över järnvägen och upp mot Perstorp AB, förbi Persgården, motionsspåret (inte flitigt använt!) blått spår, skogsväg (här vid kalhygget ska man ta det lugnt och leta upp bäcken som ska följas), ner genom bokskog mot Perstorp AB igen, 150 graders sväng upp genom bokskog på grusväg, över stora vägen och ner förbi Gustavsborgs säteri, förbi öppna marker och golfbana, förbi de små sjöarna Nedre store sjö och Övre store sjö (som ligger nederst men om man räknar från Perstorp så kanske man kan säga att det är den övre), genom en samling med finare hus/villor, norr om Lille sjö på vackra skogsvägar. Här kom ett avgörande och strategiskt beslut, vi delar på oss så de som måste hem avviker norr om Store damm och resten går en tur österut mellan Store damm och Svenstorpssjön. Alternativet hade varit att gå söder om Store damm som Hoffman föreslår och då passerar man även Fåglasjön. Här norr om Store damma kom dagens vackraste parti med härlig bokskog, grusåsar och fördjupningar, vackra strandpartier, granskog och lärkträd. Vi var nyfikna på Svenstorpssjön så vi tog en liten skogsväg åt det hållet och skymtade sjön. Vi gick sen samma vackra väg tillbaka och i trevägskorsningen gick vi upp mot Perstorp. Henriksstorpssjön och Tranesjön ser trevliga ut och omgivningarna är vackra. När man passerat järnvägen går man in på Stockholmsvägen. Om det är för de fem sexvåningshusen man gett vägen det namnet är mindre troligt för strax utanför samhället finns faktiskt ett Stockholm, en liten hussamling.

Perstorp är Skånes till folkmängden minsta kommun med 5 500 invånare.
Från vår skridskoatlas: I bl a Store Damm och Fåglasjön finns s.k. flytöar som bara påträffats på ett fåtal platser i världen. Dessa öar har bildats vid vattenståndshöjningar då befintliga torvavlagringar släppt från underlaget och lyfts upp till ytan. Jäsningsprocesser till följd av syrebrist har bidragit till att ge lyftkraft. Sjöarna tillkom under 1800-talet, då befintliga småsjöar och kärr dämdes upp och med hjälp av bevattningskanaler sattes under vatten. I sjöarna odlades sedan karp som såldes förutom i Sverige också i Tyskland, dit den transporterades i början med häst och vagn och senare i speciella järnvägsvagnar. Fisken var vid framkomsten levande, då karpen är en primitiv fiskart som kan avge koldioxid genom huden och därigenom klara långa transporter. Förutom karpodling satsade man på den kemiska industrin, bl.a. ättikstillverkning, tjärtillverkning och läkemedel. Vid ättikstillverkningen kolades bok- och björkved från skogen i området. För att transportera veden anlades en smalspårig järnväg och delar av skogsbilvägarna i området går på den gamla järnvägsbanken. Karpodlingen och ättikstillverkningen etc. skapade kapital för utvecklingen av industrin till dagens högteknologiska företag - Perstorps AB. En rundtur på de fyra nämnda sjöarna blir drygt 25 km. Många varianter är möjliga. Man kan hitta smala ispassager som leder genom skogspartier längs stränderna, speciellt på Store Damms västra del och Fåglasjöns sydöstra del. Om turen på dessa sjöar inte räcker kan man också åka på Henrikstorpssjön strax söder om Perstorp och Store Sjö alldeles väster om stora vägen vid avtagsvägen till Gustafsborg.
Från en skoluppsats: Perstorp AB hette fram till 1960 Skånska ättiksfabriken men bytte sedan namn till Perstorp AB. Företaget grundades 1881 av Wilhelm Wendt i Perstorp. Wilhelm Wendt kom på att man kunde torrdestillera bokved som man sedan kunde framställa ättika ur. Detta var början till något stort. 1884 startade Wilhelm försäljningen av ättika till husmödrarna, detta lyckades han med mest p.g.a. att Wendt insåg hur viktigt det var med reklam. Numera utgör tillverkningen av ättika en mycket liten del av företaget. 1918 började man tillverka härdplaster och andra plastprodukter. 1950 lanserade man den s.k. Perstorpsplattan, som tillverkas av dekorativt laminat vilket är impregnerade papper som under högt tryck har pressats samman till skivor. Under slutet av 1970-talet satsade Perstorp AB på forskning och produktionsutveckling. 1984 lanserades en av Perstorp Ab:s viktigaste produkter någonsin- Pergo. Pergo är ett laminatgolv och när det lanserades var det helt nytt på marknaden. På 1990-talet har företaget koncentrerat sig på kemikalier och golvytor. Perstorp AB är idag en av Sveriges största kemiska fabriker. I flera av dessa områden är Perstorp AB ett av de ledande företagen i världen.
Naturskyddsföreningen: Då Perstorps dammar kommer på tal, får äldre ornitologer omgående grågäss i tankarna. Under 1930-talet var arten, hur konstigt det än kan låta för dagens fågelskådare, nära utrotning i Sverige. Hela systemet av småvatten har i sitt nuvarande skick skapats som en reservoar för Perstorps AB och är alltså reglerat. Bokbestånd av hedtyp, vårdas vackert av markägaren, Gustavsborgs säteri.

Länsstyrelsen: När järnvägen Helsingborg-Hässleholm öppnades 1875 började industri och hantverk att etableras. Perstorp utvecklades till en större industriort från att tidigare ha utgjort en relativt blygsam kyrkby. Kommunens industriella era kan sägas ha startat redan på 1690-talet, då Skånska Glasbruket vid Henrikstorp anlades. Tillverkningen var igång till 1762. Några år senare inköptes egendomen av Gustav Hamilton, fick säteriprivilegier och ändrade efter den nye agaren namn till Gustavsberg. 1881 lade Wilhelm Wendt grunden till Skånska Ättikfabriken, numera Perstorp AB. Den rika tillgången på bok var en viktig förutsättning för tillverkning av ättika. Med tiden har produktionen inriktats på plastartiklar och en mångfald kemiska produkter. Ett viktigt komplement till jordbruket var i äldre tid träslöjden. Förutom dessa näringsfång bar även torvindustrin, igångsatt vid sekelskiftet 1900, spelat en viss roll.
Skånska Dagbladet 1 april: Ett 50-tal Karpfiskar hittades på onsdagen döda i Uggledammen. Syrebrist var orsaken. Uggleområdet är flitigt använt av Perstorpsborna för rekreation. Ett 50-tal döda Karpfiskar låg och flöt, somliga även fastfrusna i isen. Och vid närmare titt hade även mindre fiskarter och grodor dukat under. Av vad? – Det mest troliga är syrebrist, säger miljöinspektör Ann Persson på Söderåsens Miljöförbund. Något miljöbrott ligger inte bakom dödsfallen utan det är det stränga vintern med kall väderlek och tjock isbildning som medfört att fiskarna och grodorna blivit utan syre. Men att det var så många som ett 50-tal karpar förvånar Ann Persson. – Jag visste det fanns karp i dammen, tekniska kontoret planterade gräskarp för flera år sedan för att äta vass.

Inlines längs Malmös riviera – Ribban, 9 okt

Soligt hela dagen och i förhoppning om en fin solnedgång tog vi inlines med oss till Ribban vid 18-tiden. Det var inte många som var ute denna lördagskväll trots det fina vädret. Vi rullade på i bra fart från kallbadhuset och kom ut till Ön i Limhamn just när solen befann sig under Öresundsbron och likt ett eldklot försvann ner i havet. Inlines är ett trevligt alternativ till cykel, som också kan tas med i resväskan eller i bagageutrymmet i bilen på semester- eller affärsresa för att upptäcka omgivningarna! Strandnära turen är extra roligt. Vi körde samma väg tillbaka och hann bort till Västra hamnen också och då hade det ännu inte hunnit bli mörkt. Det var en fin liten åktur en vacker oktoberkväll.

Skånemagasinet
Jag fick senaste numret av tidningen Skånemagasinet i min hand, nr 6/2010, en trevlig tidning! Den har funnits några år men jag har tidigare bara ströläst i den. Nu läste jag hela och den är riktigt bra! Jag har tidigare sett artiklar om vandring i den och då naturligtvis kopplat till god mat eller fint boende. Inga pulshöjare! Detta nummer 6 innehåller fina tips mat matställen som vandrare, cyklister, inlinesåkare, m fl kan ha nytta av på sina turer i Skåne. Pulshöjarna ska naturligtvis kombineras med trevligheter, kafe´besök i svettiga och illaluktande kläder är dock ingen bra kombination! Numret innehåller artiklar om:
Klosterliv med retreat som kan kombineras med pilgrimsvandring
Tips på bra kafféer och restauranger i Skåne
Värt en omväg, Svarta bergen, Lönsboda
Sova i träd, Christina Claesson!

Turer i juli och augusti 2010

2010-08-11T21:37:00.049+02:00

Rååns dalgång och Landborgspromenaden i Helsingborg, augusti, 25 km cirka
Det går en utmärkt preparerad stig längs Råån från Gantofta. Dit tog vi tåget denna söndagsförmiddag. Man kan faktiskt starta redan i Vallåkra och gå längs ån till Gantofta. Här är mycket vackert att gå hela vägen fram till Raus kyrka. Leden fortsätter till Råå men vi svängde in på Landborgspromenaden som leder en genom Raus på cykelstigar och till Elinedal och Ättekulla. Här passerar man fina naturområden som bildats i de raviner som vatten en gång bildat på sin väg ner till havet. Kommunen har på ett fint sätt utnyttjat naturförutsättningarna och iordningställt en fin led här. Vid Ramlösa Brunnspark tog vi det lugnt och tittade på de fina husen och de fina omgivningarna. Leden fortsatte genom lummiga skogar och vattendrag i Jordbodalen, förbi sundspärlan/Folkets park och vi kom in i stadsbebyggelse. Här blev genast skyltningen bristfällig och vi gjorde några extra meter vid sjukhusområdet. Vi kom dock åter på spåret inne i parken som omger Kärnan och gick genom denna sköna park i lätt duggregn. Vi passerade den trafikerade Hälsovägen och kom till Vikingsbergs konstmuseum och dess fina park. Sen kom fina villaområden och en led som går i kanten av landborgen. Leden går längs järnvägen och sen ner till de fina dammarna vid Pålsjö skog. Där tog vi sats och gick de cirka fyra km ganska snabbt till Sofiero. Bussen passerade och vi bedömde att väntetiden till nästa buss var sådan att det var bättre att gå ner till stranden och in till Helsingborg. Vi fick spåra stig genom snåren för att komma ner till den tallskog som finns och där Skåneleden är dragen för att komma ner till vattnet. Vi gick i rask takt längs vattnet i duggregn. Sista biten gick längs en på badgäster tom strandpromenad. När vi nästan var framme vid stationen upphörde regnet som följt oss mer eller mindre hela dagen som varade mellan 10.30 och 18.00. Summerat var det en härlig dag med en mycket varierad natur längs hela leden.

Haväng i mitten av augusti
Vi brukar ta in på vandrarhemmet i Haväng två helger per år. Det finns fortfarande nya platser att upptäcka och sen får man inte glömma att ta det LUGNT. Haväng är en plats som inger lugn. Jag inledde fredagkvällen med en joggingrunda strandnära till Vitemölla, uppför slänten till tallskogen och sen över koängarna intill skogen med avbrott för passagen över Klammersbäckravinen. Slutligen över sound-of-music-backarna till Haväng. Det blir endast sex kilometer men det är lite tungt i sand och backar. Vi avlutade med ett bad i det tjugogradiga Östersjön vid halvniotiden.

På morgnarna brukar jag ta en cykeltur innan frukosten, som smakar extra gott då. Denna gång körde jag över Ravlundafältet efter kartan Linnéleden som jag tror gjordes strax före jubileét 2007 (många kartor saknar ju uppgift om när kartan är gjord!). De cykelförslag de har är inte alltid att rekommendera, ibland är det bättre att följa vägarna. Linnéleden som är med på samma karta, är vandringsleden som är på totalt 80 km. På cykelspåren finns en del avstängningar med bommar där man inte kommer igenom. Andra bommar kan passeras bredvid. Jag vek av ner till Skepparps by och såg på järnvägsbron över Verkaån.

Denna lördag var vi en kort runda i Bäckhalladalen, som är ett naturreservat strax norr om Simrishamn, och som jag varit nyfiken på efter att ha läst länsstyrelsens beskrivning av området, ”en relativt okänd naturpärla”, ”kambrisk sandsten…, utsikt över Hanöbukten…., genomkorsande sprickdalar…..”. Vi parkerade strax söder om Vårhallarna men ingen skylt visar in på den lilla avtagsvägen. Jag sökte först förgäves efter löpslingorna och gick på hällar med blommande höstljung och även blåbär och gjorde egna vägar. Sen hittade jag längre söderut fina löpslingor, små dammar, blåbärssnår, mm. Det är faktiskt en pärla att ta en runda på 3-7 km i.

På söndagen cyklade jag till Skepparp, tog av under järnvägen och kom förbi fina Kungsmölle och sen en liten väg ut till stora vägen Brösarp-Kivik. Jag körde in i Ravlunda och sen in på liten gårdsväg mot naturreservatet Bolen för att finna att det inte är här man ska ta sig in utan från vägen mot Vitaby. Det är en bokskog som säkert är fin på våren men inte nu.

På dagen tog vi en runda i Arboretet, trädsamlingen, i Karakås. Det kan rekommenderas. Nästa år hoppas vi få komma i juni när rhodedendronen blommar eller i april-man när junimagnoliorna blommar. Nu fanns det bl a mullbär mogna. Rundan är på cirka 2 km. Kivikås äpplemust kan rekommenderas. Vi såg också fina cykelvägar vid Bästekille backar, Lyckorna vid St Olof, m m.

Löpning i anslutning till fina sandstränder

Falsterbo
Sanddynerna här är mäktiga. Jag sprang österut över gamla skjutfältet och bort till Skanörs ljung och in över Ljungen, öppet sen 15 juli, längs med skogskanten och bort till campingen och genom skogen och bort över Falsterbo stadspark. Här är förvånansvärt mycket fri natur kvar i just Falsterbo som säkert många inte tänker på. Jag förstår min släkting som fastnade för orten på sextiotalet och köpte en tomt för 4:75 kr per kvadratmeter av kommunen som ville få fler invånare.

Denna karta var ny cirka 2007!

Ljunghusen
Här är alltid lika fint att springa. Jag följde Östersjöledens blå stolpar och var inne och svängde på golfbanan där leden går. Vägen tillbaka tog jag genom skogen och längs bebyggelsen.

Kämpinge
Kämpingebukten har också fina värden. Jag sprang från Kämpinge by till Falsterbokanalen inne i skogsområdet mellan stranddynerna och bebyggelsen. Det är bara på några ställen man får ta sig upp i sanden. Det är där gamla Rängs kommun lät folk få muta in sina tomter så långt att det inte blev ett sammanhängande grönstråk tillgängligt utan tomterna skjuter ut på vissa ställen. Här är väldigt trevligt att springa. Man kan fortsätta inne i tallskogen längs kanalen och komma över kanalen om man så önskar. Det önskade inte jag utan jag återvände ungefär samma väg med lite variationer där det gick. Det finns flera trevliga villor att se på också. Det största sammanhängande grönområdet är vid tennisbanorna längst ner på Östersjövägen.

Sandhammaren - Längs den milslånga stranden kring Sandhammaren, upp längs Tygeån och tillbaka längs Skåneleden, ca 10 km. Här finns Sveriges största flygsandsområde som nu är beväxt med strandråg, mm och längre in tall- och ekskog. Sanden anses som bland den finaste i landet, finkornig och vit som den är. De beväxta sanddynerna med s k ekkrattskog är mycket speciella och en känsla av lugn och djup tystnad infinner sig. Jag kortade av turen genom att ta en genväg genom denna skog och sprang faktiskt vilse, nästan, det var med hjälp av solen och det svaga ljudet av havet som jag hittade ner till stranden igen! En härlig runda i en mycket speciell miljö! Efter en löprunda är det lätt att kasta sig i femtongradigt vatten.
På hemvägen i bilen noterade jag en asfalterad cykelväg fram till cirka Hammars backar från Ystad. Den sista del måste vara ny.

Kullaberg
Längst ute på udden med vy in över det kulliga berget är det svårt att tänka sig att man är i Skåne. Vi satte badstolarna i Ransvik och gick en runda i omgivningarna, bland annat stigen in till Mölle. Vilken fantastiskt fin plats detta är! Här finns löp- och vandringsslingor i alla varianter. Kullabergs stigsystem är upplagt med en södergående rödmärkt huvudstig från Fyren via Vaktstugan till Himmelstorp och vidare till Arild. En blåmärkt stig löper från Fyren längs norra sidan av berget och över de högsta topparna fram till Himmelstorp där den ansluter till den röda stigen. Mellan de röda och blå huvudstigarna finns ett antal gulmärkta tvärstigar.
Vi passade också på att gå i de fina naturreservaten vid Skäret. Här en bild över de naturreservat som finns i trakten.

Vandring 14 km på Kullaberg kring 20 augusti
Vi startade i Mölle och gick över Ransvik upp till västspetsen på blått spår, ganska kuperat. Vi fortsatte ner till Ablahamn där vi tog lunch, en härlig plats. Vi gick sen lite fritt och rundade Håkull, denna avvikning kan rekommenderas. Sen blev det fin grusväg en del av vägen tillbaka till Mölle. Ett härligt bad i Mölle blev avslutningen.

Friday Night Skate i Köpenhamn
Inlines inne i Köpenhamn! Jo det är riktigt, varannan fredag samlas flera tusen (vid fint väder) inlinesåkare på olika ställen i Köpenhamn för att åka kring 20 km på avstängda gator i stan och i omgivningarna. I täten kör några motorcykelpoliser och någa Blockers, dvs gulklädda åkare som håller ordning på gruppen. Denna fredag var det samling mittemot Islands brygge och tur genom detta område och ut på Amager där man kunde dra på i god fart om man låg i täten. Längst ute blev det paus och så vände alla cirka tretusen åkarna och körde vägar förbi Fisketorvet och äldre bostadskvarter tillbaka. Väl där var det denna kväll After Skate med musik och mat utanför Mariott hotell. En annorlunda upplevelse och en trevlig sådan i ett sommarvarmt Köpenhamn. Man förstår att köpenhamnarna trivs i sin stad! Här är mänskligt att vara, inga höga bostadshus utan trevliga gamla hus, fin arkitektur på de nya husen, många uteställen och förhållandevis få bilar.

Vandring 11 km norr om Stehag, en av K Hoffmans turer för tågburna
Turen går först genom samhället och upp förbi skog ut på landsbygden. Där blir det grusväg och små gårdar passeras. Vi kom in i mindre skog med större bokträd. Sen är det småvägar bland annat över väg 113 och sen genom blandskog för att åter passera samma väg. Men dessförinnan ville vi ha kvällsmat vilket blev alldeles strax före vägpassagen. Där fann vi ett önskeläge, en glänta med ett uppsågat lagom tjockt träd som vi kunde vända bitarna på och få perfekta sittplatser. Efter vägpassage gick vi på fädrift tills vi kom till en hönsgård av det större formatet. Här fick vi se s k frigående höns i massor. En väg längs ett stengärde följdes sen som ledde oss in i bokskogen som gränsar till Stehag och där ett motionsspår på fem km finns anlagt. Detta följde vi och kom ner i samhället där vi lämnat det.

Borstahusen till Ålabodarna, vandring tor 11 km 5 juli
Jag lägger in texten som färdledaren Åse Ehrenfors skrev till färdrapporten: ”Berusade av jasmine- och fläderblomsdoft avslutade vi vår härliga sommarvandring med ett fantastiskt kvällsdopp i det ljumma långgrunda vattnet. Ensamma längst ut på den längsta bryggan vid Lill-Ola´s badplats. Sandbotten så långt vi kunde se. Ett gäng med ryggsäckar innehållande mer eller mindre ombyte, vi hoppade i oavsett utrustning....ett riktigt njutningsfullt sommarminne. Hela kvällen bjöd på olika små fina sommarkänslor. Molnen rullade in från sundet, det blev lite svalare även om det fortfarande var varmt, någon var påläst med väderleksprognosen, skulle det bli någon regnskur eller åskskur? Kändes ändå som en perfekt kväll för vandring. Vår vandring var vilsam även om vi fick upp pulsen när vi valde trappan som ledde från stranden rakt upp på toppen av backafallen. Turen gick omväxlande på stranden och uppe längs kanten av backafallen med en fantastisk utsikt mot Ven på ena sidan och över de böljande kullarna och dalgångarna på andra sidan. Morän från istiden under ytan och ett flor av höga gräddfärgade brudbröd från vår sommarkväll mitt framför ögonen. Ängarna fortfarande fulla med örter och blommor i vitt, gult och lila toner. Vi fulla med härliga dofter, vackra synintryck oavsett objektiv och den nästan obefintliga sommarvinden från havet som smekte våra sommarklädda kroppar.”

Turer i maj och juni

2010-06-26T17:14:00.028+02:00

Sicilien kring 1 maj, lite löpning lite koll på ön
Detta var en charterresa där tre utflykter ingick, boende på ett hotell 15 km väster om staden Cefalu ”utslängt” vid kusten, bussturer till Cefalu och lite löpning på stranden. Det öde läget av hotellet kunde delvis uppvägas av att det faktiskt var rätt hyfsat att springa längs den rätt öde stranden i riktning mot Cefalu. En av utflykterna var till vulkanen Etna med omgivningar.
Ön är stor och vacker. Det lär gå att åka skidor på Etna. Landskapet är vackert böljande, Toscanalandskap fast med större höjdskillnader, eller varför inte österlenlandskap. Monica Björk har i sin bok om vandringar i Europa skrivit om några vandringar här. Dessa ska då företas tidig vår eller sen höst annars är det oftast för varmt. Att vandra upp på Cefalus klipphuvud som Monica beskriver var knappast att tänka på trots att det för henne tog en timme upp. Hon beskiver en vandring i det stora naturreservatet söder om Cefalu där man satsat på vandringsstigar, ett tjugotal mellan byarna. Området heter Madonie och har berg upp till 2000 meters höjd. Hon skriver också om Etna dit vi kom med buss.

Landskapet runt vulkanen är flödande grönt med grönsaksfält och citrusodlingar. Själv besökte vi en vingård i närheten. Jag gav rätt snabbt upp ett försök till att gå upp en bit på Etna där kabinbanan börjar, det är alldeles för löst underlag och inget roligt alls.

Österlen första helgen i juni, cykling och lite vandring
Pga knäont hos medföljande blev det inte så mycket vandring denna gång. Två tidiga morgoncyklingar i soligt och varmt väder var inspirerande. Den första var från vandrarhemmet i Haväng över Skepparp till Brösarp på de små vägar och stigar som man kan leta sig in på, delvis på Skåneleden. Man får inte glömma att ta det lugnt och njuta. Här är fantastiskt vackert och rogivande. Vi tog stora vägen genom Brösarps södra backar tillbaka för att hinna i tid innan frukosten slutar på vandrarhemmet.

På dan gick vi en runda i Mandelmans trädgård, också det en rogivande och underskön plats. Vi tog en sväng till Sträntemölla naturreservat och gick en kort runda i ravinerna med sin bokskog och mattor av gulplister och ramslök. Det är ett härligt ställe. Vi körde också ner till Hällevik vid Stenshuvud och gick i arboretiumet och nere vid havet. Även här fanns mattor av ramslök. Några rhododendron sågs inte till.

Dan efter blev det en cykeltur till Ravlunda och Vitaby efter att först ha irrat omkring på grusvägarna i bokskogarna vid Ravlundafältet, det är inte lätt att hitta rätt med Linne´kartan. Det är lätt att glömma att det är rätt kuperat på Österlen! Men det är fina cykelområden. Hade de bara kunnat satsa på en bättre cykelväg mellan Rörum och Brösarp hade fler gett sig ut och cyklat här.

På dan gick vi en skön runda med utgångspunkt från Knäbäckshusen. Vi gick in i nationalparken Stenshuvud och följde Rörums norra å. Här skulle jag gärna gå längre västerut och upptäcka området. Karin Hoffman har i år kommit ut med en vandringsbok för Österlen bland annat, Vandringar till rogivande platser. Den tänker jag köpa, en sådan har saknats. Annars är Kustvall Larssons bok om naturpärlor på Österlen bra.

Vi gick in genom stugområdet Rörums strand och in genom skogen söder om Knäbäckshusen och ner till stranden. Detta är också en underbar plats. Jag passade på att springa barfota på stranden ner mot golfbanan och tillbaka, delvis för att klara av ett bad i det fjortongradiga vattnet. Det är bra för fötterna med barfotalöpning.

Cinque Terre, Ligurien, Italien, andra veckan i juni

2003 var förra gången jag var här, nu var det dags igen. Här går en fin led mellan fem små byar i ett naturskyddat område längs det Liguriska havet. Sonen och jag var på mat- och semesterresa i hyrd bil. Efter Comosjön, Parmaområdet med Zibello, Langhirano (studiebesök på Slega Parmaskinka) och Salsomaggiore di Terme (minst tre termalbad) tog vi till Levanto där vi klokt nog parkerade bilen och tog oss med tåg till Riomaggiore (på tillbakaresan tänkte vi nämligen köra ner till Monterosso och gå en bit men vände för det är jobbigt att köra på dessa småvägar). Vi startade först kl 17 men det var nog klokt för solen låg på och det var 30 grader varmt och mycket folk ute och gick. Nu sjönk temperaturen och vi blev nästan ensamma på turen sista halvan. Vi var framme vid Monterossa efter 3,5 timme så vi drog på rätt bra och hade endast en matpaus (deras angivna tid är fem timmar). Svetten rann och vi drack 2,5 liter vatten. Jag hade glömt hur tuff den nordligaste halvan av leden är (efter mina mått mätt). Det går upp och ner och är ojämnt underlag. Men naturen är fantastisk och vyerna underbara. Hela detta område upp förbi Portofinohalvön är fint för vandringar. Det finns svenska researrangörer som har turer här, bl a Prima Travel. Se länk nedan från en som gått med dem. På hemresan var vi förbi Ravello och stannade till i den idylliska St Margherita. Här passerar tåget förbi så det behövs ingen bil och man ska röra sig i området, alltså i klass med franska och italienska rivieran.

Vi var också i Toscana och bodde två nätter i närheten av Montpuliciano. Här är fina vandringsområden.

Monica Björk skriver om vandringar från Vallombrosa, den i närheten liggande nationalparken Casentino, längs Chiantis vinvägar till Volpaia, en vandring med utgångspunkt från Ponte agli Stolli öster om orten Greve (den med den fantastiska charkuteributiken), stadsvandring i Lucca (gjorde jag 2003, mycket fin stad) och vandringar i Garfagna i Apuanska alperna där det finns över 30 mil vandringsstigar i dalen och på bergssidorna (centrum för parken är Castelnuovo som har bussförbindelse med Lucca).
http://rune-feldt.se/ligurien/

Vandring i Falsterbo
Före midsommar invigdes en naturstig i Falsterbo med start vid Strandbaden och vidare in i stadsparken. Denna runda och lite till tog vi denna sommarsolståndets måndag. Efter ösregn i Lund och ett lätt duggregn när vi startade så blev det en helt underbar kväll. Men var fanns falsterboborna, vi såg knappast någon och de på golfbanan var lätträknade. Detta var inte något vi tänkte på för vi hade gott sällskap av varandra i gruppen. Det är förvånansvärt mycket skog i Falsterbo, med träd av alla de slag. Hade vi inte haft inriktningen på vandring hade vi kunnat stanna och studera skyltarna till alla de olika sorternas träd som finns där. Vi passerade kyrkan, fågelstationen, Falsterbohus, slottsruinen, golfbanan, flera flotta villor, fyren, Nabben, och mycket mer. Förbi fyren tog vi vår matrast. Här satt vi trettondan också på väg ut på en minnesvärd skridskotur till Måklåppens yttersta spets med sikte på Tyskland.

Inlines i Malmö

Säsongen har varit igång för inlines sen april. Gruset låg kvar rätt länge dock hade Malmö städat undan rätt tidigt. Vi brukar börja i Malmö och ta lite lugnare turer med utgångspunkt från Ribersborg. Sen utvidgar vi för att kolla in vad som byggts i stan sen i höstas! Och det brukar vara rätt mycket. Det är alltid en härlig känla att åka under Öresundsbron och komma ut på Lernacken med vy över strandängarna söderut. Backen ner till Bunkeflostrand har man lärt sig efter många år. Mot Klagshamn går det fint att åka. Vi valde att svänga in mot ganska nya stadsdelar. Således: Söderut cykelbanan Ribersborg till Limhamn, via Brofästet till Bunkeflo, Österut förbi Arenan, till gamla järnvägsbanken Malmö Falsterbo, längs banvallen förbi Kulladal, Södervärn, Kungsparken och tillbala till Ribban.

Fågelsångsdalen och Kungsmarken utanför Lund

2010-04-25T12:57:00.032+02:00

Våren är ofta den tid på året då jag tar lite längre cykelturer. Jag försöker komma iväg rätt tidigt för att vara hemma senast vid ett- tvåtiden. En vindtät jacka och handskar och lite reparationsgrejor ska man inte glömma. Det händer att det blir längre turer och det blir det matintag på någon pizzeria.
Denna söndag den 25 april 2010 tänkte jag mig en kort morgontur innan jag skulle plocka fram deklarationspapperna. Så blev det inte riktigt! Det är mycket roligare att vara ute! Jag tog lundalänken ut till Brunnshög och sen rakt ut på grusvägar mot Kungsmarken, Dammstorp och Räften. Vid Södra Sandby fick jag för mig att gå ner i Fågelsångsdalen som jag läst om men aldrig varit trots fyrtio år i Lund. Gu va fint det var där. En vandring i hela dalen ger fem kilometer om alla stigar används. Det gäller att ha bra skor för det är mycket upp och ner längs den lilla ån. Det är en fantastisk mängd blommor av olika slag, i maj vit-, gul- och blåsippor, svalört, en orkide´ och så vitskråpet, som har en av sina bästa växtplatser här. Bäcken porlar, fåglarna sjunger, blomsträngar breder ut sig, solen skiner och det är lagom varmt, vad mer kan man önska sig av en vårsöndag? Kombinera dessa fem km med en tur i Kungsmarken eller Linnebjer och du får ihop minst tio km. Benmusklerna får verkligen träning i dalen. Och så finns det fina fikaställen vid bäcken. Är du geologiskt intresserad så följ G-markeringar, bland annat finns en plats där skiffer framträder tydligt och platsen har blivit utsedd till internationell referensprofil.
Den fortsatta cykelturen tog jag på Hardebergaspåret som ju numera är helt asfalterad och kan användas även för inlines och löpning.

13 maj, Gökotta

Kort vandring i dalen plus en vandring i Kungsmarken, ca 8 km
Jag återvände till denna för mig nyfunna pärla i sällskap med några morgonpigga (vi startade 07.30) SIK´are för att prova på en gökotta 13 maj. Det är en tradition som varit vanlig inom föreningslivet sedan början på 1900-talet. Ursprungligen skulle man lyssna på göken på gökottan för att göra uttydningar om framtiden utifrån gökens rop. Uttryck som ”västergök är bästergök” och ”östergök är tröstergök” kommer från den här traditionen. Nu är det inte så lätt att höra göken idag för det är en fågelart som minskat i antal ganska kraftigt. Parkera ev bil på intilliggande parkeringsplats vid Fågelsångsvägen och gå en liten bit där Röglebäcken rinner under Hardebergaspåret och där skylten till dalen är uppsatt av länsstyrelsen som förvaltar pärlan. Vi följe den geologiska stigen till en början vilket utmärkes med ett finurligt G. Vi följde sen Sularpsån som går öppen fram till Kungsmarken, men reservatet sträcker sig inte ända dit utan slutar där Sularpsdammens kommunreservat tar vid. Det är stora mattor av vitsippor men även svalört och nunneört som täcker gläntorna i skogen. Vi såg även lungört, vitskräppa och vätteros och på de fuktigare delarna kabbleka. Det är halt när det har regnat.Här hörde vi GÖKEN och det var västergök, då blir det ett bra år. Åter inne i skogen tog vi vår frukost nere i dalen på en vitsippeklädd slänt.

Jag fortsatte själv till Kungsmarken och gick stigen som är markerad med röd stolptopp. Det är en runda på cirka fyra km som går i utkanten av golfbanan. Den är inte särskilt upptrampad vilket tyder på at det inte är alltför många som går den. Längst norrut passerar man förbi Glomsjön där det finns mest av blomprakt, dock ännu inte framkommen. Idag syntes gullviva, smörboll, ängsbräsma och vitsippor på ängarna och kabbleka på fuktigare delar, inga orkide´er ännu.

Som lite vaknad botanist hittade jag denna användbara länk på nätet:
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/brassica/carda/cardpra.html

Blomstervandring Kungsmarken och vandring i Fågelsångsdalen 29 maj

Lunds Akademiska Golfklubb, som huserar på Kungsmarken, hade annonserat en blomstervandring med Lennart Engstrand som varit chef för Botaniska trädgården i Lund. Det fick man inte missa! Det blev en höjdare. Det är en tillgång med Lund att ha så mycket kunnigt folk i stan. När det dessutom lärs ut på ett lustfyllt sätt är det ännu bättre. Kungsmarken är unikt i sitt slag i landet. Det finns fem km öster om Lund. Där finns närmare 400 olika kärlväxter. Det innebär att nästan en tredjedel av Skånes vildväxande arter finns samlade enbart inom ängsmarkerna på Kungsmarken. Från naturvetenskaplig synpunkt saknar det sin motsvarighet i landet. Det blev en runda på cirka två km med många stopp för blommor som mandelblomma, smörboll, humleblomster, St Pers nycklar, blåsuga, parksmultron, svartrot, slåttergubbe samt rariteterna göknyckel och smalbladig lungört.

Jag fortsatte till Fågelsångsdalen, det är tredje besöket i vår. Denna gång var det betydligt artfattigare än tidigare gånger. Det är dock en riktig oas i slättlandskapet. Det blev en tur på cirka 4 km.

1 juli, cykeltur längs Hardebergaspåret
Semestern har börjat, av någon anledning hamnade jag med cykeln Hardebergaspåret, i Lund är det helt klart trevligast att cykla österut om man vill ha varierad natur att cykla i, Lundaslätten mot Lomma, Stångby Odarslöv m fl metropoler är tråkig med vissa undantag.
Kungsmarkens flora har blivit mindre yppig när vi kommer in i juli, några enstaka Jungfru Maria nycklar finns, ståtliga borstar (borsttistel el brudborste?) lyser upp ängarna, fält av smörblommor och älgört, mm.

Mest grönt och lite blommor är det också i Fågelsångsdalen. Fåglarna sjunger dock minst lika mycket som i våras.

Den här bloggen har flyttats

2010-04-23T22:59:00.001+02:00

Den här bloggen finns nu på http://sverigesnatur.blogspot.com/.
Du omdirigeras automatiskt om 30 sekunder, eller så kan du klicka här.

Om du är feedprenumerant uppdaterar du prenumerationen till http://sverigesnatur.blogspot.com/feeds/posts/default.

Vårvandring i Häckeberga

2010-04-20T22:48:00.007+02:00

Första vårvandringen, vi startade med Häckeberga naturreservat
18 april, 20 km vandring, 4 timmar frånräknat pauser, vi följde delvis en av vandringarna i Karin Hoffmans bok om rundvandringar på Romeleåsen.
Färdledarna Åse Ehrenfors och Bengt-Ola Tegmalm beskriver turen så här målande: Vi började och slutade vår första långa vårvandring vid porlande vatten. En härlig vårdag, solen värmde gott, en molnfri himmel utan spår av flygplansavgaser. I skuggan och vinden kändes det skönt med jacka. Inga hästar släppta på Risen ännu, däremot vi elva vandrare släppta på årets första späda grönbete och med garanterad träningsvärk imorgon. Grönskan är på väg! Massor med backsippor i det stora naturreservatet. Vitsippor i full blom bland de torra fjolårslöven. Några gula svalört som lyste som små solar precis som de nästan överblommade tussilagona. Miljontals nässelbarn som slapp bli nässelsoppa idag i alla fall. Träden bjöd förstås inte på så mycket gröna toner, däremot många sorter. Nyhamlade pilar, körsbärsträd med svullna blomknoppar, knotiga gamla ekar, stickiga höga taniga granar. Men vi anade det efterlängtade gröna, björkar med mini mini musöron och lurviga lärkträd med små mjuka gröna knoppar. De ståtliga bokarna förväntar vi oss är skirt gröna den 2 maj när Mathias Steuch kommer att leda en tur på Söderåsen. Dagens vandring bjöd verkligen på omväxling och ur ytterligare perspektiv.

Utanför Genarps samhälle

Vi började längs Höje å uppströms, ut på Risens naturreservat med sina fäladsmarker, på småvägar mot Toppeladugård, förbi välskötta skånegårdar, in i Häckeberga naturreservat, böljande Sound of Music-kullar innan vi kom fram till Häckebergasjön, rundade sjön, i höjd med Häckeberga slott vek vi av norrut i hedlandskapet, passerade vägen, fler hedar/betesmarker, sedan tillbaka mot Höje å och längs med ån till Genarps vattenmölla.
Vy ner mot Häckebergasjön

Skridskor i mars

2010-04-20T22:33:00.008+02:00

Mars tillhandahöll tjock men lite bulig, knottrig, sträv och lite allmänt småskraltig is. Det började med att vi fick lära oss ett nytt ord som sattes på Ringsjöns is, nämligen att den hade sublimerat. Det innebär att vattnet förångas och ytan blir allt fastare. Denna sublimering gjorde att vi kunde ta oss runt sjöarna med ganska god behållning. Det blev en lördagstur på 35 km i härligt solsken. Helgen efter kunde vi befara Snogeholmssjön och Sövdesjön på lite sämre is och slutligen 15 mars Yddingesjön vid Svedala på ganska hyfsad is, dvs på förmiddagen innan solen mjukat upp isen.
Själv hade jag inte tillfälle att åka till Vättern men folk från mellansverige for dit och hade härliga dagar på denna svårfrusna sjö.

Se länkar till filmer:För att se dessa länkar, åtminstone via Google Chrome, så markera länken och höger musknapp, kopiera länken, då funkar det.

Eriks Greyers filmer från Vättern.

http://www.youtube.com/watch?v=iyjHBeAZYsw

Vännen Åke Blomqvist har skickat mig följande länkar:
Plurrning Danderyds Långfärds Skrinnare, DLS.
http://www.youtube.com/watch?v=RNkdj0S_brI
4 i vattnet, ledare plus 3, det syns att en som tar sig upp har en ledarflagga.
Ledare+3 i samma plurr på ganska tunn salt is, inte bra!
Lägg märke till hur saltisen sjunker och släpper igenom vatten när den belastas, man reser sig upp för tidigt. Dessutom, den myckna aktiviteten får isen att gunga betänkligt ibland, inte bra.

För övrig, den som inte vill glömma isen på Vänern finns Erik Rosengrens fina filmer.
Där har dessutom en framfusig sjungande skåning kommit med
http://www.youtube.com/watch?v=11Ivi7bxQS0&feature=player_embedded
http://www.youtube.com/watch?v=zhfFzSLm_Vs
vänern till musik
http://www.youtube.com/watch?v=QjN9J_MOXNE&feature=related
För övrigt har Erik Rosengren en egen kanal på tuben som man kan kolla på.
http://www.youtube.com/user/rosengrenerik

Övrigt förövrigt har ni tänkt på vad man skall ta sig till då man blir gammal och inte kan åka långfärdskridsko längre? Finns det rullator för sådant då?
http://www.youtube.com/watch?v=hG0Rq-FiHBQ&feature=related

Från Ingaröfjärden har jag hittat denna underbara film av Erik Rosengren:
http://www.youtube.com/watch?v=8dX0dXTOHOM&feature=related

Långfärdskridskor i februari 2010

2010-03-13T10:33:00.006+01:00

Snön hindrade långfärdskridskoåkning i februari på de flesta ställen i landet. Vi fick vänta på åkning ända till tolfte februari (fyra veckor) då vi fick rapporter om att stora isytor hade lagt sig på norra Vänern. Vår årliga övernattningstur hade turligt nog planerats till denna helg. Turen blev utlyst som klubbtur först på onsdagen och då som att det fanns platser kvar. Det är inte lätt att bestämma tur med snabba ryck, kolla in intresset hos dem som var med förra året, hitta logi, kolla isar hos israpportörer i Värmland, mm så det blev lite sura miner hos en del i klubben som ville ha turen klassad som en privattur. Vi var fjorton man som rätt hastigt kom iväg med två hyrda minibussar på torsdagen. Vi hade lyckats hitta sängplatser ute på Hammarö vid Karlstad/Skoghall. Efter telefonsamtal med två från SSSK i Stockholm så anslöt sig dessa båda äldre herrar på fredagsmorgonen genom att på väg till isen byta från taxi till lediga platser i våra bussar.
Fotograf: Erik Greyerz.
Fredagens tur citerad från turledaren Sven Karlssons färdrapport: Lite oroligt letande väster om Skage fyr initialt, ut till släppråken, sedan norrut till en nyligen islagd släppråk, gick ej att komma över, fortsatte tillbaka mot Skage fyr, hann halvägs när en släppråk bildades mitt bland deltagarna. Nu inget annat val än att försöka ta sig över den nylagda släppråken. En tvärgående spricka på den tunna kärnisen gjorde det extra spännade. Bredbent stakande utan skär fixade dock biffen för båda grupperna. Norrut efter snökant för första paus på V Söön, Fortsatte sedan mot Skoghall, passerade rännan utan problem och körde västerut. Stopp vid Stora Axelön med tyst minut för att hedra minnet av skridskokompisen Magnus Söderberg som tragiskt omkom i en lavinolycka för cirka två veckor sedan. Mycket vacker plats. Fina kärnisar västerut. Vände vid Stora Äggskär trots att isen fortsatte så långt ögat nådde. Fin rast vid Stora Axelön. Tillbaka över rännan för att nu köra söderut. Isen som vi åkte inledningsvis på morgonen fanns nu inte ett spår av. Förbi Skage fyr för ett spår mot öster. 61 km.
Fotograf: Erik Greyerz.

Lördagen: Över rännan ner mot vindkraftparken. Otroligt vlken isyta! Vid vinkraftsverken fick Fredrik, som nyligen gått ledarutbildning, ta över och köra västerut. Bra fart över fina isar. Fick vända nära gravkultarna. Första rast vid lövöklubben. Sedan åter mot Skoghall för att åka runt Hammarö. Andra fika vid Skage fyr. Sen upp mot Bonäsudden på magiska isar. Sedan åter mot Skoghall, 68 km

Söndagen: Först en stärkande promenad på 3 km från Mårön till Syd långön. Tog ca 45 min att vandra och varm blev man. Väster ut mot Karlstad på fina svarta kärnisar. Rast på Ullholmen. När vi väl startade drog vi västerut mot Karlstad. Vände vid Timmeröarna för att åka söderut mot Härö. Sedan in mot Ullholmen. Området öster om Härö-Ullholmen nylagt. Sedan österut mot Kristinehamn. Söder om Alvön islagt med jämntjock svart kärnis. Vilka ytor! Fortsatte till Rörkollreskären för att vända till startplatsen och promenaden till land. En fantastisk ishelg till ända och bara den långa hemresan kvar.

Summerat: Detta var en höjdarresa, precis som våra tidigare övernattningsturer. Det gäller att ta snabba, övervägda beslut för att komma iväg när tillfälle ges. Det är ytterst bra med skridskokontakter i landet och det får vi främst genom den iskongress som går vartannat år. Det är också ytterst bra att det finns personer som tar på sig att ordna resor med känsla för var det kan bli bra turer och modet att ordna – det kan ju bli misslyckat och det kan hända incidenter. Det var väldigt trevligt och lärorikt att ha med några deltagare från annan klubb. Vilken fin stämning och vilken hjälpsamhet det kan bli när man bor ihop och lagar mat tillsammans. Stora nyfrusna isytor är inte att leka med när vinden ökar, det räcker med fyra sekundmeter för att isen ska börja driva.

Isar och skridskoturer i Skåne och Halland januari 2010

2010-01-30T10:04:00.004+01:00

Säsongens och årets skridskoturer inleddes redan på nyårsafton. Denna vecka hade jag uppdraget som israpportör. Det innebär att ta reda på åkbar is, kolla väder och ha kontakt med skridskoledarna för helgen. De lättfrysta Fjällfotasjön och Yddingen nere vid Svedala hade frusit till och hade hård fin yta. Yddingen ligger mer öppet och kan vara lurig. Fjällfotasjön ligger inbäddad i skog och är flikig och därmed rolig att köra på. Vi var 30 deltagare i två grupper som hade en fin sista dag på 2009.
Dan efter hade vi rapport på att Krankesjön vid Revinge hade bra yta. Det stämde. När vi körde därifrån hade säkert 30 bilar kommit dit. Genom en spanare hade vi fått uppgift om att Vombsjön vid Veberöd hade bärig is i västra delen. Underbar is mötte oss.

Dan efter höll vi oss till Vombsjön och kunde köra runt hela sjön två varv. Östra delen var knappt bärig men genom att hålla långa avstånd mellan åkarna klarade vi 3 cm tjock is vid Björkaån. Sen hade nog inte isen orkat mer. Solen sken och gjorde dagens minnesvärd.

56 deltagare lockades dan efter till Klagshamn och en tur ner till Höllviken. Det var den bästa isen på tio år tror jag. Vi tog oss nämligen utan problem ner till Foteviken och runt Hammars näs och förbi Vikingabyn för att landa vid Falsterbokanalen. Samma väg tillbaka gav en tur på 37 km. Vilken härlig dag med solen på ditvägen och lite fin pulshöjare i lätt motvind på tillbakavägen.

Den sjätte gjorde vi en lite unik tur genom att ta oss från Falsterbokanalen, runt Knösen dvs Skanörs norra udde, och på flommar och laguner ända ut på Måkläppen i Falsterbo. Det blev 35 km med returresan. Från Bakdjupet i Skanör tar man sig på småvatten till Skanörs hamn och på Flommarna genom Flommens golfbana med lite klättrande över spängerna. Sen får man gå en bit för att komma till lagunen vid Falsterbo fyr. De grunda lagunerna kring Måkläppen hade frusit till så vi tog oss längst ut. En sälkoloni låg på sanden, orädda, och såg på oss med stora ögon. Den är lite Skagenkänsla längs ute och de fina molnformationerna och lätt sol gjorde oss lyriska.

Den 16´e hade vi hyrt buss och tog oss till Varberg och Balgöarkipelagens is. Det är inte ofta detta vatten lägger sig. Det var en härlig känsla att åka ute i skärgården på jämn och fin is i medvind. Bussen hämtade oss och körde till Kungsbackafjorden. Här körde vi rätt långt ute bland öarna och snirklade oss fram strandnära och ute på större ytor. Vi fick uppleva sving, dvs när isen går i vågor av tyngden från oss åkare. Vi var också längre in i fjorden förbi Tjolöholm slott på fin blankis. Vi avslutade turen i Gottskär hamn där bussen väntade. Det sägs att förra gången isen låg här var 1986.
Foto: Lars Carlstedt

Lite fakta som skridskoåkaren Jan-Erik Norne, bidragit med: Halland verkar bara ha en enda bebodd ö nämligen Vendelsö som ligger utanför Frillesås, drygt 3 km N Ringhals och lika långt S om tätorten Åsa. Ön har bebotts av jordbrukare och skeppare. Befolkningen var känd för sin oräddhet: "Bär isen en skata, bär den också en Vendelsöbo". Enligt Källgård fanns 1990 bara en helårsboende invånare kvar, "Ester på Vendelsö". Samtidigt byggdes en granngård om till vandrarhem. Ön ägs och förvaltas av Länsstyrelsen som också driver Vandrarhemmet.
http://www.lansstyrelsen.se/halland/amnen/Naturvard/naturreservat/varberg/Vendelsoarna.htm
Den intressanta naturen och geologin, verkar vara värd en resa och någon dags exkursion under sommarhalvåret.
Det finns några fler öar i Halland som har varit bebodda men nu övergivna.
Nidingen naturligtvis som ju är känd fyrplats.
Malön ligger strax utanför mynningen till Kungsbackafjorden, uppkallad efter sina vidsträckta strandmalar (klapperstensfält).
Tylön utanför Tylösand har en Heidenstamfyr som släcktes 1968.
http://www.sfv.se/cms/showdocument/documents/sfv/kulturvarden/2007_01/tylon_ar_porten_till_halmstad.pdf
Varbergs kommun har två övergivna öar, Balgö och Skrivareklippan.
Balgö, Hallands största ö med 190 ha, var tidigare livaktig med jordbruk och djurskötsel och hade helårsboende fram till 1966. Ön betas nu av Mufflonfår och dovhjort året om och av nötkreatur om somrarna.
Ön hyser 44 häckande fågelarter och 293 växtarter.
Vid samma tidpunkt åkte man i skärgården norr om Göteborg. Njut av skridskor i Göteborgs skärgård, närmare bestämt kring Käringön, Mollösund, mm:
http://www.youtube.com/watch?v=HnT3x02yuE0
http://www.youtube.com/watch?v=iJaB5DQqUQY
http://www.youtube.com/watch?v=zLbUSKSoe3g
Veckan senare kunde vi avundas stockholmarna. Ingaröfjärden 23 jan 2010:
http://www.youtube.com/watch?v=8dX0dXTOHOM&feature=player_embedded

Snön som kom i olika etapper under andra halvan av januari ställde till det för oss skridskoåkare. Det blev inte mycket till åkande. En eftermiddag 26´e kunde dock is befaras mellan Västra hamnen och Limhamn i Malmö. Detta händer inte ofta.
Fota: Lars Carlstedt

Ribbans kallbadhus, Turning Torso och Catharina Carlstedt, mångårig skriskoåkare

Min Tio-i-topp-lista i Skåne

2009-12-27T11:59:00.007+01:00

1. Österlen, Åhus till Baskemölla och Haväng till Verkasjön, Drakamöllan
Från Haväng till Baskemölla får du en vandringstur längs havet på cirka 22 km. Läs här om en tur i mitten av augusti: Vi satte våra bilar i Tjörnedala vid Baskemölla, tog två taxibussar som vi bokat och for till Ravlundafältet där vi startade vår tur. Vi följde kusten på Skåneleden fram till Stenshuvud där vi tog vattennära stigen och kom sen ut på ett underbart fält där ljungen stod i blom. Vilken syn! Sen valde vi att ta av skorna och gå barfota längs vattenbrynet så långt det gick fram till golfbanan. Därefter är det för stenigt för att gå barfota. Havet har tagit mycket av kusten här och lämnat kvar sten i drivor. Hela denna sträcka från Stenshuvud till Vik utklassar det mesta i naturupplevelse enligt min mening. Helt gudomligt! Efter lilla trevliga Vik gick vi för ett dopp i Prästens badkar. Ok, vi fick inte plats där utan tog doppet bredvid på de märkliga sandstenshällarna. Sen var det en kilometer kvar till Tjörnedalagården i härlig natur och en kraftig backe på slutet. Då hade vi gått 20 km med start halv elva och vi var framme halv fem.
Vandring Haväng till Vantalängan och åter, en tur på drygt 20 km gjord på sommaren: Vi vandrade Skåneleden längs Verkaån upp till Brösarp norra backar. Utsikten och naturen är fantastisk, rena Sound of Music-landskapet där vi svepte fram över de gröna backarna. Efter cirka 3 km vek vi av på en liten väg och fann det vi sökte, nämligen den gula leden som går på andra sidan Verkaån. Här går man i ravinen längs ån och har bokskogen runtom sig, en härlig natur! Efter ca 2 km når man Brösarp igen. Leden går sen över ett backigt landskap lika fint som på ditvägen. Sista biten går man på grusvägen ner mot Lindgrens länga där vi studerade historia och geologi mm. Vi var hemma vid 19-tiden.
Vandring Åhus till Haväng med avstickare längs Julebodaån till Drakamöllan.

Vandra barfota på stranden fram till Juleboda, gör en sväng in om till fantastiska Drakamöllan och sen över Ravlundafältet till Haväng.
2. Kullahalvön
Vandring Jonstorp till Mölle, cirka 20 km, gjord i september: Vi hade satt bilarna i Mölle och resten parkerade i Jonstorp. Detta är ingen Skåneled men borde vara det! Här är himmelskt fint! Vi följe kusten hela vägen fram till Arild, därefter finns markerade leder fram till Mölle där man passerar en del höjder med magnifik utsikt. Vi passerade först Rekekroken och därefter Svanshall. Här är det sommarstugor med stora tomter. Där vägen svänger upp mot Brunnby finns en stig in i skogen som leder till Skäret. Därefter är det klapperstensfält som kan vara lite jobbigt att vandra på men samtidigt stärkande för vristerna! Vi stannade till vid Bökesslätt fantastiska naturresevat och beundrade det fina huset byggt med material från platsen, verkade det som. Före Arild finns ett område som heter Nabben. Hela sträckan är underbart vacker och omväxlande. I Arild tog vi lunch. Stigningen upp mot Kullaberg går genom bokskog den första biten. Det går en led förbi små gårdar och genom hagar och skog. Uppe på Kullaberg ansluter en bred led som är lättgången. Vi kom upp på en del höjder. Utsikten är fantastisk, vi stannade och njöt och tog en fikapaus. Sen drog vi på mot Mölle på den breda gångstigen. Mölle är en pärla, de som var badsugna tog ett skönt men kallt bad uppe vid badplatsen.

3. Norra Bjärehalvön
Vandring på Skåneleden mellan Torekov och Båstad. Det är en tur på drygt 20 km som går längs havet, in i landet väster om Norrvikens trädgårdar och förbi Hovs hallar.

4. Hallandsåsen delen Sinarpsdalen med Grevie åsar och Axelstorpsravinen
Vandring över Grevie åsar, förbi Grevie, genom Sinarpsdalen, drygt 20 km: Vi tog oss med hyrd taxibuss till Grevie backar. På backarna finns en markerad runda på tre km som leder vandraren dels över gräsbevuxna grusåsar som bildats av inlandsisen, på åsar där det växer enebuskar, genom små lundar och längs stengärden och stenrösen. Hade vi gått här på våren hade backarna varit fulla med backsippor. Vi gick vidare till Grevie och fann leden genom Sinarpsdalen som de flesta har åkt igenom med tåget norrut mot Göteborg. Sen 2008 finns det här en markerad vandringsled på 3,5 km, Båstads stolthet på naturvårdsområdet. Vägen genom dalen erbjuder också en fin cykeltur. Vi gick in mot Båstad. Före Båstad utgår en elva kilometer lång vandringsled, Axelstorpsleden, som leder vandraren genom Axelstorpsravinen. Axelstorpsskogen är ett naturreservat med bokskogar. Vi gick en del av denna. Man har gjort misstaget att markera leden med grön färg vilket gör att det kan vara lite svårt att hitta rätt. Det är rätt kuperat vilket vandraren ska var beredd på. Ravinen är imponerande och gångstigen har man dragit fint längs fördjupningen.

5. Hilleshögs backar med kuststräckan Borstahusen till Råå
Detta är en härlig sträcka där du kan vandra eller cykla och föralldel också köra inlines fast då längre in på landbacken. Vandringen går helt kustnära med Öresund bredvid dig och en dramatisk kust efter Skånska förhållanden. Cykelturen är också kustnära för det mesta men vid Hillehögs backar får du ta in på en backig del och mellan Ålabodarna och Fortuna finns bara en smal stig längs en rasbrant. Inlinesturen går från Landskrona över Glumslöv och ner till Rydebäck och sen längs kusten.

6. Falsterbohalvön
Vandring eller löpning. Vi stannade till vi en av badplatserna i Ljunghusen och jag tog en löptur på stranden. Det är inte helt lätt att ta sig fram på grund av tången men det går. Där lagunen vid Ljunghusens golfklubb börjar får man vända om man inte tar av sig skorna och vada över till andra sidan för att fortsätta mot Falsterbo. Men vilken känsla att gå eller springa här! Tänk att vi här nere i sydvästra Skåne har så nära till så fantastiska stränder! Någon vecka senare stannade vi vid Falsterbo strandbad och jag sprang längs havet och på återvägen genom skogen i Stadsparken och vid strandbaden och över sandklitterna. Vid ytterligare ett tillfälle sprang jag ut och rundade Falsterbo fyr och tog vägen genom Falsterbo stadspark på tillbakavägen. Vilket område! Ta med löpardojorna nästa gång du åker hit!

7. Hagestad naturreservat, Sandhammaren
Vandring från Nybrostrand över Hammars backar, Kåseberga, Sandhammaren, Mälarhusen och upp till Skillinge. Det börjar med vandring längs sandstranden, fortsätter över de härliga backarna där Ales stenar passeras, passerar härlig ljungfält efter Löderup, följer kusten vidare över breda sanstränder runt Sandhammaren och vidare norrut på sand och förbi små samhällen längs kusten.

8. Halen-Raslången-Immeln
Paddling i tre sjöar.
Från Immelns samhälle: Vi följde västra sidan för att få mindre vågor. I den lilla sjön Jumma som man kommer till via en kanal tog vi fika på stenarna. Härligt! Lugnt och solsken. Vi fortsatte upp till Breanäs för att kolla in vindskyddet. Vi hittade en perfekt övernattningsplats med sandstrand för badet och tre eldstäder att välja mellan. Vi slog upp tre tält, badade och satte upp eld. Vi fick en härlig kväll vid brasan. Vi tog frukost vid stranden och plockade sedan blåbär som det fanns i mängder. Här är det verkligen fin natur. Vi kom inte iväg förrän vid 11-tiden och körde då in i den fina näckrosviken intill. Vit och gul näckros sågs, den sällsynta röda finns i sjön men längre söderut. Vi paddlade sen i motvind söderut och höll oss nära land.
Halen och Raslången: Vi hyrda kanadensare i Olofström för en helg, 630 kronor inkl vagn 100 kronor och 30 kronor till kommunen för att de underhåller övernattningsplatserna och lägger fram torr ved. 12 mil eller 75 minuter från Lund och man når en vildmark som inte går av för hackor. Att inte fler kör hit? Efter en kort avvikare in mot samhället tog vi oss med kanadensaren västerut i Halen och passerade ett farledsmarkerat parti med några härliga sommarstugetomter intill sjön. Vi paddlade längs några av de fina öarna som ligger här och tog lunch på en av dem. Helt gudomligt vacker natur! LUGNET nådde oss. Det är iöronfallande hur tyst det kan vara. Man behöver inte dra till fjälls för att uppleva detta. Vi passade också på att ta oss en promenad på de stigar som blivit upptrampade på den lilla ön (Söderön). Med kanadensaren tog vi oss nu över med vår lilla vagn vid Alltidhult. Det är inte helt enkelt att ta sig fram med packning i farkosten och rätt ojämna stigar och det är säkert en kilometer långt. Vi satte båten i Raslången och kom sen förbi Kiön och tog oss längst ner till Bökestad där vi letade upp övernattningsställe i vindskyddet. En mycket vacker plats inklusive omgivningen. Vi var ensamma om stället och hade snart fått igång en eld med hämtat torrvirke. Det är en härlig känsla att sova ute i vindskydd med en eld framför sig och natten som bakgrund.
Det är också en härlig känsla att vakna upp och ligga och dra sig med öppen ridå till naturen och en öppen eld som utsikt. Vi paddlade sen hela Raslången upp genom Björnasundet och upp till passagen till Gillesjön. Här gjorde vi halt för middag som intogs på den bro som leder över vattendraget. Här är det verkligen tilltalande att vistas. Vi njöt i fulla drag i den härliga naturen. Vi följde sen den vackra östra sidan av sjön och drog oss upp till övergången. Sen var det raka vägen till Olofström eftersom tiden gått och det blivit tid för inlämning, som ska ske helst före kl 16.30.

De tre sjöarna är utmärkta skridskosjöar som en van skrinnare kan avverka på en sexmilatur med goda isförhållanden. En oslagbar tur i vildmarksnatur och är solen framme får du en oförglömlig tur speciellt på Halen och Raslången (Filkesjön i norr kan vara en mellansjö).

9. Söderåsen
Vandring en sen aprildag, drygt 20 km: Detta var dagen då boken slog ut som mest! Det var drygt 20 grader varmt och solen sken. Detta område är en verklig höjdare i dubbel bemärkelse, det är hänförande vackert och det är dramatiska höjdskillnader. Vi prickade in en härlig dag för vår vandring på Söderåsen. Knopparna hade redan brustit och våren tvekade inte, den exploderade mitt framför ögonen på oss. Vandringen började med en liten stigning innan vi kom in i den fantastiska ljusgröna boklövsalen. Ovanligt tidig lövsprickning i år? Sju timmar senare skulle bladen vara dubbelt så stora och helt släta och rena. Hela Söderåsen skulle vara intensivt ljusgrön. Vilken härlig känsla att få vara med! Det var nästan så harsyrablommorna, violerna, de nyutslagna hallonsnåren och det blommande blåbärsriset inte riktigt kunde få vår uppmärksamhet när vi gick där och njöt i fågelkvittret. Lite längre fram passerade vi en av Skånes högsta punkter, Höjehall (210 m). Stegarna upp i utkikstornet var pulshöjande på olika sätt, men utsikten var verkligen milsvid, kanske var det Rönneberga backar vi anade i sydväst? Dejebäcken såg inte ut som en vårbäck, istället lugnt porlande, glittrig i eftermiddagsljuset, vackert. Minst lika vackert var att vända blicken uppåt mot branterna och himlen, där silade solljuset ner genom det skira lövverket. Vi följde stigen uppåt mot Kopparhatten, passerade flera dramatiska och hänförande utsiktsplatser (utdrag från färdledaren Åse Ehrenfors färdrapport).

10. Ven
Vandring på Ven, cirka 14 km: Bäckviken på ön Ven når man efter en halvtimmes båttur från Landskrona. Vi vandrade till Nämndemansgården där vi provsmakade från äppleträden och såg oss runt. Det blev sen stubbåker ner till Södra fyren och sen grässvål där även en lämplig cykel kan ta sig fram. Längs hela vägen på västra sidans rasbrant växer buskar och förkrympta träd. Det är ett skönt böljande landskap. Vägen är lättgången. Det hade gått att ta sig fram nere på stranden men det är mycket sten och tar nog ganska lång tid. I spridda flockar drog sig sen gruppen fram mot Kyrkbacken och S:t Ibbs kyrka där vi satte oss utanför muren med utsikt ut över Öresund. Vi satte fart och rundade Västra fyren för att sen dra oss ner mot Norreborg, hela tiden längs rasbranten. Denna sträcka förbi campingen och en husrad och skog är vacker att vandra. Hakens fyr passerades och sen är det en kort bit fram till Bäckviken. Denna sista del går på nylagt stensatt stig eftersom branten rasat. Ön är fem km lång och tre km bred. Vandring 5 km i timmen, vandring inkl småpauser 3,3 km i timmen Det var lagom tid för att ta sig runt med en grupp av denna storlek, är man två personer går det lite fortare.
Cykla på Ven och du kan få ihop en tur på allt mellan 10 km och 30 km på de olika cykelbara vägarna.

På spaning inför vandring vid Amalfikusten

2009-11-15T07:44:00.008+01:00

Ibland vill man vidga sina vyer och vandra utomlands kombinerat med semester. På bloggen finns utlagt en del om vandring i Europa, det finns speciellt mycket om franska rivieran, bl a ett häfte på sju sidor om kusten kring Nice.

Detta blev semesterturen som bara blev ett smakprov på hur en vandring kan vara längs Amalfikusten. Det gäller alltså kuststräckan på 50 km söder Sorrentohalvön i Italien med orter som Positano, Amalfi och Salerno, samt ön Capri. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Orsakerna kan vara många men i mitt fall var det denna gång en blandning av dåligt väder, mörkrets inbrott klockan sjutton, d-t branta berg, dålig benstyrka hos medresenären och att det var första gången på detta ställe (och då vill man gärna se lite av omgivningen). Jag hade förberett lite i form av lån av en bok om vandring vid denna kust av Sunflower-förlaget (denna bok måste ha glidit ur ryggsäcken på bussen så det var också en orsak till utebliven vandring). Jag hade också tyska Kompass-förlagets karta i 1:50 000 om Sorrentohalvön och Amalfikusten. Monica Björk har en sida om Amalfi och Capri i sin bok om Vandring i Europa. På nätet hittade jag Vagabonds artikel om vandring mellan Positana och Praiano. Annars var det inte mycket att finna beträffande vandring, skrivet på svenska. Det är en orsak till att denna sina. Sveriges.com finns till. Initalia.se har mycket allmän information utlagd på sin sida.
Hur bildar man sig en uppfattning om området som man tänker åka till och vandra i? Jag har inte vant mig vid att använda Googleearth men den är superb för att se på terrängen. Googlemaps går också. Det hade varit en bra idé att också köpa en bok om området för att få en viss uppfattning av terrängen. OCH: det blir ju mörkt lika tidigt som hemma i Sverige! Jag vill INTE vara ute på en vandring när det blir mörkt! Jag minns med fasa den söndagskväll i vintras då sonen och jag gick en tur i Skrylleområdet vid Måryd utanför Lund och det hann bli mörkt innan vi var framme vid bilen på den ensliga parkeringen. Har man inte ficklampa med och terrängen är okänd är det väldigt mörkt i skogen!
Jag hittade artiklar om Gudarna stig som hade helt olika uppgifter om längden på turen, allt ifrån åtta timmar enligt Vagabond till tre timmar i en resebyrås beskrivning. Den sistnämna antar jag utgick från var deras buss stannade så de slapp upp- och nerförsdelarna. Jag har fortfarande inte fått klart för mig mellan vilka orter denna Gudarnas stig sträcker sig. Monica Björk gick samma sträcka som Vagabonds reporter.
Det som förvånade mig vid jämförelse mellan verklighet och beskrivningar var att orterna såsom Amalfi och Positano var så små i förhållande till vad jag bildat mig en uppfattning om. Det var rentav så att jag missade att stiga av bussen i Praiano för vi märkte inte att vi var där. På grund av att det är så brant ser man bara parkerade bilar och inte bebyggelsen om man sitter inåt bergsväggen i bussen. Att det är så pass brant längs kusten var också en överraskning.

Turer:
Bästa stället att bo och utgå från för vandring är nog Amalfi. Här finns många leder upp i bergen att välja på. Det gäller också Praiano och kanske Positano. Det går en del leder ut från Sorrento som leder ut på udden, där kan man ta buss tillbaka. Det går en lång led på södra delen av udden.
En lagom dagsetapp kan vara den från Praiano till Positano, en del av Gudarnas stig. Det är massor av trappsteg ner till Positano vilket är jobbigt för knäna. Alternativet är att ta trapporna uppåt i motsatt riktning. Vi gjorde en enkel variant och gick på vägen mellan orterna en söndag då det var mycket glest mellan bilarna, det tog en knapp timma. Längs vägen såg vi några skyltar uppåt till Gudarnas stig om man vill stiga av eller på längs vägen.
Amalfi upp i pappersmöllornas dal och vidare uppåt till Ravello finns en kort och fin tur på knappt tre timmar. I Amalfi tar man en trappa upp på södra sidan av vägen upp i dalen, i början går den fint längs citrusodlingar.

På Capri gick vi efter Monica Björks beskrivning, först från Capri stad (bergslift upp) och ut på udden till Jovis villa där romarrikets kejsar Tibertus bodde, han efter Augustus. Det är välskyltat och lättgånget i fina gränder med prunkande trädgårdar. Sen vände vi tillbaka och tog av till Arco Natural, en enorm klippbåge, och sen en ytterligare sväng innan vi var tillbaka i centrum.

Erfarenheter:
Åk helst inte efter siste oktober, det kan vara ganska regnigt därefter och flera flygbolag landar inte i Neapel. Det är klart bättre att landa där än att först komma till Rom och sen, ofta med övernattning i Rom, ta sig med tåg till Amalfikusten. Det kan vara ganska kallt på hotellen i november.
Det finns väldigt många busslinjer som även trafikerar småorter, det är bra att veta när man vandrar.
Dubbelchecka uppgifter som du får vid frågor, många svarar utan att ha rätt information.
Skaffa bra lokala kartor, lita inte på att hitta utgångspunkter med hjälp av skyltning, den kan vara rätt så bristfällig.
Det går inga båtar längs kusten t ex från Amalfi till Sorrento vintertid!
Vi har alltid fått mycket prisvärda hotell via resfeber.se.
Tåget till Pompei: det finns två Pompei, hoppa enklast av vid Pompei Scavi.
Tag med sittunderlag på tåget, det är plaststolar på tåget. Ljudnivån är skräning. Men det är billigt!
Bussbiljett kan man inte köpa på bussen utan i kiosker. Det är billigt, men inte om man blir tagen utan biljett. Det är lätt att haffa bussen även om det inte är en hållplats där du står, de stannar. Bussen från Sorrento till Amalfi har två varianter, en kort och en lång, och en variant går över Piano di Sorrento/ Saint Agnello där man kan hoppa på och av om man bor där.
Trafiken längs Amalfikusten är gles en lördag förmiddag och en söndag. Det går faktiskt bra att vandra längs vägen om man inte orkar gå upp i bergen.

Inlinestur från Varberg till Göteborg 26-27 september

2009-09-28T22:00:00.003+02:00

Arne hade gjort en väldokumenterad rekning per cykel av hela Ginstleden och resterande bit till Göteborg under sommaren i sällskap av sin hustru. Vännen Bertil hade upplåtit sin sommarstuga norr om Varberg som lämpligt ställe att starta på då vi, sju medlemmar i skridskoklubben SIK, valde att ta denna norra etapp som en helgtur. Den södra delen tänkte vi ta 2010. Vi satte i oss en rejäl frukost och stod klara kl 9. Turen gick nu på bra asfaltvägar ut till Ginstleden som här gick på cykelväg på gammal järnvägsbank. Det är svårt så här två dagar efter komma ihåg exakt hur vägförhållande var upp till Kungsbacka men det viktiga är att hela sträckan är väl åkbar. Visserligen går den delvis på landsväg med en del trafik men det var bara kortare partier. I övrigt är det mindre landsvägar och separata cykelvägar. Vi passerade Värö samhälle på mindre landsväg. Efter bit efter Stråvalla går Ginstleden cirka tre km på grusväg så vi valde landsvägen denna lördag förmiddag. Vi passerade Frillesås och kom sen in på gamla järnvägsbanken in till Åsa samhälle. Fiket var stängs just idag, kanske bokmässan? Mittemot fanns bageri och kaffeautomat och det var helt godkänt. Efter Åsa är det lite landsväg vilket inte är helt bekvämt. Vid avtagsvägen till Tjolöhol slott går leden in på mindre vägar. Vi lirkade oss fram till backen vid Fjärås Bräcka. Den som kommit här vet att här går det uppför. Uppe på höjden finns Naturum med servering och utställning, även dagens lunch finns. Längre fram finns den utmärkta pumpen för påfyllning av vattenflaskan. Utsikten är härlig med Lygnern österut och Kungsbackafjorden västerut. Båda har befarits med skridskor av SIK för tre år sen. I Fjärås måste bromsen användas när man ska ta sig ner igen men det gick bra. Egendomen Gåsevadholm passerades i vacker miljö, sen kommer golfbanan där man undviker grusvägen genom att runda området. Och sen var vi i Kungsbacka. Vi hade vårt boende söderöver på hotell Nattmössan. 500 kr per man för dubbelrum med frukost. Bowlingmöjligheter mm finns. Ljudtäta fönster. Efter dusch vid tretiden gick vi in till centrum, drygt en km. Det är ett trevligt samhälle med två torg, Kulturhus, trähusbebyggelse, fint stadshus, välordnat med fina undergångar för tåget som passerar rätt igenom, fina planteringar, stort köpcentrum, mm. Ester stod för maten och kvällen avrundades med fika i centrum. Efter tidigt sänggående och god nattvila väntade en ny dag.
Söndag
Start kl 9, molnigt, samma vind som igår, dvs ca 6-7 m/sek sydvästlig vind. Prognosen hade sagt sol och västlig vind. Medvinden var bättre än sol konstaterade vi enhälligt. Vi drog genom centrum där Ginstleden går. Sen är det ett antal jobbiga backar man ska ta sig över innan man kommer till naturreservatet intill orten Släp. Det är bra cykelväg men som sagt uppför. Sen är man strax inne i Särö, också det ett reservat kändes det men då för rikt folk. Den ena flotta villan efter den andra. Författaren kom på att han hade cyklat här för fem år sedan och kommit till en fin badplats. Vi vek in till vänster på liten väg vilken slutade i brant uppförsbacke på en privat tomt med gubbe i fönstret som schasade väg oss med handen. Det var bara det att det var för brant att köra ner så det blev att ta av sig inlinesen. Intill går smal stig som vi tog och kom runt området och in på småkuperade men roliga vägar. Vägen slutade vid den gamla Säröbanans början dvs vid Blomstermåla hus med kafe och restaurang (stängt idag).

Här börjar en härlig cykelväg som leder en ända till Göteborg. Först kommer man till Kullavik och har här havskänsla. I Billdal tar Halland och Ginstleden slut. Här ligger också ett fik. Innergården lär vara fin men där var inte öppet så dags. Kaffe serverades i pappmugg utanför. Man ska sen passera en brant nerförsbacke efter ett tag, vilken slutar med liten bilväg. Det finns handgjorda varningsskyltar. Tag akte på dem, det är inte skoj! Sen börjar den verkligt fina delen av turen nämligen den som går nere vid havet med de flotta villorna intill. Det var värt hela turen.

Leden går sen omväxlande genom villaområden och skogsområden och plötsligt börjar Askim och sen breda cykelvägar in till Göteborg. Spårvagnen dyker upp och går parallellt med cykelspåret. Det är absolut inga problem att hitta. Genom stan är det ju lite knökigt att ta sig med gatsten och trafikljus men vi tar oss till centrum och går till fots den sista kilometern till stationen. 13.45 går det ett tåg så vi har en halvtimme för en öl. 63 kr med familjebiljett till Varberg på trekvart. Vi luktar säkert inte så gott! Efter middag blev det hög fart på cykelväg som går nära järnvägen. Det är cirka 15 km "hem".. Det satt skönt med en dusch och en kopp kaffe som avslutning.

Grevie backar, Skäldervikens stränder, Magnarp, Sinarpsdalen, Axelstorpsrundan

2009-09-14T21:55:00.005+02:00

Denna helg hade vi förlagt vandringen till Bjärehalvön. Från Lund är det en timmes bilfärd. Genom denna korta färd kommer man till en från lundaslätten annorlunda del av Skåne. Här ligger grönsaksodlingarna tätt, här finns ljunghedar och mossmarker, fäladsmarker, raviner med forsande vatten och väldiga åsar.
Magnarpsstrand har ett bra vandrarhem som var vår utgångspunkt. Vi hade beställt en taxibuss från Bjäretaxi som tog oss till Grevie backar som för de flesta deltagarna var ett okänt område. På backarna finns en markerad runda på tre km som leder vandraren dels över gräsbevuxna grusåsar som bildats av inlandsisen, på åsar där det växer enebuskar, genom små lundar och längs stengärden och stenrösen. Hade vi gått här på våren hade backarna varit fulla med backsippor. Skäldervikens stränder är många, vi gick Skåneleden från Grevie backar ner till Ängelsbäcksstrand, Segelstorps strand och Storahultsstrand.

Denna senare ingår i ett naturreservat med fäladsmarken som ligger bakom. Innan Magnarpsstrand gick vi över sanddynerna och ett ljungbevuxet område som var mycket fint. Det blev en runda på 17 km. Vi startade strax efter elva och var framme kl fem. Då hade vi haft tre sköna pauser med skön sol som värmde.
På söndagen gick vi Sinarpsdalen som de flesta har åkt igenom med tåget norrut mot Göteborg. Utgångspunkten var Grevie samhälle där det finns en parkeringsplats vid ledens början. När järnvägen drogs la man den naturligtvis i den lägsta delen av landskapet för att kunna passera Hallandsåsen. Sen 2008 finns det här en markerad vandringsled på 3,5 km, Båstads stolthet på naturvårdsområdet. Vägen genom dalen erbjuder också en fin cykeltur.

Vi gick in mot Båstad. Från Båstad utgår en elva kilometer lång vandringsled, Axelstorpsleden, som leder vandraren genom Axelstorpsravinen, upp på Hallandsåsen och ner i Sinarpsdalen. Axelstorpsskogen är ett naturreservat med bokskogar. Jättebalsaminen blommar nu i september. Vi knöt ihop lederna och fick en fin runda på 17 km. Man har gjort misstaget att markera leden med grön färg vilket gör att det kan vara lite svårt att hitta rätt. Det är rätt kuperat vilket vandraren ska var beredd på. Ravinen är imponerande och gångstigen har man dragit fint längs fördjupningen.

Paddling på Immeln 29-30 augusti

2009-09-04T20:49:00.004+02:00

Vi hade beställt två kanoter i Immeln, det var de två sista! Med många skridskosäckar och sopsäckar som skydd för vattnet lastade vi farkosterna. Vi hade medvind, vilken lycka! Vi följde västra sidan för att få mindre vågor. I den lilla sjön Jumma som man kommer till via en kanal tog vi fika på stenarna. Härligt! Lugnt och solsken. Vi fortsatte upp till Breanäs för att kolla in vindskyddet. Fyra små barn med föräldrar kom före oss. Vi hittade en perfekt övernattningsplats med sandstrand för badet och tre eldstäder att välja mellan. Vi slog upp tre tält, badade och satte upp eld. Vi fick en härlig kväll vid brasan. Pannlampor gjorde att vi hittade hem i snåren mot tälten. Sömnen blev god. Åskan syntes på natten över Kristianstad. Luften gick ur några luftmadrasser men det gick faktiskt bra att sova ändå.

Morgonen var lite blåsig men på detta fina ställe fanns lugna platser även då. Vi tog frukost vid stranden och plockade sedan blåbär som det fanns i mängder. Här är det verkligen fin natur. Vi kom inte iväg förrän vid 11-tiden och körde då in i den fina näckrosviken intill. Vit och gul näckros sågs, den sällsynta röda finns i sjön men längre söderut. Vi paddlade sen i motvind söderut och höll oss nära land. Nere vid Kvinnoöarna kom vi på öppet vatten där vågorna gick rätt höga. Vi kom in till Södra Kvinnoön och hade fått upp packningen då ett lätt regn kom. Vindskyddet var bra. Efter regnet la sig vågorna och det blev lättare att paddla. Det var ett rent nöje att köra den sista biten ner till Immeln. När vi kom iland kom ett lätt regn.

Inlinesturer kring Lund i augusti

2009-09-04T20:43:00.003+02:00

Sveriges bästa inlinesområde?
Titta på bilden med de inritade inlinesturerna på kartan. De flesta turerna är på mycket slät mark, övriga kan ha en eller annan mindre backe. Asfalten är mycket bra på de flesta cykelvägar och mindre vägar, det kan vara någon enstaka bit som har lite skrovlig asfalt.
En augustikväll tog vi Lund, Lackalänga, Furulund, Kävlinge, Hög, Borgeby, Bjärred, Flädie, Lund. Det var en tur på 33 km som tog nästan tre timmar med pauser för att se på naturen och inta lite mat och dryck. Turen följer Kävlingeåns dalgång och går nästan enbart på fina cykelvägar. Genom Hög har i år lagts ny cykelväg, det tackar vi för!
En annan tur var från Lund över Staffanstorp och småsamhällena söder om, dvs Grevie, Önsvala och Beden och sen tillbaka till Lund.
Förra veckan startade vi vid Skandic hotell i Lund och körde längs Dalbyvägen, genom Dalby, bil- och cykelvägen till Staffanstorp och sen fina cykelvägen till Lund.

Härliga Haväng samt Drakamöllan, 22-23 augusti

2009-09-03T05:50:00.003+02:00

Ska jag göra en tio-i-topp-lista över fina platser i Skåne så hamnar Haväng överst!
Istället för sommarstuga med allt vad det innebär i tvång har vi valt att tillbringa ett par helger på vandrarhemmet i Haväng varje år. Det är så rogivande på den kringbyggda gården med sin kullerstenslagda gårdsplan, värdparet brinner för sitt jobb, naturen runtomkring är rogivande/meditativ och mycket mer.

Denna helg kom vi sent iväg och gick bara lite på Ravlundafältet på lördagen och på söndagen gick vi längs havet till Kivik och på tillbakavägen upp över marknadsfältet, genom skogen bakom Vitemölle och sen längs den underbara stranden. Innan vi lämnade Österlen gick vi en runda på tre km i naturreservatet Drakamöllan, några km norrut. Det skulle också kunna hamna på topplistan i Skåne. Ljungen blommar, värmen ligger kvar, inte en människa!

Hit återvänder man gärna!

Vandring 16 augusti, Haväng till Tjörnedala, 20 km, med Söderhavskänsla

2009-08-17T19:42:00.001+02:00

Varför åka långt iväg till Thailand, Söderhavet, mm när vi har Österlenkusten? Det är kanske en dum fråga men ibland känns frågan helt rätt. Vi hade nämligen underbart sommarväder, vind från väster som landbacken tog och i övrigt perfekta förhållanden. Vattnet höll futtiga 14 grader men varm i kroppen är det enbart skönt. Men var finns söndagslediga skåningar? Är det golfbanor, köpcentran och friidrott på TV som gäller?
Vi, dvs vandrare från SIK som står för Skånes skridskoseglarklubb, satte våra bilar i Tjörnedala vid Baskemölla, tog två taxibussar som vi bokat och for till Ravlundafältet där vi startade vår tur. Vi följde kusten på Skåneleden fram till Stenshuvud där vi tog vattennära stigen och kom sen ut på ett underbart fält där ljungen stod i blom. Vilken syn! Sen valde vi att ta av skorna och gå barfota längs vattenbrynet så långt det gick fram till golfbanan.

Därefter är det för stenigt för att gå barfota. Havet har tagit mycket av kusten här och lämnat kvar sten i drivor. Hela denna sträcka från Stenshuvud till Vik utklassar det mesta i naturupplevelse enligt min mening. Helt gudomligt! Efter lilla trevliga Vik gick vi för ett dopp i Prästens badkar. Ok, vi fick inte plats där utan tog doppet bredvid på de märkliga sandstenshällarna. Det badet satt!

Sen var det en kilometer kvar till Tjörnedalagården i härlig natur och en kraftig backe på slutet. Då hade vi gått 20 km med start halv elva och vi var framme halv fem.

Sverigesemester 2009 med cykel på bilen

2009-08-10T13:34:00.005+02:00

Semestertur med bil och cykeln bakpå, 17 dagar i juli, Västergötland, Östergötland, Södermanland, Uppland, Blekinge
Nä, detta är inte vår bil! Men det ser härligt ut. Volvon får duga!
Starten skedde i Hjo med övernattning på vandrarhemmet i stadsparken. På morgonen tog jag en cykeltur längs Vättern. Här är det mest skogslandskap förutom alldeles söder om Hjo. Efter frukost gick vi led Hjoåns dalgång, som följer Hjoån. Det var ett bra alternativ denna dag då det var cirka 25 grader varmt. Stan är trevlig med sin träbebyggelse och har ett fint friluftsbad. Vi föredrog ett bad i sköna Vätterns vatten som idag höll 19 grader. En annan gång kan vi tänkas besöka Hökensås naturområde som sträcker sig längs hela östra delen av Hjo kommun. Cykelleden Västgötaleden och Vätternleden passerar kommunen. Norr om Karlsborg finns en ort som heter Granvik som har ett vandrarhem. Där bodde jag tre nätter en februarihelg 2005 då Vätterns is kunde befaras med långfärdsskridskor, den norra delen de dagar vi var där. Granvik har specialiserat sig på fisketurister och kan starkt rekommenderas.

Den vidare bilturen gick norr om Vättern. Här passeras Tiveden med sina svårtillgängliga men säkert spännande skogar. Söder om Askersund fanns en del tilltalande landskapstyper. Nästa gång ska vi inte missa Medevi brunn som ligger norr om Motala. Nästa anhalt var Motala och ett vandrarhem vid Göta kanal mittemot gamla Motala verkstäder. På morgonen tog jag en cykeltur som började längs kanalen på grusad stig och sen fortsatte genom stan och villaområden delvis på Vätternleden.

Jag tog mig över kanalen och körde ut på Dynudden som är ett fritidsområde med stugor och skog. Jag följde sen väger på södra sidan om Motala ström som här heter Hårstorpssjön och vi Motala museum kom jag över på Verkstadsön där jag följde stigen längs Göta kanal upp till Borenshults slussar och sen ner till vandrarhemmet vid Motala verkstad där en cykelbro finns över kanalen. Med denna tur tror jag att jag täckte in de intressanta delarna av stan. Delen längs kanalen och längs vattnet var mycket tilltalande. Det blev cirka 30 km. Det finns några intressanta naturvårdsområden söder om sjön Boren. Staden Motala täcker hela området mellan Vättern och Boren. Motala verkstad kallas den svenska verkstadsindustrins vagga.

Vi körde sen väg 36 och E4 förbi Linköping och Norrköping och tog ett stopp vid Nyköping. Där gick vi bland annat på fin promenadstig längs Nyköpingsån. Gert Fredrikssons kanotstadion finns här, en imponerande anläggning. Ån kan man följe en bra bit uppströms. Här finns en fin och lättpaddlad kanotled på 95 km som börjar 14 km söder om Katrineholm och slutar i Nyköping, den har nio lyft varav tre där kanotvagn behövs. Nästa gång ska vi besöka även Oxelösund söder om Nyköping, och däremellan Arnöhalvön som ser fint ut med många friluftsområden.
Vi tog av på väg 219 ut till Studsvik där vi bodde på Horsviks vandrarhem. Det är i femtiotalsstil men har fina gemensamhetsutrymmen. KSU, Kärnkraftsäkerhet och Utbildning finns här. Det är omgivet av tallskog och är väldigt stillsamt. På morgonen tog jag en cykeltur i omgivningarna som har härliga skogar. Jag kom ut till naturreservatet Stendörren och strosade i området kring Naturum, ett ytterst betagande område. Just denna dag invigdes en ny naturstig och Martin Emtenäs var där samt landshövding m fl. Vi följde den nya leden som var mycket fint anordnad. Det finns flera leder att följa i området. Vi förflyttade oss sen till den första parkeringsplatsen och gick där ut på de öar som förbinds med hängbroar ut på Aspskär. Detta var en av semesterns höjdpunkter. Det ska helst vara fint väder när man är här.

På vägen till Trosa stannade vi till vid Nynäs slott och naturreservat som har fina parkområden att ströva i och en fin slottspark. Sörmlandsleden går genom området och flera kortare vandringsstigar finns. Det är ett välbevarat godslandskap. Det är skärgårdslandskap, hagmarker, berghällar och mossmarker. Det är Sörmlands största naturreservat. Slottet är öppet för visningar och hela miljön är mycket sevärd.
Bilturen gick vidare till Trosa och Lagnö studios vandrarhem, ett mycket trevligt och fint sådant. Det är en ombyggd lada med bevarade golvplankor och stockar där det klippts och ljudsatts film sen 1982. Här kan du beställa och se på din utvalda film på stor filmduk.

Jag tog en morgoncykeltur till Trosa och omgivningarna. Det lite nerslitna Turholms slott besöktes. Man kan följa en cykelled som går genom området, Näckrosleden, eller vandra på Sörmlandsleden som bland annat går längs Trosaån och ut förbi Tullgarn slott och sen vidare norrut. Ett antal av etapperna finns beskriva i separata broschyrer, bland annat Sille krog till Trosa, etapp 55. Trosaån var en gång vikingarnas väg ut i Östersjön från Mälaren. Nu planeras det för höghastighetståg genom bygden. Öbolandet som ligger intill Trosa har bad och camping. Trosa liksom de flesta orterna upp till Gävle fick byggas upp igen efter att ryssarna bränt ner dem 1719, då svenskarna inte kom till skott att fredsförhandla. Både Trosa och Vagnhärad har inbjudande åpromenader. Tullgarns slott besågs, byggt på 1700-talet. Nynäs slott är finare! Litteratur: Länsstyrelsen har gett ut en fin Utflyktsguide, 20 naturområden i Södermanlands län.
Turen gick sen till Uppsala men på vägen besöktes Ytterjärna och Saltå kvarn, den första med sitt kulturcentrum och sina härligt utformade byggnader och den andra med sitt ekologiska sortiment och är stor producent av mjöl mm. Innan Uppsala tog vi ett titt på Sigtuna. Det blev en morgoncykling i regnet. Längs Fyrisån går det bra att cykla på grusvägen på västra sidan. Jag tog mig ner till Ultuna, lantbruksuniversitetet och tog sen samma väg tillbaka. Sen går det fint att följa bra cykelväg upp förbi Fyrisbadet. Jag svängde av på skyltad cykelväg mot Gamla Uppsala och här går fina cykelvägar förbi Tunåsen. Denna historiska plats är värd ett besök. Det blev en tur på 40 km. Stadsskogen hade varit värt ett besök. Det klarnade upp på dagen som ägnades åt en långpromenad över domkyrkoområdet, Linneträdgården, Slottsbacken, Botaniska trädgården, Uppsala slott, Stadsträdgården främst. Det är härliga miljöer längs Fyrisån och i de områden vi promenerade. För övrigt är det för mycket biltrafik i stan och en tråkig rutnätig stadsplan. Det är landets fjärde stad befolkningsmässigt, har Nordens största katedral invigd 1435.

Dagen efter besöktes Skokloster vilket var en mycket fin upplevelse med bra guidning i ett fantastiskt fint slott, inte minst vapensamlingen på vindsvåningen. Landskapet ut till slottet är tilltalande. Vid ett kommande besök i länet återstår Enköpings parker, Grönsöö slott med parker, Östhammar och vallonbruken Lövstabruk och Forsmarks bruk. Vi körde genom ett vackert och omväxlande landskap över Knivsta och förbi Norrtälje ut till nästa övernattningsplats, en campingstuga i Kapellskär. Tänk vad dålig research ger; en bred trafikled rätt ut i skärgården och ett stort färjeläge och jag som trodde vi kommit till en roslagsidyll! Det blev regn dan därefter så det blev en gratis ålandstur. Mariehamn är kanske inte så mycket att se på men en promenad mellan färjehamnen och fiskehamnen på fin stig var fint. Nästa gång ska cyklarna med för på Åland lär det vara en höjdare att cykla. Morgonen efter tog jag en cykeltur på halvön på 35 km i det område campingguiden målat ut som underskönt. Det var Gräddö och Rådmansö m fl orter. Den unga tjejen var väl präglad av sin hembygd för i mina ögon var det inte mycket att se med sina stora asfalterade vägar och täta skogsbestånd! Vägrenar med orkidéer och klockliljor var dock fint.

Vi körde sen till Norrtälje och gick en promenad bland annat längs ån. För att få lite skärgårdskänning körde vi ut till Furusund genom ett härligt skärgårdslandskap. Här går båt ut till Köpmanholm och Blidö. Penningby slott var inte mycket at se på. Vi tog vägen ner till Åkersberga genom omväxlande landskap och vidare ut till Nacka, Saltsjö Boo där vi kom att bo fem nätter i Nacka på Tollare folkhögskolas vandrarhem. Läget, att det är alkoholfritt och att det är okänt var väl orsaken till att vi var nästan ensamma därute. Vi åt frukost i den fina herrgården med fina andra utrymmen. Bussen till Stockholm går flitigt och hållplatsen ligger tio minuters gångväg från vandrarhemmet. Här är naturen med fina skogar och vattnet inpå knutarna.

Cykeltips: det finns naturligtvis massor av cykelvägar i en så stor stad som Stockholm. På deras informationskontor skaffade jag en cykelkarta. Det var inget som låg framme som många av de andra broschyrerna. I Nacka kommun gjorde jag ett besök i stadshuset och lyckades få en cykelkarta gratis annars hade den kostat fyrtio kronor. Det är fantastiskt trevligt att cykla i Stockholm. Skyltningen är inte helt perfekt, plötsligt så upphör den på vissa ställen. Själv tog jag cykelvägen som går utifrån Gustavsberg in till stan. Fina ställen att cykla genom var en stig runt Svindersvik, Hammarby Sjöstad på Södermalmsidan, Vita bergen, upp kullen som kallas Fåfängan där man får sig en rejäl pulshöjare men belönas med en fin utsikt, ut till Tantolunden och ner längs en härlig cykel- och promenadstig längs Årstaviken och upp genom Södermalm, ut och rundade Skeppsholmen, längs Strandvägen ut till Radiohuset – Karlaplan – Stadion – Humlegården – Kungsträdgården – Skeppsbrokajen – Slussen (här var det inte lätt att hitta rätt cykelväg) och sen samma cykelväg hem till Nacka. Det blev 65 km. Promenerade gjorde vi på härliga Djurgården med paus i fina Rosendalsträdgården, på Södermalm med Fjällgatan med fin gammal träbebyggelse och fina vyer över Saltsjön.
Nackareservatet är ett 830 ha stort naturreservat. Ett annat är Nyckelviken ett stenkast från Nacka Centrum. De har gett ut fina häften om sina naturområden i Nacka. I Stockholm finns Nationalstadsparken, ett område som innefattar bland annat Djurgården, Skeppsholmen, Ladugårdsgärdet, Fjäderholmarna, Norra Djurgården, Hagaparken med Brunnsviken.

Efter Stockholm tog vi bilen och via en övernattning i Julita med Sveriges lantbruksmuseum med trädgård som skarpt kan rekommenderas, en övernattning i stuga vid fina området utanför Växjö kring Helgasjön och Toftasjön, kom vi slutligen till Listerlandet i Blekinge. Hela Listerlandet kan rekommenderas för cykelturer och förslag till sådana finns bland Sölvesborgs kommuns kartutbud. Vi gjorde en fin promenad upp på Listershuvud.
Litteratur:
Lonely planets Upptäck Stockholm, som jag fann helt i min smak vilket innebär att den inte tyngs av historia, kyrkor, museer, mm utan kommer med bra tips.
Första klass reseguider som gör att du till och med kan uppleva byggnader som om du var inne i dem genom deras fina illustrationer.
Skärgårdsstiftelsens Skärgårdsnatur 2009, som fint beskriver alla de öar de förvaltar.
Länsstyrelsen i Stockholms läns Utflyktsguide till 33 skyddade naturområden, som ger fina tips och beskrivningar över de områden som finns inom länet.

2009-08-08T10:13:00.004+02:00

Planerar du en cykel- eller inlinestur mellan Malmö och Göteborg - hur är väglaget?

Här ser du en nygjord rekognosering gjord sommaren 2009 av en inlineskompis. Vi planerar att göra turen i höst eller nästa år.

Dag 1 Laholm - Halmstad - Steninge cirka 60 km
Laholm fram till Ginstleden 20 km. Mest lågtrafikerad väg, AK3. Cirka 2 km med spruckna vägkanter och 1 km på väg förbi industri AK2.
Ginstleden fram till Halmstad. Lågtrafikerad väg AK4
Genom Halmstad. Cykelbana AK4. Ut till Tylösand AK5-.
Tylösand fram till Steninge. Lågtrafikerad väg och cykelbana AK4. Sista 3 km fram till Steninge på landsväg med trafik AK3.
Övernattning på t ex Steningegården

Dag 2 Steninge - Falkenberg - Varberg cirka 65 km.
Steninge fram till Grimsholmen cirka 15 km. Enahanda mest över öppna fält. Lågtrafikerad väg AK2/3, kort sträcka AK1.
Grimsholmen – Falkenberg. Omväxlande väg utan trafik och cykelbana AK4.
Falkenberg . Träslövsläge cirka 25 km. Mestadels på trafikerad väg AK3.
Träslövsläge - Varberg 15 km. Fin väg/cykelbana AK4+
Övernattning.

Dag 3 Varberg - Kungsbacka cirka 65 km
Varberg fram till Åsa cirka 40 km. Omväxlande väg som delvis löper på en järnvägsbank AK4. 3 sträckor är dock grusväg 700m, 500m och 1500m. De 2 kanske man kan gå men den 3:de bör man ta en alternativ väg.
Åsa - Kungsbacka cirka 25 km. Mestadels på lågtrafikerad 70-väg. Periodvis branta backar. AK3. Grus genom golfbana men alternativ runt om finns.
Övernattning på t ex Kungsbacka vandrarhem.

Dag 4 Kungsbacka - Göteborg 45 km (Tåg till Laholm) Laholm - Båstad 15 km.
Kungsbacka - Särö 15 km. Cykelbana och lågtrafikerad väg. Lång brant backe upp och ner. AK3/4.
Särö - Göteborg 30 km. Underbar sträcka. Värd hela resan. Asfalterad banvall AK4/5.
I Göteborg OK fram till Avenyn. Lättast att gå sträckan ner till centralen 1 km.
Tåg till Laholm 188:-
Laholm – Båstad. Cykelbana.
Övernattning på t ex Pensionat Neptun.

Dag 5 Båstad - Helsingborg...Landskrona...Lund
Följer cykelsträcka väster om Hallandsåsen. Vi kör uppför åsens kant från Båstad bort mot Vejbystrand och Ängelholm. Sydväst genom inlandet ner till Helsingborg. Resten av vägen över Glumslöv känner alla till...

En bild jag tog 2005 från Varberg

2009-08-04T17:25:00.004+02:00

Löptur på stranden i Ljunghusen och Falsterbo

Hela kuststräckan från Skanör bort mot Trelleborg och sen från Skateholm förbi Ystad, Sandhammaren, Stenshuvud, Haväng, Rigeleje och upp till Åhus är fantastisk. Var i Europa hittar man motsvarande? Jo Riminikusten i Italien är väldigt lång men hur kul är den naturen? (jag sprang där i juni ). Jag körde ner till Ljunghusen en halvmulen dag i juni. Inte en människa på stranden! Medan hustrun solade tog jag en löptur på stranden. Det är inte helt lätt att ta sig fram på grund av tången men det går. Där lagunen vid Ljunghusens golfklubb börjar får man vända om man inte tar av sig skorna och vada över till andra sidan för att fortsätta mot Falsterbo. Men vilken känsla att gå eller springa här! Tänk att vi här nere i sydvästra Skåne har så nära till så fantastiska stränder! Och tänk på det: vädret är alltid sämre inomhus! Har man väl kommit ut brukar det bli bättre än man trott. Någon vecka senare stannade vi vid Falsterbo strandbad och jag sprang längs havet och på återvägen genom skogen i Stadsparken och vid strandbaden och över sandklitterna. Vid ytterligare ett tillfälle sprang jag ut och rundade Falsterbo fyr och tog vägen genom Falsterbo stadspark på tillbakavägen. Vilket område! Ta medlöpardojorna nästa gång du åker hit!
Från: http://strandhotellstomten.se/200902/falsterbo-stadspark-var-samhallets-raddare/. På 1800-talet vällde sanden in över Falsterbonäset och byggde upp dyner, som vandrade in och hotade dränka såväl kyrka som bebyggelse i Falsterbo. Med spadar och handkraft kämpade invånarna länge och ihärdigt för att freda helgedom, hus och hem. I längden kunde man inte hålla stånd mot den obevekliga motståndaren utan nödgades söka hjälp och få effektivare metoder. Att växtlighet kunde hejda sandflykten visste man och tunnvis med trädfröer fraktades ner till näset och en gigantisk planteringsverksamhet satte igång. Hela befolkningen deltog och bl.a. skolungdomen kommenderades ut. Resultatet blev “Falsterbo plantering”, som den blivande parken till en början kallades. Långt in på 1900-talet fortsatte enskilda personer att sätta ut plantor av olika slag runt om i hela området. Av detta har blivit ett närmast unikt trädbestånd med snart sagt alla sydsvenska lövträd (och fler till) representerade. De nu cirka 150 år gamla bokarna har i sina enskilda dungar intagit en mycket speciell position.
Måkläppen är öppen 1 nov till 31 jan

2009-07-31T22:02:00.007+02:00

Cykeltur på Falsterbo-
näset
En cykeltur över Skanörs ljung tillhör sommarens och höstens måsten. Ljungdoften över de öppna partierna är ljuvlig. Cykelvägen är spikrak på den gamla banvallen så vill man cykla fort så går det också. Ta lunchpausen på ljungen och njut av dofterna av ljung och pors. När du kommer till Skanör så fortsätt rakt fram och sväng av in vid Stadsparken, som är en skog. Följ stigen fram till torget vid rådhuset och kör bort till kyrkan. Sätt dig på platsen där en borg en gång i tiden låg och njut av stillheten. Cyklingen kan sen fortsätta på stigen och spängerna ut mot Skanörs revlar och vidare söderut till hamnen. Från hamnen går det en fin grusväg mot Falsterbo fyr fast sväng av innan in till Flommens golfklubbs hus. Där valde vi att ta Kärleksstigen till Skanör, som följer den gamla tångvallen. Sen är enda valet att ta samma väg tillbaka. Ofta brukar vi köra ner i Ljunghusen ner till strandområdet som är så fint. Även här finns ljungpartier och små talldungar. Det är ett väldigt fint område för cykel och promenader. I Höllviken går det att trixa sig igenom smågatorna trots att de flesta gator följer de gamla skiftesgränserna nord-syd. Den tvärgående gatan är Fädriften som var vad den heter, nämligen den väg där fäna dvs korna drevs hem till gårdarna. Collins väg är också en tvärgata. Collin var prästen som fick till stånd tallplanteringen som har bundit sanden sen början av 1800-talet.
I Höllvikens sydöstra del går vägarna öst-västlig riktning. Vi brukar parkera bilen vid Kämpinge skola och därifrån utgå med cyklarna. Detta är ett utmärkt alternativ badhelger då parkeringsplatserna brukar vara fullbelagda. Ibland har vi satt bilen vid Fotevikens vikingareservat. Naturen kring hela Kämpingebukten är mycket tilltalande med härliga skogsdofter som jag bara stött på här. Tyvärr har några tomtägare fått lov att dra sina tomter långt ner mot stranden vilket försvårar en löptur längs skogsbrynet. Genom hela naturreservatet längs Falsterbokanalen kan man springa mellan tallarna med en härlig talldoft i lungorna. En avstickare ut på Hammars näs kan vara ett alternativ, väldigt platt men speciellt. Vintertid har ajg haft mycket fina turer med långfärdskridskor här. Genom skog och betesmark norr om cykelvägen i Ljunghusen vet jag inte om man kan ta sig med behållning. Över Skanörs ljung går en väg, som dock är stängd viss del av året för fåglarnas skull. En fin vandring är med start vid Lotsvillan genom skog och ljungskog, över Skanörs ljung, genom Falsterbo strandbad, genom Stadsparken och ut till Falsterbo fyr.

Torna Hällestad, Knickarp, Söderåsen mm

2009-06-08T05:37:00.015+02:00

Cykeltur till Södra Sandby, Trollskogen, Torna Hällestad, Dalby och Hardeberga, 55 km.
Det är utan tvekan trevligt att ta en cykeltur tidig vår ut i närområdet och till någon trevlig by. Lund har en fin nyasfalterad cykelbana till S Sandby där tidigare gick järnväg. Härifrån går en trevlig naturskön nyasfalterad lågtrafikerad väg till Torna Hällestad. Jag valde vägen över Måryd och Trollskogen som idag var jobbig med sitt grus och motvinden. Trollskogen är dock härlig att passera med sina vresbokar. Intill ligger Torna Hällestad som är uppbyggd kring landsvägen, den gamla bygatan. Eftersom det är ett typiskt exempel på utvecklingen av en skånsk by tar jag med lite text och varför samhället ligger där det ligger och ser ut som det gör. Knutpunkter i byn är korsningen mellan Byvägen och Tvedöravägen, samt torget framför livsmedelsaffären. Vägnätet i byn är unikt i jämförelse med byar på landsbygden. Det är små vindlande grusgator som man annars ser i fiskesamhällen längs Skånes kust. Husen ligger tätt med små fina trädgårdar. Närheten till ypperlig natur är unik. Här finns stora åsar, fin bokskog, små vattendrag, stora betesängar, fina cykelvägar till näraliggande orter, fina vandringsmöjligheter bland annat på Skåneleden och stora betesfält på övningsfälten till Revinge för flockar med kringströvande kohjordar. Det finns en aktiv fotbollsförening, ett aktivt byalag som också driver ett söndagsöppet kafé och det är en by med eget veckoblad om allt som händer i orter och bland dess invånare. Det är alltså ett ganska unikt samhälle!
1910 drogs järnvägen mellan Lund och Simrishamn fram till Torna Hällestad. Åsarnas grus började exploateras i stor skala. Ett cementgjuteri fanns också. Grustaget drevs till slutet av 1960-talet, då gruset tog slut. Många Hällestadsbor arbetade inom stenindustrin i Dalby och Hardeberga eller på tegelbruk i Veberöd. En annan viktig arbetsgivare var regementet i Revinge, som bland annat behövde skräddare och skomakare.
Järnvägen gjorde det möjligt för stadsbor att ta sig ut på landet. Det gick ett utflyktståg till Torna Hällestad från Malmö. Malmöborna kom för att andas frisk luft och roa sig på tivolit Boklunden. Byn började redan på 1800-talet att växa västerut. Efter järnvägens utbyggnad fortsatte det successivt att byggas nya hus ner mot stationen längs Trollskogsvägen.
Under början av 1900-talet och fram till 1950-talet var Torna Hällestad ett livligt samhälle. Här fanns, liksom i många andra byar vid denna tid, många hantverkare. Det fanns skräddare, smeder, skomakare, bagerskor och strykerskor för att räkna upp några. Lanthandel och krogetablerades i byn redan på 1860-talet. Hotellet var byns samlingspunkt där alla viktiga beslutfattades. Telefonstationen kom till byn 1909.
Under 1940-50-talen började byn att förändras, allt fler lämnade jordbruket och försörjde sig på industriarbete. Torna Hällestad kunde erbjuda sina invånare nästan all service de efterfrågade. Med bilismens intåg på 1950-talet förändrades möjligheterna att arbeta och göra sina inköp på en annan ort än bostadsorten. Det medförde så småningom nedläggning av affärer och service samt mejeri, bageri och andra verksamheter i byn.
I orterna runt Malmö byggdes villor under 1960-talet så även i denna by Under 1980-talet ökade återigen inflyttningen till byn. Befolkningsantalet börjar sakta stiga. Många barnfamiljer flyttade ut från Lund till Torna Hällestad. Infyttningen av barnfamiljer gjorde att skolan öppnade1988 efter att ha varit stängd i 20 år. Ytterligare ett område bebyggdes på 1990-talet med villor. (Testen delvis tagen från utredning av Ramböll, gjord åt Lunds kommun).

Vandring på Söderåsen,
Klöva hallar till Skäralid, 24 km
Detta var dagen då boken slog ut som mest! Det var drygt 20 grader varmt och solen sken. Detta område är en verklig höjdare i dubbel bemärkelse, det är hänförande vackert och det är dramatiska höjdskillnader.
Vår färdledare i SIK, Skånes isseglarklubb, Åse Ehrenfors skrev så här fint i sin färdrapport, lite nerkortat: ”Vi prickade in en härlig dag för vår vandring på Söderåsen. Det behövdes ingen soldans på dansbanan vid Klövahallar, istället zippade vi loss nederdelen på våra funktionella vandringsbyxor och förberedde oss på fästingbesök. Våra bara armar smordes in med solfaktor, vi längtade efter vårvindens smekningar. Eller rättare sagt försommarvinden. Det visade sig att Karin Boye´s rader "Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?" inte skulle vara en särskilt bra beskrivning av dagens naturupplevelse. Knopparna hade redan brustit och våren tvekade inte, den exploderade mitt framför ögonen på oss. Vandringen började med en liten stigning innan vi kom in i den fantastiska ljusgröna boklövsalen. Ovanligt tidig lövsprickning i år? Bladen var inte fullt utvecklade och små bruna rester av knopparna hängde fortfarande kvar bland det ljusgröna klorofyllet. Sju timmar senare skulle bladen vara dubbelt så stora och helt släta och rena. Hela Söderåsen skulle vara intensivt ljusgrön. Vilken härlig känsla att få vara med! Det var nästan så harsyrablommorna, violerna, de nyutslagna hallonsnåren och det blommande blåbärsriset inte riktigt kunde få vår uppmärksamhet när vi gick där och njöt i fågelkvittret. Det syntes att ingen stor John Deere traktor hade varit i närheten av den jorden. Lite längre fram passerade vi en av Skånes högsta punkter, Höjehall (210 m). Stegarna upp i utkikstornet var pulshöjande på olika sätt, men utsikten var verkligen milsvid, kanske var det Rönneberga backar vi anade i sydväst? Dejebäcken såg inte ut som en vårbäck, istället lugnt porlande, glittrig i eftermiddagsljuset, vackert. Minst lika vackert var att vända blicken uppåt mot branterna och himlen, där silade solljuset ner genom det skira lövverket. Vi följde stigen uppåt mot Kopparhatten, passerade flera dramatiska och hänförande utsiktsplatser. Vi var tillbaka till civilisationen, Harley Davidsson och sommarbilar. Tänk så många sätt det finns att njuta av våren.....”.

Inlines nordost om Lomma, 35 km
Härligt att dra på sig inlines igen! Det är segt att komma ur en influensa! Skönt då att komma igång igen och då passar inlines bra. Det är inte gympans eller löpningens antsrängning utan här är det benstyrkan som gäller och den minskar inte för några veckors vila utan kan snarare vara välbehövligt för knäna. Det var endast andra turen för året, det är lite segt att komma igång. Denna gång samlades vi i Lomma några stycken och körde på trevliga cykelvägen till Bjärred och sen småvägar genom Bjärred. På våren och sommaren brukar vi vara ute samtidigt med motorcyklisterna, och här har de ofta som mål glasskiosken i Bjärred. Efter en kortare bit vid motorvägspåfarten tog vi till Borgeby slott och vidare rakt österut till Stävie på asfalt klass sämre med bra vibrationsträning i en halvtimme. Vi pausade i idylliska Stävie med välhållna vita gårdar mm. Vägen tillbaka går på finfin asfalt till Fjelie, under stora vägen och sen på ypperlig asfalt till Habo ljung. Ännu en tur på Sveriges finaste inlinesområde! Det är slätt, många fina cykelbanor, mänga små fina vägar med bra asfalt, fria vidder, trevliga små byar…

Vandring norr om Helsingör, Danmark, 22 km
Vår söndagsvandring i SIK tog steget över sundet denna söndag. Med sikte på Marienlyst startade vi vid 11-tiden och gick vi först genom stadskvarter i Helsingör och sen längs stranden och passerade konferenshotellet vid kusten. Sen bar det av uppför och landborgen nåddes efter några hundra meter. Vi gick sen längs landborgsstigen genom fager bokskog, förbi rhododendronbuskar höga som små hus, golfbanan, mm. Vår tur gick sen in genom mer bokskog, förbi några sjöar. Stopp; det hade blivit hög tid för lunch. Regnet hade duggat mer eller mindre på oss hela tiden. Vi satte oss under en väl täckande bok och se då upphörde regnet strax. Vår omväxlande tur fortsatte förbi ett mysigt kaffeställe vid Hammermöllen (nu vet vi det till nästa gång) längs skiftande stigar breda som smala. En äng uppenbarade sig som omväxling mot skogen och nu värmde solen oss och en del blöta kläder. Nu var det riktigt skönt. Den stora Bögeholm sjö rundades, mycket vacker och idyllisk! Ömsom skog och ömsom äng och vi kom ut på öppna ytor. Längs skogsvägar fortsatte turen i behaglig vårvärme genom Teglstrup Hegn. Den sjätte och sjunde sjön passerades. Vi återknöt kontakten med de två första sjöarna men tillbakavägen valde vi att följa bebyggelsen, bl a den stora LO-skolan och Dansk Folkeferie. Den sista biten gick vi genom stan och hann precis till fembåten till Helsingborg.

Cykling kring tre sjöar samt kring Knickarp, 35 km
Det rör sig om området mellan Sjöbo och Ystad. Jag och sonen tog en cykeltur en lördageftermiddag. Området har lockat länge. I vintras hade jag fina skridskoupplevelser på Snogeholmssjön, Ellestadssjön och Krageholmssjön. Det är långt ifrån alla år dessa sjöar ligger med så bra is. Knickarpområdet har lockat för sitt böljande landskap som är populärt bland motorcykelåkare.
Vi kom när rapsen stod som finast med sina gula böljande fält. Vi startade med dagens lunch på Sjöbo Gästis, ett välbevarat genuint gärstgiveri. Vi körde bilen med cyklarna till en liten parkering norr om Ellestadssjön. Vi letade oss upp till Frihult efter att ha passerad Snogeholms slott. Här ligger Sövdesjön som av någon anledning inte frös till ordentligt i vintras. Vi kom ut på Blentarpsvägen och körde denna i fin medvind till Knickarp. När det blåser gäller det att kolla upp vindriktningen för det är definitivt inte kul med motvind och uppförsbackar. Idag var det mer tur än skicklighet i vägvalet! Från Knickarp bar det av ner till Bjäresjö med sin fina lilla intakta kyrka. Det är hela vägen böljande fina omgivningar. Vi tog rakt norrut till Krageholms slott och hade tänkt köra på småvägar norr om Krageholmssjön och de fina bokskogarna där men det är lätt att missa vägar så det fick bli en bit på stora vägen till Ystad och sen in på lilla fina omväxlande grusvägen in norr om Ellestadssjön.

Februari gav fortsatt fina skridskoturer och även Halland och Blekinge besöktes och säsongavslut i Västergötland

2009-02-22T06:38:00.009+01:00

Lursjön och Tydingen kring Hästveda är fina skridskosjöar. SIK hade tur dit 1 februari. Det blev ett varv medsols och andra varvet motsols. Jag ledde grupp 3 och vi drog på bra både i medvind och motvind. Två varv ger 20 km. sjön lägger sig lite senare än andra sjöar pga djupet. Badplatsen är en bra startpunkt. Det tar med bil från Lund 1,5 timme innan man står på isen. Vi tog bilarna och körde en bit österut och kom till Tydingen. Det är en trevlig sjö. I sydvästra hörnet inns badplatsen där vi startar. En rundtur blir 14 km men med kryssningar mellan öarna och in i vikarna på den västra sidan blir turen mycket längre. Här finns också en del svaga sund.

Den åttonde åkte vi till Immeln norr om Kristianstad. Det är en sjö jag gärna återvänder till. Nu var det flera år sedan jag kört skridskor där. De är en stor sjö och startar man i Immelns samhälle i söder och följer östra sidan vilket är det vanliga är det höger svängar hela vägen norrut eftersom sjön ligger NÖ-SV. Fördelen med detta val är att vinden som ofta kommer från sydväst undviks eller underlättas om man tar turen tillbaka i skydd av skogen längs västra sidan. I nordvästra delen finns i regel svagare partier i alla sund kring öarna. Andra startpunkter är Breanäs mitt på västra sidan, Mjönäs på östra sidan eller Nyteboda i norr.en rundtur blir 55 km. Man kan kombinera med Filkesjön i norr och vidare med Raslången och Halen. Från Immeln i söder och Fritsatorpet i norra Halen och med medvind får man en underbar tur genom att beställa en taxi tillbaka till Immeln! Det är Skånes tredje största sjö, 81 m över havet, största djup 28 meter öster om Breanäs udde, antalet öarna är 79. Sjön har haft och har ångbåtstrafik Immeln-Nyteboda. Förr transporterades svart diabas med båt från Rörvik i nordvästra viken till järnvägen i Immeln. Diabasen finns norr om sjön och är ett av de få ställen i världen där denna bergart finns. Jag ledde en bra grupp 3 runt hela sjön denna dag på snömoddsbegjuten is och med stelnande tunn styrande sörja på slutet vilket var ganska jobbigt. Med lätt sol hela dagen blev det en fin tur.

14 febr åkte vi till Hallandsåsens Västersjön och därefter Oxhultasjön i Halland. Det blev en biltur på ca 10 km mellan sjöarna. Det tog en timme att köra till Västersjön från Lund. Sammanlagt blev bilturen på 250 km. Västersjön ligger vackert kringgärdad med bokskog. Det finns inga öar eller vikar, rundturen blir 10 km. Denna dag låg ett snötäcke som i södra delen var styrande speciellt där isen hade marängkvalitet och där upphöjningar med tjockare snö bildats. På norra delen var snön betydligt mindre besvärande. Det kändes rätt läckert att åka off-pist på isen. Jag ledde en grupp 3. Oxhultasjön påminner om Fjällfotasjön, flikig och varierad och lätt förvirrande. Det var en trevlig halländsk bekantskap. Här kan man variera sträckningen och få ihop drygt 10 km på en rundtur.

21 febr blev det premiär för havsis. Det var området väster mellan Karlskrona och Listerby som fåt bärbar is under senare delen av veckan. Natten till dagen för vår tur kom det 1,5 cm snö som inte var styrande men som dolde en del för oss. Vi klarade oss utan plurr under Sven Karlsson ledning men mötte en snabb blekingegrupp som hade plurrat. Vi startade vid Listerby, Slättanäs brygga, och körde strandnära ända fram till Karlskrona. Känslan att komma sjövägen in i stan och glida in vid båtbryggan i centrum var häftig. Vi körde genom Danmarksfjärden och vid Sjuhallas fina villor drog vi ner förbi Långö och in till Trossö och ut runt Dragsös fina kolonistugor. Dessförinnan hade vi passerat bland annat över vägen till Hasslö, rundat Tromtö, passerat Skillingenäs och Nätraby och sett alla fina villor längs havet där. Återtåget gick först i ungefär samma spår utan vikarna men sen över Almö udde, in genom sundet vid Jordö och upp runt Helge ö för att avslutas med medvind in i Torafjärden. Jag ledde gruppen sista delen och kom på något ställe in på lite väl svag is. Det är inte lätt att orientera sig på nya ställen där allt ser lika ut första gången.

Lååånghelg 27 till 29 febr. Tre dagars skridskoturer, heldagar, i trevliga skridskokompisars sällskap! SIK´s årliga övernattningstur brukar vara en höjdpunkt på året. I år hittade vi isar i Göteborgstrakten, närmare bestämt sjön Mjörn vid Alingsås som vi åkte på hela fredagen. Den rundtur vi gjorde blev faktiskt hela sju mil lång. Men då var vi inne i de flesta vikarna. Det är en mycket trevlig sjö att skrinna på med låg klippkust blandat med skog och villor. På grund av svagare partier väster om Alingsås drog vi ut på sjön och angjorde några öar där vi satt och njöt i solen.
Andra dagen gjorde vi sjöarna Ömmen och Stora Färgaren, även dessa trevliga skridskosjöar. Lördagen bjöd på kalasväder och kanonfin is i södra delen av Ömmen vilket övergick i lite buligare men helt godkänd is senare. Det blev en trevlig promenad mellan sjöarna, först nerförsbacke till Stora Färgaren som ligger betydligt lägre och sen uppförsbacke tillbaka. Det är ett väldigt trevligt och omväxlande landskap i dessa nejder. Nivåskillnaderna var förvånande. Här har GLSK, alltså göteborgsskrinnarna, en klassiker som en del av dem gjorde, nämligen från Hindås till Gräfsnäs. De startar i Nedsjöarna och går över till Ömmen, vidare norrut till Sävelången, över Mjörn och slutligen över Anten upp till slutmålet i norr. Detta utspelar sig i Bollebygds kommun. Det nya vandrarhemmet i Hedefors var trevligt och fräscht att bo på. Vi var 23 personer som logerade där. Det ligger vid Säveån i det gamla bruket. Hit till denna bygd kommer jag att återvända sommartid. Mjörn lär vara bra som fiskesjö.
Tredje dagen körde vi söderut på väg hem och mellanlandade vid sjön Fegen som beskrinnades med nära sju mil i högt tempo. Vägen dit gick på småvägar genom skogsbygd genom Bollebygd, Kinna, Öxabäck, Mjöbäck, Svenljunga och Ätran och sen upp till Sandviks kyrka där vi startade. Fegen är långsmal, utan klippor och bebyggelse men trevlig att skrinna på. Dagen började i Västergötland, övergick till Halland och starten skedde i Småland. Alla tre landskapen skrinnar man på vid en rundtur på Fegen. Det är bara 15 km till Ullared köpcenter om man tröttnar på naturen.
Med detta var skridskosäsongen slut. Det var en sällsynt lång och fin säsong! Efter två dåliga skridskovintrar så var detta vad som behövdes!

Januaris skridskoturer på skånska sjöar

2009-02-18T05:54:00.003+01:00

Det började med Fjällfotasjön nyårsafton, isspaning inför nyårsdagen och lite sug efter att få åka. Det var ingen panik med matlagning och förberedelser för aftonen ty vi har det vist ordnat att vi tillsammans med paret vi brukar tillbringa aftonen med, lagar maten tillsammans, närmare bestämt herrarna. Sven, som var veckans israpportör, och jag skulle reka. Efter en längre skogspromenad i terrängen kring sjön, vi hade satt bilen vid fel parkering, så kunde vi så smånngom hitta sjön och försiktigt kliva ut på den tunna isen. Den var tjockare längre ut. Fantastikt fin is! Vi skrinnade tills det började skymma. Detta var en fin avslutning på 2008!

Första januari blev det tur med klubben på Fjällfotasjön och Häckebergasjön. Båda sjöarna tillhör de trevligaste i Skåne, småflikiga och omgivna av skog. Den första har en utbredning som gör att man i det närmaste kan åka vilse på sjön och leda en grupp runt utan att den har en aning om var man är. En rundtur blir 8 km. Det kan vara tunt i sunden mellan Orön och stränderna på norra och sydöstra sidan om ön. Den senare har slottet och fin bokskog som omgivning. Här blir en rundtur 5 km men det kan förlängas med turer runt öarna. Tjockleken kan ibland variera och det finns utlopp samt svagare partier i sund.

2 januari blev det en privattur på Fjällfotasjön och Krankesjön. Den senare låg blank och fin med massor av folk. Jag uppskattar antalet parkerade bilar till hundra. Sjön lägger sig ofta tidigast av alla eftersom den ligger i en liten köldhåla, nere i Vombsänkan. Den är rätt grund och har vasspartier runtom. I östra delen har kommunen anordnat ett fint fågelskådarställe med tak. Det är ett utmärkt rastställe även på vintern. Det finns utlopp i östra delen som man får se upp med! En rundtur blir 8 km.

3 januari blev det en klubbtur på Snogeholmsjön på vägen mellan Sjöbo och Ystad. Detta är också en trevlig sjö och har även den sitt slott. En rundtur blir 9 km. Man kan kryssa mellan öarna i norr och förlänga turen.

4 januari var det åter Fjällfotasjön samt Yddingen med klubben. Yddingen fryser senare än andra och istillväxten är ofta ojämn. En rundtur blir cirka 7 km. Här finns inget slott men en herrgård. Gässen gillar sjön!

5 januari blev det privattur med inslag av isspaning ner vid Höllviken. Denna vik kan lägga sig när det är kallare en längre tid. Då ger den härliga turer. Utanför Vikingabyn är det rätt djupt men annars inte. Jag körde norrut en bit längs stranden för att spana och kom en bra bit upp vid Hammarsnäs innan jag vände när solen började gå ner. Det är en speciell känsla att köra här, det är inte direkt havsis men sundsis med Bron i horisonten, sjöfåglar som ses och hörs och så känslan av vidder! Från Kanalens andra sida har vi tidigare år åkt västerut och rundat Skanörs norra udde, Knösen, och kört ner i Bakdjupet där man ser Skanörs kyrka. En ytterst trevlig tur!

6 januari blev det klubbtur till Vombsjön, Ellestadsjö samt Krageholmssjön. Den första var ytterst lurig, troligen pga vattentuttaget av Sydvatten. Vi hade då och även senare flera plurr. Rundturen blir 15 km och vissa år kan man ta sig upp i Björkaån. Det finns ett par bäckmynningar strax norr om Björkaån samt på sjöns norra sida där det kan vara svagt. Sjön känns stor och blåser kan motvinden vara jobbig men medvinden desto trevligare. Ellestadsjön ligger tre km söder om Snogeholmsjön. Den är rund med höga stränder och har en viss vildmarksprägel. En promenad från vägkorsningen till Knickarp krävs och dessutom genom lite buskig strandvegetation. Rundturen blir 7 km. Bellinga slott ligger här, rätt oansenligt. Pipers äger det. Några bäckutlopp finns i nordväst och på östra sidan. Krageholmsjön ligger ytterligare 2 km söderut. Isen kan vara lite lurig och har ett utlopp i sydöstra hörnet. Rundturen blir även här 7 km. Krageholms slott kan skymtas.

10 januari gjorde jag en klubbtur på Snogeholmssjön och Ellestadsjön.

Den elfte blev det en privattur med sonen på Häckebergasjön.

Den sjuttonde ordnades klubbtur till Perstorps dammar som ligger söder om samhället och består av fem mindre sjöar som det är lätt att ta sig emellan till fots. De är mycket omväxlande och ger rolig skridskoåkning med de många öarna och vikarna. Man svänger vid skylten Gustafsberg in på en skogsväg cirka 2,5 km och kör österut tills man ser sjöarna. En hel rundtur kan bli uppemot 30 km. Man kan lägga till Henrikstorpssjön och Store sjö i närheten. Sjöarna ligger 9 meter över havet, har s k flytöar, tillkom under 1800-talet då man dämde upp dem och odlade karp i dem för export till Tyskland främst. Med kolning av ved från skogen gjordes ättika och för att nå skogen anlades de järnvägsbankar som nu bilvägarna går på. Näringarna lade grunden till Perstorp AB. Det blev ett plurr på sjön då jag ouppmärksammad missade det enda utloppet när jag ledde gruppen. En annan ledare i gruppen tog över och han tog en tur med gruppen medan jag fick hjälp att byta till de torra kläderna som fanns i ryggsäcken.

Den artonde var det klubbtur till Fjällfotasjön i dimman och på den vattenbegjutna isen. Vattnet gör att det går lätt att glida fram och det ger en annorlunda upplevelse genom de speglande ytorna. Vi tog två varv så det blev en korttur idag men det kändes bra efter turen dagen innan.

Skridskovecka, första veckan på 2009

2009-01-05T04:58:00.002+01:00

ÄNTLIGEN! Efter två vintrar utan is ligger nu flera skånska sjöar med
fin skridskois. SIK, Skånes Isseglarklubb hade premiärtur på Krankesjön,
Fjällfotasjön och Häckebergasjön nyårsdagen. SIK´s medlemmar har full utrustning
med pikar, ryggsäck som fungerar som flytväst, mm. Det är nämligen det
som gäller om man ska ut på isarna. Inget annat!
Det blev fortsättning resten av veckan trots lite nederbörd på lördagen. Snogeholmsjön avverkades på lördagen innan snön kom. Yddingen och Fjällfotasjön hade vi tur på under söndagen. Finfina isar. Det var endast fredagen som bjöd på sol men vad gör väl det med så fin is.

Vandringar på Madeira, december 2008

2008-12-27T07:16:00.004+01:00

Detta är inte Sverige men bloggen har med lite semesterturen med vandringar, inlines, etc i Europa, bara några timmars flygresa härifrån!
Vi tog med oss en bok från 2006 som heter Vandra på Madeira av Anita och Birger Lövland. Tidigare resor har vi haft med oss en engelsk vandringsbok men det är enklare med svenska trots allt. Boken innehåller 50 vandringar som är mycket bra beskrivna utan alltför mycket detaljanvisningar. Det finns alla svårighetsgrader. Vi valde denna gång att inte lägga tid på längre resor till utgångspunkterna utan utgick från Funchal och Lidoområdet där det flesta turister bor. Enda resan var taxi och buss till Monte samt Nunnornas dal.

Lido i Funchal till Camara de Lobos.
Turen tar cirka två timmar utan pauser. När vi gick turen veckan före jul 2008 pågick ombyggnad av betongvägen längs klipporna efter stranden Praia Formosa.
Från Lidobadet börjar en mycket fin kustpromenad som vindlar sig upp och ner nedanför hotellkomplexen. Här är iordningställt en skyltad motionsslinga för Nordic Walk med instruktioner alltifrån uppvärmning till stretching. Sträckan är på fem kilometer, så till utgångspunkten blir det 10 km. Vi såg inga stavgångare men däremot många motionslöpare och vandrare i rask takt. Det är stenbeläggning och fina stenbelagda trappor som alternativ till slät sten. Fina planteringar och klippor kantar sträckan. Där sträckan tar slut leder en trappa ner till stranden Praia Formosa. Efter en tunnelpassage med dropp tar man antingen en betongstig eller går ner på stranden med stenar i decimeterklassen. Denna sträcka är cirka en kilometer. Det övergår sen till en svart sandstrand med inslag av sten och med fina klippformationer. Denna del är knappt en kilometer. En betongväg för fotgängare ska sen leda till Camara de Lobos men den byggs om, det går att krångla sig förbi på stora stenar men det gjorde inte vi. Vi tog av upp på en liten väg som leder ner till denna på sommaren populära badstranden och upp förbi bostadsområden och under en stor bro. Sen följde vi infartsvägen till Funchal.

Funchal till Pinheiro das Voltas.
Turen tar cirka två timmar utan pauser. Levadan startar vid fotbollstadion i Funchal men vi tog oss upp till den ovanför Lidoområdet.
Vi gick villavägar genom bostadsområdet norr om Lidoområdets hotell. Det är en relativt brant väg uppför den kulla man skymtar från hotellen. Man följer den gata som går väster om nuvarande kvarter. Levadan ser man nerifrån, det är bara att klättra upp till den. Det är en mycket innehållsrik levadatur med fina vyer men även lite hisnande för den höjdrädde. Stabila räcker finns men även korta passager under klippor och korta tunnlar där man får krypa på alla fyra en kort bit. Man har utsikt över Camara de Lobos den första delen och dalgången med industrier nästa etapp. Den senare delen följer en brant klippvägg där levadan är uthuggen. Där denna tar slut leder en brant stig upp till orten Pinheiro das Voltas där det finns buss till Funchal. Vi valde att gå en bit till upp till Funchals stora shoppinggalleria, som allts ligger en kilometer från en levada som passerar bostäder dit man måsta ta sig till fots liksom att transportera allt material med skottkärror! Vi tog en taxi till utgångspunkten.

Monte till ort före Camacha.
Turen tog cirka tre timmar. Vi tog taxi upp till Barbossa där kabinliften kommer upp. Vi följde en stig som viker av norrut och rundar en dalgång och passerar orten Curral dos Romeiros. Där kan man gå tillbaka en annan väg eller välja att ta av neråt till Funchal. I orten blev vi osäkra på vägen och frågade istället tre från orten efter leden till Funchal och fick tre olika svar, vi valde det sista. Det hade varit bättre att läsa noggrannare i boken. Vi kom in på levadan mot Camacha. Det gjorde ingen för man kan avbryta där man önskar, vi avbröt vd en husklunga vid the Jasmin Tea House. Hade vi fortsatt cirka en kvart hade vid kommit ut till busshållplats vid stora vägen till Funchal. Vi tog oss neråt på trappor som går genom bostadsområdena och är genvägar ner som alternativ till att följa den slingriga bilvägen. Sen hade vi tänkt leta upp en busshållplats men efter en fråga om vägen kom vi ut på motorvägspåfarten där vi nu åter fick uppleva madeiriensarnas vänlighet genom att vi fick skjuts av en bil ända fram till hotellet i Funchal! Vilken lycka!

Monte ner till Funchal.
Turen har cirka två timmar utan pauser. Vi tog den jobbiga bussturen upp till Barbossa. Det är väl värt pengarna att ta taxi eller linbana. Vi började på samma sträcka som föregående tur men svängde snart av neråt på stig som är skyltad till levada do Bom Succeso. Den leder genom dalgången ganska brant på grusväg med trappavsatser genom rik växtlighet för att på andra hälften övergå till jämn väg längs levadan. Det kan vara lite jobbigt neråt men ta det försiktigt. Levadaturen ger jättefina vyer ner över Funchal och upp mot omgivande ravin. Denna del har inte räcken eller enbart trådar att hålla sig i. Det kan kännas lite pirrigt men ta det lugnt och sätt ner fötterna stadigt så ger turen fin valuta. När man kommit ner till bebyggelsen är det först lite trappor ner till infartsvägen och sen är det till att följa vägen in till centrum.

Från utsiktsplatsen Eira do Serrado ner till Curral das Freiras i Nunnornas dal.
Turen tar cirka en timme utan pauser och går brant ner till dalbotten cirka 400 höjdmeter.
Vi tog taxi och råkade säga fel Curral! Vi hade tänkt oss till Curral dos Romerios men begärde tur till Curral das Freiras. Det var inget att göra åt det när vi väl förstod misstaget. Precis före nybyggda tunneln genom beget ner till dalgången tar man av på den gamla vägen tills den är avstängd. Utsiktsplatsen når man genom en kort vandring. Vilken vy över Nunnornas dal! Vi följde sen den stensatta gamla gångvägen ner till dalbotten. Ta det lugnt särskilt om det är blött. Inne i byn finns flera kaféer som gärna tar hand om en i väntan på bussen till Funchal. Den kan vara lite jobbig att åka med så ett bra alternativ är taxi som kostar cirka under 30 Euro.

Vandring runt Ven och cykel Helsingborg till Höganäs, okt 2008

2008-11-06T18:40:00.007+01:00

Bildtext1 basta

Bildtext2 basta

Bäckviken på ön Ven når man efter en halvtimmes båttur från Landskrona. Vens storhetstid var på 1500-talet då den världsberömde Tycho Brahe verkade där. Tycho upptäckte att himlarymden var föränderlig vilket man inte trott tidigare. Fredrik II blev imponerad av detta och ville knyta honom till sig. Det slutade med att Tycho fick bygga sin bostad Uranienborg och forskningsstation Stjärneborg. Vi vandrade till Nämndemansgården där vi provsmakade från äppleträden och såg oss runt. Det blev sen stubbåker ner till Södra fyren och sen grässvål där även en lämplig cykel kan ta sig fram. Längs hela vägen på västra sidans rasbrant växer buskar och förkrympta träd. Det är ett skönt böljande landskap. Vägen är lättgången. Det hade gått att ta sig fram nere på stranden men det är mycket sten och tar nog ganska lång tid. I spridda flockar drog sig sen gruppen fram mot Kyrkbacken och S:t Ibbs kyrka där vi satte oss utanför muren med utsikt ut över Öresund. Vi satte fart och rundade Västra fyren för att sen dra oss ner mot Norreborg, hela tiden längs rasbranten. Denna sträcka förbi campingen och en husrad och skog är vacker att vandra. Hakens fyr passerades och sen är det en kort bit fram till Bäckviken. Denna sista del går på nylagt stensatt stig eftersom branten rasat. Ön är fem km lång och tre km bred. Vandring 5 km i timmen, vandring inkl småpauser 3,3 km i timmen Det var lagom tid för att ta sig runt med en grupp av denna storlek, är man två går det lite fortare. Det hade inte varit fel att ha en timme ytterligare.

Helsingborg-Höganäs, 19 okt 2008, 44 km
Effektiv cykeltid 4 timmar, snitthastighet 11 km i timmen.
Start vid parkeringen vid Pålsjöbadet 12.30, framme i Höganäs kl 17. Återfärd efter en halv timme, framme i Helsingborg kl 19.
Till Sofiero längs vägen, ner till Hittarp där vi fortsatte på stigen som går en bit ovanför den nya skåneleden. Det går bra att cykla här eftersom hästar får använda stigen. Vid Kulla Gunnarstorp tog vi lunchlådan på en solig plats. Där kan man gå upp och se på slottet. Vi kom fram till Domsten där vi cyklade längst ner mot havet. Direkt efter kommer Grå läge dit vi tog oss gående på mindre stig. Vi svängde direkt ner till Gamla Viken, genom Viken efter kaffepaus på kafé Öresund (öppet till 16.30 söndag) på stig nere vid strandlinjen förbi Svanebäck, ner till Lerberget som nästan hänger ihop med Höganäs. Vi rundade kyrkan och gav oss tillbaka. Vi följde vägen till Grå läge. Därefter har man gjort en ny fin cykelbana längs vägen genom skogen vid Kristinelund till Domsten. Cykelvägen fortsätter förbi Kulla Gunnarstorp och i korsningen tog vi oss ner på Bellavistavägen istället för att följa cykelvägen längs 111án, den hade nog fört oss mot Berga. Sen var det raka spåret till Pålsjöbadet där bilen stod.
Vid Sofiero såg vi en cykelskylt pekande mot Gantofta men var ligger det, inte med på kartan!
Landborgen följer kusten fram till Domsten där den viker av norrut genom Kristinelund som är ett naturskyddsområde. Grå läge gränsar till skogen.

Vandring Brantevik till Tjörnedala och åter, 27 km samt Brantevik till Skillinge och tillbaka 14 km, 13-14 september 2008

2008-09-19T21:14:00.004+02:00

Detta var andra gången som klubben ordnade en vandring med övernattning. Vi valde Österlen även i år. Av 30 anmälda blev det 24 som stod kvar när det var dags och 21 som kom, eftersom 3 blev sjuka. Vi samlades 9.30 i Lund och startade vandringen cirka 2 timar senare. Det blåste kraftig nordostlig vind och det var molnigt. Vinden höll i sig men molnen lättade något under dagen.
De första tre km till Simrishamn går på välordnade cykelvägar. Den lilla byn Simrislund passerades. Lunch intogs på några av de många matställen som faktiskt finns i den lilla staden. Vi följde sen Skåneleden förbi Tobisviken med sin gula sand. Leden går en bit upp från sjön. Det är först innan Vårhallarna som den svänger ner mot vattnet. Här gick vi på stranden med vågorna slickande våra skor. Vid Vårhallarna går den underkambriska sandstenen i dagen. Leden passerar ett mindre klapperstensfält som har omformats till en stenformation av mänsklig hand. Snart är man framme i Baskemölla. Här vände merparten av gruppen för samma väg tillbaka medan några fortsatte till Tjörnedala. Den blev en kort avstickare upp till konstnärsgården som även har ett bättre kafé. Mellan Baskemölla och Viks fiskelägen finns en naturskön kuststräcka. I norra delen söder om Vik går sandstenen i dagen och bildar hällar i strandkanten. De skiktade sandstenslagren är uppbrutna i karliknande sänkor som normalt är vattenfyllda under våren och försommaren. Ett av de mer imponerande karen kallas "Prästens badkar". Sandstranden nedanför Tjörnedala och ner mot Baskemölla inbjuder till bad under sommaren. Vägen tillbaka gick snabbt i medvinden. Hela strandpartiet vid Tobisviken avverkades i sanden eller på den mer packade strandlinjen. Vi var tillbaka kl 19 rejält trötta i benen trots avsaknaden av backar och ojämnheter. Vi hade bokat bastu och kall badtunna på vandrarhemmet, vilket satt fint efter vandringen. Vi lånade samlingssalen för vår medhavda kvällsbuffé. Vandrarhemmet i Brantevik måste vara ett av de fräschaste i landet, nyrenoverat som det är.
När man är Simrishamn kan man också göra en avstickare till naturreservatet Bäckhalladalen. Länsstyrelsen skriver så här om området: Det är en relativt okänd naturpärla strax nordväst om Simrishamn. Den kambriska sandstenen går i dagen på flera ställen i de fina naturbetesmarkerna och man har fin utsikt över kustlandskapet och Hanöbukten i öster från de högre partierna. Landskapet kännetecknas av genomkorsande sprickdalar, kullar och vattenfyllda sänkor.

Söndagen började med frukost i Galleriet, vandrarhemmets nyrenoverade frukostsal. Även denna dag blåste det men det var inte besvärande, medvind till Skillinge och motvind tillbaka. Solen kom fram på eftermiddagen. Första delen går över gröna ängar. Vid Nabben stannade vi till och såg på surfarna som letade efter bra vågor att surfa på. Här finns också spännande varierande natur. Eftersom det var högt vatten kunde vi inte se mycket av spåren från kvarnstensbrytningen i Gislövshammar utan rundade udden och tog lä strax efter för vår kortpaus i solen. Den vidare färden går på ömsom smala stigar genom snår och ömsom stigar längs steniga åkrar med vy över landsbygden. Här ser man en hel del fåglar också. Framme i Skillinge efter 7 km, tog vi lunchen. Först shoppades det i Skillinge Skeppshandel. I hamnen såg vi med stora ögon de bamsetorskar som en ensam liten fiskebåt hade fått upp utanför Bornholm. Det var vikter på 15-20 kg för flera torskar och fångsten var uppe i över 1 ton. Sådan torskar finns inte enligt Världsnaturfonden berättade vår fiskare. Vandringen tillbaka gick i samma spår som dit. Detta innebar inte det minsta av tristess utan det var en skön tur även det. vi var tillbaka närmare 16-tiden.
Länsstyrelsen skriver så här om kusten: Kusten mellan Skillinge och Brantevik är sinnebilden av Österlen. Den mångskiftande och geologiskt intressanta stranden mellan Givslövshammar och Brantevik innehåller hällar av sandsten och kalksten omväxlande med grus och sand samt steniga, grunda vikar. Innanför stranden ligger vackra hagmarker med blomsterrika ängar och karga ljunghedar. Enstaka dungar och buskage växer på sluttningen upp mot kustvägen. Därifrån kan man blicka ut över kustlandskapet och Östersjön. Gislövshammar är ett litet fiskeläge, som ligger på en klippudde där den skiktade sandstenen lutar och bildar märkliga trappstegsformade hällar. I kanten av hällarna, som ofta ligger under vattenytan, har kvarnstenar huggits fram och lämnat runda hål och några halvfärdiga block.

Paddling i Halen och Raslången i slutet av augusti 2008

2008-09-19T21:14:00.002+02:00

Vilken härlig tur! Det var vi båda, jag och yngste sonen, överens om efter avslutad tur. Vi hade perfekt väder vill säga, sol och vindstilla. Vi hyrda kanadensare i Olofström för en helg, 630 kronor inkl vagn 100 kronor och 30 kronor till kommunen för att de underhåller övernattningsplatserna och lägger fram torr ved. 12 mil eller 75 minuter från Lund och man når en vildmark som inte går av för hackor. Att inte fler kör hit? Det lär vara 40 procent danskar som hyr båt här och en hel del tyskar gör det också. På sjön behöver man inte möta någon om man drar in i någon av de långa vikarna eftersom många håller sig till de större öppna partierna. Efter en kort avvikare in mot samhället tog vi oss med kanadensaren västerut i Halen och passerade ett farledsmarkerat parti med några härliga sommarstugetomter intill sjön. Vi paddlade längs några av de fina öarna som ligger här och tog lunch på en av dem. Helt gudomligt vacker natur! LUGNET nådde oss. Det är iöronfallande hur tyst det kan vara. Man behöver inte dra till fjälls för att uppleva detta. Vi bara tog det LUGNT och njöt i solen och lät naturen omfamna oss. Vi passade också på att ta oss en promenad på de stigar som blivit upptrampade på den lilla ön (Söderön). Här körde jag långfärdskridsko 2004, så länge sen var det som sjön frös till och hade farbar is. Den gången tog vi oss (en busslast med 47 SIK´are) först över Immeln och sen transport till södra Raslången och med skridskor upp till övergången vid Alltidhult där vi promenerade över för att komma till den sjö som hade bäst is, nämligen Halen, längst upp till Fritsatorpet. Det var en tur att minnas. Med kanadensaren tog vi oss nu över med vår lilla vagn vid Alltidhult. Det är inte helt enkelt att ta sig fram med packning i farkosten och rätt ojämna stigar och det är säkert en kilometer långt. Vi satte båten i Raslången och kom sen förbi Kiön och tog oss längst ner till Bökestad där vi letade upp övernattningsställe i vindskyddet. En mycket vacker plats inklusive omgivningen. Vi var ensamma om stället och hade snart fått igång en eld med hämtat torrvirke. Det är en härlig känsla att sova ute i vindskydd med en eld framför sig och natten som bakgrund.

Det är också en härlig känsla att vakna upp och ligga och dra sig med öppen ridå till naturen och en öppen eld som utsikt. Vi paddlade sen hela Raslången upp genom Björnasundet och upp till passagen till Gillesjön. Här gjorde vi halt för middag som intogs på den bro som leder över vattendraget. Här är det verkligen tilltalande att vistas. Vi njöt i fulla drag i den härliga naturen. Vi följde sen den vackra östra sidan av sjön och drog oss upp till övergången. Sen var det raka vägen till Olofström eftersom tiden gått och det blivit tid för inlämning, som ska ske helst före kl 16.30. På slutet av turen förundrades vi över de sprängningar som skett i sjön med stenkross i högar. Det är kommunen som varit tvungna att dra ledningar för vattenuttag i sjön längre bort från samhället. Hoppas de återställer naturen. Det är välordnat med bryggor för kanotister att sätta i sina båtar och för lastning.

Vandring från Haväng till Vantalängan på gul resp orange led och till Kivik

2008-09-12T07:05:00.001+02:00

6 till 7 sept 2008, Vi var 9 SIK-are som vandrade och bodde tillsammans runt Haväng och på vandrarhemmet där. På lördagen gick vi kl 11 från vandrarhemmet den gula leden som går förbi Lindgrens länga/Havängs utemuseum, vidare genom äppelodlingar med Summer Red, James Grive, Discovery, m fl, som vi också fick provsmaka av ägaren själv. Leden går sen på grusvägen vidare en bit förbi Havängs sammarby (här är inget för cyklister!), genom skogen och ut på ängarna med vidunderlig utsikt över ravinen där Verkaån flyter fram. Här bland kossorna ser man ner mot Kungsmölle. Man kommer sen in på grusväg som slingrar sig fint genom en härlig terräng och kommer fram till Bengtemölle. Där följer man vägen till Brösarp. Lunch på En Smak av Österlen. Kristianstadvägen passeras. Efter en bit genom skog kommer man till led längs bäck, mycket naturskönt. Övernattningsstället Vantalängan dök upp sen vi vikit av från gula leden. Här finns stor stuga med plats för öppen eld fast sovplatsen ser inte så inbjudande ut! Här är stora ytor för tält. Verkaån flyter förbi. Nu är vi inne på Skåneleden, det är 12 km till Haväng. Efter en bit på grusvägen går leden upp över Brösarps norra backar. Det kan kännas lite kämpigt för den ovane men utsikten är belöningen. Man får lätt känsla av att vara med i filmen Sound of Music. Man kommer in på området Torparbron som också är vackert. Bosarp passeras. Efter att ha gått över museijärnvägen går man genom Skepparp där landsvägen ner till Skepparpsgården ansluter. Denna väg följer man en bit och sen går man över ängarna och passerar över vägen ett antal gånger. Turen är sammanlagt ungefär 24 km lång och vi var framme kl 19.
Söndagen gick vi till Kivik. Det börjar med de härliga backarna mellan Verkaån och Vitemölla strandbackar, även här lite av Sound of Music. Floran är ganska riklig så här i början av september. Den stig som går genom skogen verkar inte vara särskilt frekventerad för den håller på att växa igen. Själv brukar jag kalla den för tredje nivån till skillnad från andra nivån som går längre ner i den glesa tallskogen och första nivån är stranden eller strax ovanför på strandklitterna. Till andra nivån gick vi ner. Framme vid Klammersbäck fick gruppen ett alternativ, vi var ju en liten grupp och man fick reda på att det fanns risk för att bli blöt om fötterna och att det var ganska strapatsrikt. Ok, de gick med på det. Det är ganska inbjudande att ta av sig barfota och gå nere i den grunda ån. Så gjorde vi inte utan följde bäcken genom den djupa ravinen med de stora bokträden. Med jämna mellanrum hoppade vi över till andra sidan för att kunna ta oss fram. Där betesängarna skymtade gick vi upp. Champinjonerna stod tätt och koskitarna låg tätt. Efter en stätta tog vi oss över bäcken och upp för en slänt till den stora betesängen ovanför tallskogen. Efter denna kom vi ut på torrängarna med sin härliga fauna inklusive stolt fjällskivling och härlig ”julmossa”. Vitemölla når man sen snabbt. Som alla andra ”fiskelägen” vid denna tid på året är det dött. Fyra sorters kakor, som blivit över sen lördagen, dukades upp på hamnpiren. Efter Vitemölle badhotell är det raka vägen till Kivik. Sillburgare, sill och potatismos, silltallrik, mm blev det på Buhres. Returen gick längs havet frånsett en avstickare för att plocka fjällskivlingarna. Det blev inget, andra hade snott dem! Det cirka femtongradiga vattnet piggade upp en del och kaffe på vandrarhemmet en del.

Verkaån – rinner upp på Linderödsåsen, har en fallhöjd på 180 meter på ca 5 mil.

Jönköping, rundtur med cykel i stan

2008-09-12T07:02:00.001+02:00

Övernattningen skedde på vandrarhemmet i Norrahammar. Boendet är inte i klass med de två senaste men helt ok. Dusch och toa på rummet värdesätts liksom fin frukost (6.30-7.30!) i fin miljö.
Vi tog oss till Jönköping med bil och parkerade i södra delen, kvarteret Torpa. Här är lugna gator med fin bebyggelse att cykla genom för att komma ner till stan. Vi valde att börja med Tändsticksområdet med museum och gamla industribyggnader vilket var ett bra val. Vi brukar börja med att kolla städerna stadsparker och här ligger den i västra delen där vi var. Det vi inte hade kännedom om var nivåskillnaden! Vi tog hela Bäckalyckevägen upp för att slippa branten upp till parken. Stans stadspark består av skogsstadspark, Friluftsmuseet, idrottsplatsen Stadsparksvallen och längs norrut Arboretum. Nivåskillnaden är säkert uppåt 70 meter från högsta punkten ner till Vättern. Miljön kring Dunkahallaån ser fin ut. Vi körde alltså (gick i de brantaste delarna) ner till Vätterns strand efter att först ha passerat järnvägen. Här nere går en ytterst trevlig cykelväg som börjar uppe vid Vätterslund och sen fortsätter längs vattnet upp mot Elmiaområdet (där leden följer Huskvarnavägen) och därefter norrut. Där vi började ligger små trevliga röda sjöstugor och vid de små bryggorna finns badmöjligheter. Fortsättningen österut har fina små och stora sandstränder. Jönköping har alltså sin egen Copacabana! Denna vackra dag var stränder överfulla med folk. Vi cyklade till Hamnparken och Rådhusparken för att se på stan. Här ligger stora Munksjön som omges av industriområden. Munksjö har sina fabriker hrä t ex. vi gick sen affärs och gågatan upp. Hovrättstorget är omgärdat av fina gamla tings- och hovrättshus, en väldigt fin stadsmiljö. Vid Undergången tog vi oss ner till strand-cykelvägen igen och fortsatte österut upp till Rosenlunds Roseum, en mycket fin plats för rosintresserade. Vi gick en bit på Rosenlundsbankarnas naturreservat där också campingplatsen ligger. På tillbakavägen följde vi strandlinjen bort till Hamnpiren där massor av restauranger ligger. Vi avslutade med ett bad vid Dunkehalla och tog sen Gröna gatan upp till bilen. Därmed var semesterturen nästan slut!
Det blev E 4 ner till Värnamo, sen blev jag så trött på den enformiga vägen så vi tog trevlig väg längs Vidöstern och förvånades samtidigt av att man bryggor villor intill och i nivå med sjön. Från Ljungby följde vi gamla E 4 där vi var näst intill ensamma på denna breda fina väg. Vid Traryd kom vi åter ut på nya vägen men tog strax av vid Markaryd på vägen till Hässleholm. I Vittsjö blev det en fika vid lugna och rofyllda Vittsjön och Sjöstugan, vilken idyll och fin avslutning på resan! Denna väg är trevligare än den över Helsingborg.

Ödeshög och Visingsö, cykel till Omberg samt Visingsö runt

2008-09-12T06:58:00.001+02:00

Vandrarhemmet i Ödeshög är en höjdare. Det ingår i hembygdsgården och parken som hör till. Tv-rummet är ett museum och frukostrummet är den gamla slöjdsalen.
Morgonen inleddes med en cykeltur till Omberg. Det är först asfalterade cykelvägen på gamla järnvägen fram till Hästholmen och sen delar av Vätternleden upp på Omberg Ekopark. Där är det skogsvägar för hela slanten så jag vänder. Hela turen var rätt enformig och på 25 km.
Vi tog cyklarna på bilen och körde till Gränna där vi parkerade vid hamnen för överfart med cyklarna på båten. Ön är 14 km lång och cirka en fjärdedel består av skog, ek och bok mest. Det är cykelvänligt och är en speciell känsla att ha vatten på båda sidor om sig. Denna dag var det 25 grader varmt och 22 grader i Vättern vilket inte är vanligt. Vi tog ett fantastiskt skönt bad och simtur vid Näs slottsruin i söder. Var finns det ett mer perfekt ställe – sötvatten, kristallklart, slottsruin intill, fina vyer och lagom djup? 10+. Cykelturen gick först genom Ekskogen, Stigby med kaffe på Bengtsgården och sen ner till Näs. Asfalten är av bra inlineskvalité. Efter badet bar det norrut på sämre asfalt. Här ligger gårdarna utspridda med jämna intervall längs vägen. Mitt på ön vid Kumlaby finns ”samhället” på ön. Vi gjorde sen en sväng upp till Tempelgården med sina väldigt speciella små vita hus. Här går det också att åka inlines. Återfärden till färjeläget gick snabbt genom skogen.
Efter Gränna med ett sjudande folkliv i hamnen och på campingplatsen körde vi fina vägen till Jönköping och vidare till Norrahammar. Här är det verkligen backe upp och backe ner, en mycket skön trakt som vi säkert kommer att åka till vid annat tillfälle.

Vättern är Sveriges näst största och Europas femte insjö i storlek. Det är en gravsänka mellan fem landskap. Den är nästan 14 mil lång och som mest 3 mil bred. Största djupet är 128 meter. Den avrinner i Motala ström vilken ingår i Göta kanal. ”Klart, kyligt vatten med oberäkneliga vågor”. Vätternrundan går motsols med start i Motala och tar i genomsnitt 15 timmar att cykla. Visingsö i Vättern är 14 km lång.

Linköping, en kort cykeltur i stan

2008-09-12T06:55:00.001+02:00

Här övernattar vi inte utan det är Ödeshög som är nästa anhalt.
Vi parkerar vid Garnisonsronellen och cyklar in på fina cykelbanor i stan över Djurgårdsgatan till utsiktsplatsen och kaféet, Belvederen vid Naturcentrum och fina Trädgårdsföreningens planteringar. Utsikten är väl ingen ”höjdare” men ok. Vi cyklar ner till Stångån och följer den på fin cykelväg till Tannefors slussar (ej i bruk). Här rör sig folk mycket med vandring och löpning. Det går gång- och cykelväg på andra sidan ån också. Vi kör tillbaka upp till Stångebro och upp förbi St Lars kyrka och till Stora torget. Vi hinner med sevärda platser som Domkyrkan, nya biblioteket vid Slottsparken. Vi letar oss ut till Malmslättsvägen där cykelväg leder till Gamla Linköping, ett fint gammalt trähusområde. Det blir sen till att passera ett nytt bostadsområde intill friluftsområdet Östra Valla.
Vi kör vidare med bilen på stora vägen till Ödeshög.

Söderköping, cykel längs Göta kanal

2008-09-12T06:52:00.002+02:00

Någon direkt cykelkarta längs kanalen finns inte. Det finns dock med inritade cykelvägar. Jag hade önskat en liten beskrivning av cykelturen eftersom det är bra att vara beredd på var de jobbiga och ibland dåliga vägar som trots allt finns. Leden följer ju inte enbart en kanal utan rundar även ett antal sjöar och här är det t ex vid Asplången kraftigt kuperat åtminstone i en skånings ögon. Bara bitvis är leden asfalterad. Inlines är inte att tänka på. Leder går fint och jämnt fram till Asplången. Efter Söderköping får man med ibland dödsförakt kasta sig över E 22, idioter till bilister finns överallt! Vissa har inte en tanke på att sänka farten när en cyklist försöker komma över. Duvkullens slussar passeras. Med spänning följer vi en katamarans färd, det är precis den passerar! Efter Klämman finns mycket fin rastplats på kulle med överblick över kanalen. En cykel med lastad cykelkärra kräver styrka här i backen. Nu ska man runt Asplången, norr om. Det är upp och ner på grus och asfalt, genom sommarstugeområde, genom stensatt privat väg, genom tyst och tät granskog mm. I den värme som råder väljer vi att vända halvvägs förbi sjön, vi ska tillbaka också! Här märker jag att avståndsbedömningen sviktar, det har gått lätt och snabbt att cykla före sjön men här tar det tid och vid en diskussion med en GPS-försedd (Palm notebook med GPS) vill jag inte tro på hans uppgift men han har naturligtvis rätt. Vi möter ett par där hon är rätt mullig men är infödd och lätt cyklar här! De berättar att det är lika kuperat resten av vägen till sjö tar slut i väster. Det blir naturligtvis samma väg tillbaka, dock med ett bad vid Snöveltorp som man kan hitta om man fluktar efter en nedfart till sjön vid stugområde. Här finns brygga och flotte. Det är ett underbart bad i dagens värme. Här på sjön lägger en del båtar till över natten på sin färd. Tillbaka tog det bara 1 timme och 20 minuter. Dagens tur blev på 37 km.
Mangelgården är mycket trevligt att bo på. De har en variant med frukost i form av självservering, bra idé och billigt.

Dan efter packar vi och kör för ett bad i sjön Roxen. Vi följer väg nära Göta kanal. Det är vackra omgivningar. Vi kommer till Bråttom eller Brådtom som det står på kanalhuset, Vägverket har en annan mening. Här ligger ett mycket trevligt ställe med vandrarhem, café och försäljning. Vi kör vidare till Norsholm där vi ser på kanalen och Kapten Bills vandrarhem. Det ser trevligt ut med hus och servering. Vi kör sen norr om Roxen på fina små vägar. Här går också cykelleden (den norra, det finns en alternativ södra också). Vi möter halvvägs till badet en lundafamilj som är ute med cykelkärra och full tältutrustning. De rekommenderar som bästa sträcka Borensberg - Berg. Efter vackra vägar är vi framme vid Roxenbaden. Här finns stor camping med skuggande träd på en del av området. Det blir ett fantastiskt skönt bad i 25-gradigt vatten, klart och behaglig sandbotten. Vi kör vidare till Bergs slussar. Här finns vandrarhem mm.
Nästa anhalt är Linköping som vi når vid 17-tiden.

Norrköping, cykel i staden och ut till badet på Lindö

2008-09-11T23:52:00.002+02:00

Övernattning skedde på vandrarhemmet.
Rummet som mötte oss på vandrarhemmet var halvvägs till bastuvärme. Se upp för vandrarhem i träbyggnad typ denna som är barackvarianten, den finns ofta en sorts baracklukt och det blir ofta väldigt varmt i dem när solen har stått på under dagen. Rummen blev svalare på natten och var då ok. I övrigt minus för frukosten och plus för damen som sköter det ensam och stora gräsytor med sittgrupper. Kvällen tillbringades i stan med en rundvandring bland de fantastiskt fina byggnaderna i Industrilandskapet, som man döpt området till. Det är nedlagda fabriker från först Holmens bruks tid och sen textilindustrin som var stor i stan. Det är liv i stan på kvällen, kanske pga universitet och kvarvarande studenter?
Dan efter blev det upptäcktsfärd i stan per cykel. Stan har gett ut en cykelkarta. Vi började med Carl Johans park vid stationen. Där finns också den årliga kaktusplanteringen.. Vi fortsatte längs Norra promenaden (Södra och Östra finns också men inte Västa utan där heter det Kungsgatan) och över bron för att komma upp längs Motala Ström, som rinner genom stan. Här finns det cykelväg längs strömmen med inslag av parker längs med. Vid Strömparken finns utlåning av fiskeredskap och fina grönytor. Vi besåg också det mäktiga Rådhuset, som måste tillhöra de största i landet. Det är ett mästerverk av murare. Detta är på Tyska torget. Efter en sväng bort till Nya torget och Knäppingsborgsgatan gick vi på trevliga Drottninggatan och lite smågator och kom åter till Strömmen. Spången Spången leder över till andra sidan. Vi körde ner till Gamlebro och in över Gamla Torget. Här ligger Luis de Geer konsert och kongresshus. Bomullspinneriet passeras ut till Bergsbron. Vi cyklade genom det område där byggnaderna gjorts om till Pronova Science Park och universiteslokaler. Här finns Dragsbron där man kan gå ut och blicka ut mot Strömmen och hela området. Fängelset ligger på andra sidan. Här startar en finfin cykel- och promenadväg längs strömmen vilken leder ända bort till området Himmelstalund. Här är mycket grönt längs vägen och borta vid Kneippen fina hus att se på och de har fin vy ner mot strömmen. Vid Brostugan körde vi över och tog en titt på fin örtagård. Vi fortsatte under Riksvägen och fram till stora Friluftsbadet vid Himmelstalund. Har man intresse för det så finns här att se på i massor. Vi tog bron över till campingen som består av stor gräsmatta. Vi tog cykelvägen på andra sidan strömmen tillbaka till Kneippen med sina stora fina patriciervillor. Sen följde vi Linköpingsvägen som övergår i Södra Promenaden med sina breda cykel- och promenadvägar och härliga alléer. Vilken tillgång för stan! Här flanerar och springer folk. Vi svängde ner på Östra Promenaden och in på fin cykelväg till Lindö. Det är bra skyltat för cyklister. Det är cirka 6 km ut till samhället. Vi svängde av på cykelväg norrut i samhället och kom via Medvindsgatan ner till vattnet. När småbåtshamn passerats ser man badet med stora gräsmattor. Det är inget fint vatten men fullt badbart. Nu är vi i Bråviken och om ”hörnet” med de nybyggda flerfamiljshusen vid vattenbrynet (!) börjar Lindökanalen som övergår i Motala Ström. Ute på Lindö finns fint grönområde med tall och bokskog och löpslingor. Här finns ett trevligt matställe och ett litet vandrarhem, som vi väljer nästa gång. Vi tog cykelvägen längs Lindövägen tillbaka till stan. Flygplatsen skymtar söderut. Vi kom in i en ”lördagslugn” stad med folk liggande på gräsmattorna och de fina grönområdena vid strömmen. Det är sannerligen en trevlig stad där man gjort mycket för folket! Jag läser i broschyren att Norrköping anses medan Linköping . vi kör över Spången och in i nybyggda kvarter och sen ner mot Strömmen igen för att åter insupa den fina miljön i de gamla kvarteren. Vid Skvallertorget svängde vi ner längs fina Kungsgatan och sen över Norra Promenaden, passerade det ytterst fula Polishuset (är det månne samma arkitekt man har till alla polishus?). Vandrarhemmet ligger på bekvämt avstånd från stan på Ingelstagatan.
Dan efter tog vi bilen och körde tillbaka till Söderköping där vi bokat in oss på fina gamla vandrarhemmet Mangelgården vid Brunnshotellet. Vi parkerade och gjorde cyklarna klara för en tur längs Göta kanal.

S:t Anna skärgård, båttur till Harstena och cykeltur på N Finnö

2008-09-11T23:35:00.002+02:00

Vi övernattade på vandrarhemmet. Båten går från Tyringslöt kl 11 och går tillbaka kl 14.15. Det är tjockt med folk i juli/aug. Det är en fin båttur på en timme till fina Harstena. Där går man över ön till badklippor. Det är en ljuvlig ö med välbevarad bebyggelse. Här skulle man kunna hyra kajak om alla medresenärer är pigga på det! Vi avslutade med fin lunch i Mon.
På kvällen tar vi en cykeltur på 20 km ut på N Finnö. Vi körde ner mot Sanden förbi fin camping med bad och Sanden by med affär och hamn. Vi kör tillbaka och gör ny avstickare ner till naturreservat Uvmarö genom fint landskap på slingrande småvägar och omväxlande natur. Det blev samma väg tillbaka.
Denna skärgård är mindre besökt än andra. Det gör prisnivån angenäm. Vandrarhemmet är ett mycket trevligt ställe inkl personalen. Det drivs i sann STF-anda.

Till nästa anhalt, Norrköping, körde vi mindre väg mot Stegeborgs slottsruin (där går liten färja över till andra sidan långa viken in mot Söderköping, till ”udden” som heter Vikbolandet). Efter en kort titt på denna borg från 1300-talet (egentligen inte mycket att se) körde vi förbi Mogata samhälle och kom in till Söderköping. E 22 passerar genom stan så här kan vara riktigt långa köer när bron för båtarna på Göta kanal går upp. Vi körde in i stan och parkerade vid Brunnshotellet. Vi strövade genom denna trevliga lilla stad med mycket turister (främst längs kanalen och glasskiosken). Under cirka två timmars tid tog vi en cykeltur ut till kanalens ”ingång” Mem längs kanalen och tillbaka igen. Här ute finns vandrarhem och kafé (trevligt) förutom sluss och en del hus. Det går att bada här ute men vattnet är grumsigt av lerbottnen. Vi fortsatte sen med bilen till Norrköping.

Västervik , vandring i staden, kort cykeltur

2008-09-11T23:29:00.002+02:00

Boende på vandrarhem i stan
Vi körde mot Västervik och valde mindre väg som mynnar i Hjorted och sen leder till Västervik. På vägen i skogen passerades bl a Falsterbo och Lunds by! Det är ett väldigt tilltalande landskap. Dagen börjar med en liten cykeltur för att hitta ett bageri. Det är ju en stor stad! Tänk vilken diffus uppfattning man har om många städer! Det tog sin tid att hitta ett bageri men å andra sidan blev det en rekognosering inför dagens övningar. Det är inte som i t ex Frankrike beträffande tätheten på bageri! Vi börjar dagen rätt sent med vandring genom stan och upptäckte den fina trähusbebyggelsen, de små torgen och gick sen ut på stråket över Lilla och Stora Strömmen förbi Stegeholms slottsruin där visfestivalen försiggår. Vi tog liten picknick vid Kulbacken och utsiktstornet och besåg nybyggda området vid Tändsticksbryggan, typ Malmös Västa Hamn. Notviken med hamn ligger här. Vi drog oss genom Västerviks Museum med Naturum för att komma till den badplats som ligger väster om Roddklubben. Då badar man i Gamlebyviken. Härifrån ser man över till stan. Vi gick genom en lugn stad tillbaka till vårt vandrarhem. Innan nattvilan tog jag en cykeltur för att se på Lysingsbadet och naturen därute. Efter att ha sett Oskarhamns camping så är Västerviks en riktig besvikelse. Tätt mellan husvagnar och tält och tät rök från grillarna. Hur kan man bo så? Trots det är det fullbelagt! I Västervik hittar du stadsdelar som Öster- och Södermalm och Djurgården

Västervik har cirka 21 000 invånare. Skärgården har ca 5 000 öar. På 1700-talet var det en av Sveriges främsta sjöfartsstäder med stora varv. Tjustbygden och Tjust skärgård ligger här. Tjustempire är en byggnadsstil som är typisk för nordöstra Småland.
Att göra: ångtåg till samhället Verkebäck söder om V och sen skärgårdsbåt tillbaka till stan. Det går smalspårig järnväg med rälsbuss till Hultsfred på 7 mil (stopp vid diverse stationer kan göras). Skärgårdsbåt från V eller Loftahammar (lär ha vackra miljöer att vandra eller cykla i) med eller utan båtluffning. Idyllen Blankaholm tre mil söder om Västervik. Tur med skonaren Linnéa där man kan lära sig segling. Tjustleden för vandring är totalt 20 mil. Gränsöleden är 12 km och Loftaleden är 20 km. Paddla kajak från t ex Smitterstad söderut mot Ankarsrum (fortsätter man med några lyft kommer man ut i Östersjön). Cykla längs Astrid Lindgrenleden mellan V och Vimmerby. I stugorna vid Båtsmansgränd kan man hyra in sig, ser tilltalande ut. Gamleby ligger ett par mil norr om Västervik och är hamn för segelskeppen Linnéa och Vega. Ankarsrum och Överum har industrimuseum.

Från Västervik tog vi vägen över långa udden med Norrlandet och Segersgärde till Gamleby. Det är ett härligt landskap med vackra vyer. Sen blev det större väg mot S:t Annas skärgård. Vid Gusum tog vi av på liten väg och passerade Börrum och kom ut på större väg vid Bråta. Då hade vi kört på delvis grusvägar i ett omväxlande och småkuperat landskap. Vi kom ut på Torön och före bron över Lagnöströmmen svängde vid ner mot vandrarhemmet mm S:t Anna.

Oskarshamn, cykling i staden och på landsbygden öster därom, Bråbygden

2008-09-11T23:22:00.002+02:00

Boende på vandrarhem på folkhögskola, Tuppen.
Vi startade vid middagstid en cykeltur för att upptäcka stan och området ner mot campingen där vi bott för 30 år sen och som vi minns som en av de finare campingar vi bott på. Stan är väl värd ett besök. Vi cyklade till fina Stadsparken, som är mycket välskött, har fina planteringar och anpassad till den kuperade terrängen. Vi följde fin cykelväg genom bostadsområdena Åsa och Kristineberg där cykelvägar är väl utbyggda genom angränsande skogspartier. Vi kom ut på bred cykelväg längs östersjövägen som leder till camping och stugområde Gunnarsö. Stugbyn är stor och är nog en av de finaste vi sett med stugor utspridda i naturen och när till inbjudande skärgård och badvikar. Vi cyklade igenom området och tog oss till campingen som också måste vara bland de finaste i landet beträffande läge och arrangemang. Här är inbjudande bad med härliga vyer inkl Blå Jungfrun. Vi tog sen vägen genom stugbyn och kom ut till småbåtsområdet norr om. Här kan man cykla ut på de små öar som är sammanfogade utanför. Det är ett trevligt område. Vi tog vägen genom industriområdet och kom till ett imponerande hus som ju är tågstationen. Det mest imponerande jag sett inkl trädet som står utanför. Vi tog oss in i stan och strosade på gatorna med cyklarna. Det är en trevlig stad.

Vi tog sen bilen och körde förbi Döderhult och mot Bockara. Efter ca 20 km svängde vi norrut till Bråbygden, som vi läst om i Bygden där vinden vände. Det är en bok med bilden av Peter Jerdehag med text av Mårten Aronsson. Vilka bilder! Det fick oss att åka hit även om vi inte kunde uppleva alla årstiderna som är så fint skildrade i bilderna. Vi fick en fin på 25 km. vi körde bilen till Bråbo och parkerade vid en fin liten badsjö. Där rådde stora lugnet och skogdofterna var tunga. Vi cyklade till Kristdala på härlig kuperad och slingrig asfalterad landsväg med diverse fina blommor i vägrenen. Det är tallskog och ek mm mär. Talldoften låg tung. I samhället finns både ICA och Coop. Vi körde mot Krokshult på lite större landsväg och svängde mot Fallebo. Här är ett härligt landskap! Utmärkande är de många gärdesgårdarna och de stubbade träden, småbruket, stenhögar på ängarna, röda hus och korna. I Bråbo tittade vi på liten fin trädgård till deras Naturum. En kvinna gick och ansade trädgården till skolan som drivs av en aktiv ”kollektiv”.

Att besöka: Stensjö by där Barnen i Bullerbyn spelades in. Det är en by som behållit sitt utseende sen seklets början. Blå Jungfrun, 86 m hög granitkupol i Kalmarsund, nationalpark. Döderhultarmuseét. Misterhult skärgård. Krokshultsbygdens vandringsled på 18 km i tre etapper. Påskallavik och Figeholm, Simpevarps by. Paddla i Emån som är 22 mil lång, i Marströmmen med Maren eller vid Gunnarsö. Ostkustleden är en 16 mil lång vandringsled. Grannkommunen Högsby ser ut att ha fin natur med bl a en sykelled på 15 mil i fyra etapper. I den andra grannkommunen Mönsterås finns också fin natur. Oknö är en 250 hektar stor ö i kalmarsund och Lövö är ett naturreservat. Mönsterås kustväg är skyltad 30 km lång landsväg med mycket vackert och sevärt.

Oskarshamn har cirka 15 000 invånare. Stad 1856. Den har mekaniska verkstäder och är en viktig hamn. Skärgården har drygt 5 000 öar.

Öland och en cykeltur i Kalmar

2008-09-11T22:53:00.002+02:00

Övernattning tre nätter i Runsten
Vi cyklade till Ismantorp borgruin över småvägar förbi bl a Dyestad och Björkerum. Långlöt station ligger här sen järnvägen som gick över Öland lades ner på 60-talet. Vägen går på nedlagda järnvägen. Cirka 20 km. På Öland ska man nog välja dessa småvägar som går genom ett omväxlande landskap (betydligt mindre odlingsfält än t ex i Skåne).
Dag två på morgonen tog jag cykeltur norrut till Gärdslösa där jag vände plus tur ner mot östra stranden. Vägen N-S känns rätt ”träig”, det är platt, en hel del trafik men det finns trevliga små samhällen med fina gårdar och se på.
Vi tog bilen med cyklarna på och körde till Föra, ca 30 km norrut. Vi körde österut mot havet, vände och körde till Djupvik på andra sidan ön och sen åter till bilen, 23 km. Landskapet är Mycket platt och enligt mitt tycke, inte speciellt roligt. Naturreservatet Ö om Föra påminner om strandängarna nere vid Foteviken men känns svåra att nå. Där vi stannade finns visserligen en stenig väg ut till havet men hur kul är det att cykla här? Djupvik och kusten N och S därom har vi cyklat för några år sen. Det fina är havskontakten och utsikten mot fastlandet och Blå Jungfrun. Nej, än så länge känns Öland överreklamerat!

Vi parkerade på Varvsholmen och tog cyklarna i stan. Vi tog en tur på holmen bland den nya bebyggelsen med bostadshus och företagspark inklusive Högskola. Detta är deras motsvarighet till Västra Hamnen i Malmö. Man har vyn över Ölandsbron medan man i Malmö har vyn över Öresundsbron. Området känns väldigt fint. Vi körde över Ängö till Kvarnsholmen och tittade på de fina byggnaderna. Vi gjorde ett besök på museet med regalskeppet Kronan, väl värt ett besök. Vi tog en tur ut på Barlastholmen med småbåtshamn och Högskoleområdet. Vad Kalmar utvecklats på de 35 år sen jag var här senast! Vi körde vidare ut genom fina Sylvanderparken runt Slottsfjärden in genom den mycket fina Stadsparken och ut till Kalmar slott. Slottet var stängt så det får bli nästa gång vi kommer hit. De har en hel del fina utställningar. Vi körde genom fina Gamla Stan förbi Krusenstjernska gården och in förbi Ravelinen och över Systrastömmen och in genom Centrum med fin trähusbebyggelse och pampiga gamla hus. Sen körde vi åter över Ängöbron och till bilen.
Vilken fin stad! Det är gott om välskötta parker och promenadstråk.
Stan har bl a fyra broschyrer med samma antal beskrivna turer, Promenadstaden kallar man sig.

Småland – Cykel Växjö med omnejd

2008-09-11T22:42:00.002+02:00

Övernattning skedde i Växjö i stuga mellan Lövsjön och Hinnasjön, ca 8 km öster om stan.
Jag tog en morgontur på cykel över Fällorna, Jacobsdal och förbi golfbanan i Fylleryd. Hela området vid Lövsjön är mycket trevligt att cykla och promenera i. Golfbanan ligger fint och cykelvägen går omväxlande i landskapet. Jag cyklade vidare genom Sandsbro, genom villaområde Hovshaga och ner till Centrum och Domkyrkan med Linnéparken på fina cykelvägar. Vattentorget kallas platsen där man kan utgå för promenad på fina bryggor vid Växjösjön. Jag fortsatte västerut till Högstorp och cyklade på mindre väg över Hollstorp, Lövåsen fram till Norratorp där jag svängde vänster upp och över stora vägen till Kalmar. En tur på 30 km. Cykelvägarna kring och i Växjö är mycket fina och mycket väl utbyggda. Här kunde inlines passat bra för en morgontur! Växjö har mycket att erbjuda för en långpromenad.
På eftermiddagen tog vi bilen till Växjö och promenerade sen ner till Växjösjön. Vi gick längs västra stranden på fin promenadväg ner mot Strandbjörket, upp förbi Tegnerskyrkogården, Biblioteket och Centrum.

Tidigare besök i Småland har varit Åsnen runt på cykel två dar med övernattning i Ryd, fina turen med långfärdskridskor på Åsnen, samt cykelturer över Åby m fl orter. Cykelturen runt Åsnen kan varmt rekommenderas (startpunkt finns faktiskt vid centrum i Växjö vid Växjösjön). Vi övernattade i Ryd för att kunna dela upp turen på två dagar.

Turer att göra: Gång- och cykelstråket Växjö Runt.

Staden har drygt 50 000 invånare. Det var ett handelscentrum redan på järnåldern.

Bilturen vidare till Öland gick på väg 25 över Lessebo och Nybro. Detta är en omväxlande väg och väl så omväxlande som Kalmar – Karlskrona om man ska vägen Malmö – Öland.

Blekinge – Cykel Nättraby, Karlskrona

2008-09-11T22:36:00.003+02:00

Detta var första dagen på en semesterresa på 15 dagar 15-30 juli 2008)längs Ostkusten och över Norrköping och Jönköping. Det var bil med cykel bakpå bilen och boende mest på vandrarhem. En fantastiskt härlig (och billig) semester! Vädret var strålande. Vi cyklade sammanlagt cirka 35 mil. Första dagarna bodde vi i Nättraby. Dagen började med en morgontur på cykel västerut, först genom samhället, längs Nattrabyån och ut till Mjövik med badplats och småbåtshamn. Skillingenäs, Grönadal passerades på lättcyklade landsvägar och omväxlande landskap. Jag kom ut till stora vägen mot Hasslö. Några km senare tog jag en kort sväng in om naturresevatet Tromptö, med sina stora ekar med inslag av bokskog, och en snabb titt på gravfältet vid Vambåsa. Sen tog jag vägen upp till E 22 och följde cykelväg längs med denna fram till Bjärby där man kan ta av från denna förfärliga cykelväg och komma ner till bra väg till Nättraby. Det var väl enda lösningen att få en förbindelse på Cykelspåret! Ca 20 km.
Efter lunch tog vi nya fina cykelleden som följer järnvägspåret i början och sen infarten till stan. Vid campingen Skönstavik svängde vi ner på liten betagande grusad stig längs havet, Skärvaleden, som leder in till stan. Den övergår efter Lindesnäs vid Sunna kanal till Vämöleden, som är lika fin att cykla på. Här kommer först ett villaområde och sen kan man runda halvön Västra Mark eller köra rakt västerut. En badplats, Studentviken, passerades. Vi passerade också fina ek- och bokskogar, härliga vikar, den fint belägna idrottsplatsen, företagsparken Campus Gräsvik samt högskolan. Här kan man ta en sväng ut på Långö och utforska den. Här står en informationstavla om stans Stadsvandringsleder, som är något nytt. Vi passerade Tullparken och kom ut på cykelvägen som leder in i staden. Den går längs Borgmästarekajen och sen körde vi in i centrum och tog en sväng över Amiralitetstorget och Hoglands park med sina fina planteringar. Saltö, Dragsö, Stumholmen och militärområde och örlogshamn inklusive Lindholmen hade vi varit på vid tidigare besök. En guidad tur på militärområdet är en höjdare! Sen körde vi på cykelvägen längs Österleden och in på Saltsjöbadsvägen ut till Vämö. Här passeras Bryggareberget med utsiktsplatsen vid vattentornet. Vi tog en runda in i fina Vämöparken och ut på Hästö innan vi snirklade oss ut på cykelväg längs Sunnavägen genom Marieberg och sen Ronnybyvägen för återfärd på samma fina cykelväg till Nättraby. Järnvägen, som elektrifierades 2007 går intill. Turen var på cirka 30 km. Tänk att vi inte sett denna fina cykelstig längs kusten mot Karlskrona vid tidigare besök! Invånarna kan verkligen vara glada åt sina fina natur med ständig kontakt till havet.

Vid tidigare besök i området har vi, förutom staden, cyklat och besökt Aspö, dit vägfärja tar en, halvön ut mot Torhamn, inklusive Torhamns udde, och småvägar i det steniga landskapet där bla a Steneryd ligger. Även fina gamla Kristianopel har besökts. Af Chapmans Skärfva var en höjdare att besöka efter vandring över Sjuhallabygden. Vi har åkt trevliga turen med båten Axel mellan staden och Nättraby. Ronneby Brunn med alla fina gamla trähus och dess park är väldigt vacker. Listerlandet med Hörvik, Listershuvud, Nogersund och Hällevik är fina. Järnavik med vandrarhem och kajaktur ut till bl a Tjärö är vackert. Kollevik, efter Karlshamn, med dess bad är fint. Halen och Raslången är fina att idka friluftsliv vid såsom kanot, vandring, långfärdskridskor. Sölvesborg är utgångspunkt för Skåneleden upp över Ryssberget. I Pukaviken kan isen lägga sig tidigt. Jag har en minnesvärd skridskotur från Senoren till stan, över Danmarksfjärden och ut till Almö vintern 2003. När isarna lägger sig i denna skärgård så ska man passa på, något finare än en tur med långfärdskridskor här är svårt att hitta!

Områden att besöka vid kommande tillfällen kan vara bl a sandfälten NV om Kristianopel. I stan finns de inträdesfria museerna Marinmuseum och Blekinge museum samt Konsthallen. Arena Rosenholm kan vara värt ett besök. Det finns också många små fina sjöar och åar att besöka. Blekingspåret på cykel känns lockande. På deras cykelkarta markeras Upplevelser runt Mörrumsån och Sjön Åsnen, Skogsjöland NO om Karlshamn, Blomstrande bygd N om Backaryd, och Ekriket N om Rödeby samt Öriket söder om Karlskrona. Sjön Mien norr om Karlshamn är en unik sjö geologiskt sett inkl dess rena vatten. Från Torhamn går båtar till Östra skärgården. Sturkö med Västa Skällöns naturreservat och fina badvikar känns lockande. Rester av smalspåriga järnvägen Krösnabanan finns kvar mellan Nättraby och Älmeboda.

Karlskrona har nära 35 000 invånare, det grundades 1680 som örlogsbas och var fram till andra världskrigets slut huvudstation för svenska marinen, i början av 1700-talet landets näst största stad, har en skärgård med 1 650 öar och är byggd på 33 öar,

För den vidare färden norrut tog vi bilen över väg 28 och sen väg 122, och passerade bl a Rödeby, Tving, Eringsboda på väg mot Växjö. I Korrö stannade vi till vid ån och en del äldre byggnader. Här kan kanoter mm hyras. Vandrarhemmet ligger fint vid ån och ser trevligt ut. Här är det Skogen som dominerar landskapet och vyn från bilen. Det är dock inte långt mellan samhällena.

Vandring kring Torna Hällestad och Lund till Söderåsen på cykel

2008-07-10T23:37:00.005+02:00

Knivsåsen-Torna Hällestad-Trollskogen-Knivsåsen/Borelund, 10 km, 16 juni 2008, ca 3 timmar
Detta är en fantastiskt fin vandringstur! Vi var några stycken som gick den kl 18-21.30 inkl fin matpaus uppe på Prästaskogen med utsikt över Vombsänkan och Romeleåsen. Regnet hade just slutat när vi gav oss av, solen kom och vi fick en mycket fin kväll. Det är åsarnas tur! Först är det Knivsåsen, sen Hällestads åsar vid Torna Hällestad och sen höjderna vid Prästaskogen som slutar vid Boklundens restaurang. Efter åsarna går turen på lite grusvägar och sen över betesängar och enefälader för att sluta med en lång grusväg i lätt uppförsbacke. Turen följer huvudsakligen Skåneledens sträckning ”Från sjö till sjö” delar av etapperna 5-7. Det speciella med turen är att det är så otroligt varierad natur som man hittar på få andra platser. Det enda riktigt ansträngande är att ta sig upp på Hällestads åsar. Vi parkerade vid Dalby stenbrott. Denna lilla stenbrottssjö är också mycket speciell att bada i (man behöver inte hoppa från branterna utan det finns två platser där man kan gå ut i det fina vattnet).

Lund-Bjuv över Söderåsen, 75 km, april 2008, 8 timmar

Vi startade 9.30 från Lund. Turen gick genom det platta landskapet över Stångby, L Harrie, Virke, Remmarlöv och fram till Trollenäs där landskapet ändrar karaktär till lite mer böljande. I V Strö beundrades vi de sju runstenarna som står som en ö ute på åkern. Sen gick turen i omväxlande landskap fram till Trolleholms slott. Där valde vi vägen till Ask och vidare mot Konga där vi svängde in och såg på kyrkan. Närmaste vägen mot Klåveröd är en liten fin grusväg fram till Teglaröd och därefter upp på Söderåsen genom bokskogarna som ännu inte slagit ut men som bjöd på vitsippor. Vi fortsatte mot Stenestad på trevliga vägar. Här fann vi ett efterlängtat fik, det första vi sett idag. Därefter valde vi att köra mot Klippan-hållet rakt norrut. Nu blev det nerförsbackar på fina slingrande vägar och skogar. Vid Klöva-skylten skulle vi svängt ner för att se Klöva hallar men det fattade inte vi. Efter sista långa fina nerförsbacken svängde vi mot Maglaby och på grusvägen längs åsen kom vi till Kärreberga och sen till Vrams Gunnarstorps ägor med den tre kilometer långa och bitvis två meter höga stengärdesmuren som inhägnar kronhjortstammen. Vi körde in och beundrade slotten med alla dess byggnader samt buxbomshäcken och avenbokshäcken från 1600-talet. Därefter raka och jämna vägen på åkermark till Gunnarstorp som är en bruksort med egnahemsbebyggelse. Passagen genom Bjuv fram till stationen var föga upphetsande. Kl 18 gick tåget till Ramlösa och där byte till Malmö.

Nice

2008-07-10T22:48:00.003+02:00

Om du ska till Nice.... Lite tips på vad du kan hitta på (speciellt om du tycker om att röra på dig med tåget längs kusten och att vandra längs havet). Sju sidor med tips!
Nice%20tips%20till%20andra.doc

Osby-Verum-Hästveda-Osby, 50 km, 3 juli 2008

2008-07-06T14:01:00.002+02:00

Detta är mycket en skogs-cykeltur! För en slättbo är det en annorlunda upplevelse. Det är inte speciellt kuperat utan rätt behagliga backar. Små åkertegar finns kvar från gångna tider då varje möjlighet till odling togs tillvara. Stengärdesgårdar i skogarna minner också om mycket slit för att få odlingsbar mark och för att skilja åker från betande kreatur. Stormen Gudrun gick fram här i januari 2006 vilket verkligen märks. Detta är nordskånska furuskogsbygden enligt länsstyrelsens benämning. Fast furuskog är det lilla av de trädsorter som syns längs vägen. Färden ut från Osby går via vägen mot Vittsjö, efter några hundra meter till vänster mot Verum. Första stopp blir vid Hörlinge ängar och dess naturrum, dvs fågeltorn och fina informationsskyltar om området och projektet som Hässleholms kommun bedrivit. Det är ett återskapande av de ängar som växte igen sen slåttern upphörde på sextiotalet. Nu sker slåtter, vilket också skedde just den dag jag var där. Ängarna översvämmas vår och höst. Det är ett unikt område eftersom inget har gjorts åt åarnas dragning. Sen slingrar sig vägen vidare till Verum, som är en liten trevlig ort med kyrka på höjden och nedanför ån som slingrar sig i en djup sänka. Här står det på mina skåneledskarta från 1997 att det ska finnas en affär men så är inte fallet längre. En banan och vatten får räcka. Jag satsar på Hästveda. Vägen passerar ett antal mindre ”hussamlingar” bl a Tågarp, Magnarp, Gubbarp och Jägersborg. I Hästveda blir det dagens rätt på Stinsen, f d järnvägsstationen. Numera susar tågen förbi i hög hastighet. Nio kommuner i denna region har beslutat att agera för att få fler stationer till de drygt 200 000 invånare de har tillsammans. Med detta vill de åstadkomma en positiv utveckling för kommunerna. Med tåg tar det då 9 minuter till Hässleholm mot idag 32 minuter med buss. Lursjön är en liten pärla fyra km från Hästveda, med fin badstrand och fint badvatten. Färden tillbaka går förbi Osbysjön. En paus vid Osby skansar och minnesstenen över ett snapphaneslag gjordes. Snapphanar.nu ger mer information.

Åhusområdet inkl Äspet-Juleboda-Maglehem-Vittskövle-Åhus, 60 km, 2 juli 2008

2008-07-06T13:57:00.001+02:00

Turen tog 3 timmar i rätt bra tempo med start 18.30. Här är det platt i stort sett hela vägen. Det är förvånansvärt mycket skog, furuskog ner till Juleboda med inslag av bokskogspartier och bokskog och annat i partier upp och förbi Vittskövle. Sen är det åker och potatisodling till Åhus. Jag gjorde strandhugg på vissa ställen bl a Äspet, Rigeleje och Juleboda, som gränsar till Ravlunda skjutfält. Äspet är fascinerande med sina sanddyner som närmast Åhus är bebyggt med sommar- och åretrunthus. Ett fredat område är kvarlämnat som naturreservat. Längst ute finns ett våtmarksområde där fåglarna trivs. Området kring Helgeås utlopp är vackert inkl en del villor. Cykelvägen går en bit in i skogen parallellt med bilvägen. Det är grus och slingrar sig skönt fram lite upp och ner. Vid Yngsjö börjar asfalt som inte är av bra inlineskvalité dock. Här finns skog även på västra sidan delvis. Färden kan kännas lite enahanda här. Kusten är fascinerande med den långa sköna stranden som sträcker sig från norr om Åhus hela vägen ner mot Simrishamn. Vid Juleboda är det vackert. Maglehem ger ett fint intryck. Här börjar grusad cykelväg till Kristianstad (den börjar redan en bit längre söderut). Det är nedlagda järnvägen. Jag svängde in och igenom Olseröd och fortsatte på landsvägen och kom ut på väg 19. Efter en bit svängde jag mot Vittskövle. Här är stora jordbruksområden. Slottet anses som det vackraste renässansslottet i Norden. Parken får besökas vid annat tillfälle för den anses sevärd. Sen är det bara att dra på genom potatisodlingarna till Åhus. De ser ok ut för inlines men området kan kännas lite tråkigt för den sporten. Då är det bättre norr om Åhus.

Inlines: Medvindsrull från Blekinge till Åhus. . 48 km

2008-06-29T09:40:00.001+02:00

Gästskribent: Lars R Carlstedt

Färdväg: Det blåste friskt från öster så dagens rull planerades som ett medvindsrull från Blekingegränsen tillbaka lite härs och tvärs till Åhus. Medelgruppen växte plötsligt från gårdagens sju till tio deltagare. I två bilar for vi till Nymölla bruk där vi tog den finfina och idylliska landsvägen via de havsnära orterna Krogstorp och Edenryd till Valje precis på gränsen till Blekinge. Sedan gamla E22:an till Bromölla där cykelbana tog oss till Gualöv. Så landsvägen åt nordväst till foten av Kjugekull. Vi vandrade upp till hembygdsgården där vi tog lång rast med våfflor, kaffe och glass. Vidare till Kiaby där vi svängde söderut till Bäckaskog. Över E22:an ner på den bilbefriade landsvägen via Nymö till Legevad eller Lé Gevâd som vi kallade orten. Därefter till Rinkaby och gårdagens cykelbana "hem" till Åhus. Nu i motvind då sjöbrisen ändrat vindriktningen från öst till sydöst.

Inlines: Norr om Kristianstad, 76 km

2008-06-29T09:38:00.001+02:00

Norr om Kristianstad, 76 km
Färdväg: Vi började med cykelvägen ut från Åhus mot Kristianstad, framme i Rinkaby tog vi mot Trolle Ljungby, hyfsad asfalt. Framför slottets entre tog vi en behövlig lunch. Vi fortsatte norrut för att vid riksvägen hamna vid vägs ände, grusad väg på andra sidan!! Tillbaka igen.Den vidare vägen över Ö Ljungby mot Gualöv och till Kjuge fanns det skiftande förslag till gradering av, snittet var nog AK3. Det var i varje fall fina vyer mot Kjuge. Och se, kafe´t var öppet och för oss var det bara ta oss uppför den dåliga asfaltvägen upp mot höjden. Det kaffet / glassbåten satt fint! 'Tillbaka nerför blev i strumplästen, på bromsklossen eller nästan "fritt fall" för någon. Vidare färd mot Fjälkinge passerade vacka Fjälkinge backe. I denna ort delade vi på oss så Göran och Arne drog hemåt över Rinkaby medan vi andra drog till Balsby på fin asfalt. Därifrån är det finfin cykelban till Kristianstad. Nu tyckte Håkan att vi behövde lite visning i denna vackra stad, som för övrigt inspirerat New York till sitt rutnätsmönstrade kvartersindelning, och vi körde förbi Faders Gunnars kyrka. Vi passerade sen i ytterkanten av stan på Gustaf Hellströms väg ut till Blekingevägen och vidare på cykelvägen till Rinkaby. Här finns före Viby ett hemskt parti dålig asfalt. I god fart fortsatte vi sen hemåt till Åhus.
Mat- och vätskehak: Kjugekulls kaffestuga
http://www.funbeat.se/life/tracks/shownonav.aspx?RouteID=44364
http://www.funbeat.se/life/tracks/shownonav.aspx?RouteID=44368

Inlines: Hammarsjön runt, 55 km

2008-06-29T09:35:00.001+02:00

Gästbloggare: Lars Carlstedt (Före detta ordförande Skånes isseglarklubb)

Vi hade ett "inlinesläger" 24-25 maj, som SIK ordnade ihop med Blekingefolk som vi lärt känna. Åhusstrand hotell och restaurang kan rekommenderas. Vi blev väl mottagna, priset var humant och det var lätt att ta av och på utrustning och samlas.

Efter samling/inkvartering på Hotell Åhusstrand delade vi upp oss i tre grupper. En medelgrupp, en snabb och en extrem. Vi i medelgruppen valde att rulla runt Hammarsjön på cykelbanor, nedlagda järnvägar och en och annan landsväg.
Från Åhus löper en i stort sett finfin cykelbana sin egen väg öster om Hammarsjön via Rinkaby, Gustav Adolf och Viby in till Kristianstad. Uppdämningen mot Hammarsjön söder om staden som byggdes på efter den stora översvämningen 2002 är grusad så från Hammarslund får man åka norrut till de östra delarna av staden. Man rullar bra genom city. En avstickare gjordes till Stora Torg för lång glasspaus.
Sedan rullade vi över bron över Helge å där finfin cykelbana tog oss söderut till N. Åsum. Härifrån tar man järnvägsbanken från den nedlagda järnvägen till Simrishamn. Den har bra asfalt ner till Gärds Köpinge. Sedan åkte vi österut på mycket bra lågtrafikerad landsväg till Hovby där stora vägen med smal vägren söderut till Åhus gäller. I Åhus rullade vi utefter Strandvägen ut genom hamnen där vi efter lite trixande tog en ljuvlig strandnära cykelbana upp till hotellet för en riktigt stor öl.

Vandring: St Raphael till Agay, cirka 10 km

2008-06-29T09:33:00.003+02:00

Vandra till Agay längs kusten på mycket vacker led men som det anges ”sportif”! Det är cirka 10 km men tar några timmar pga upp och ner på klippor mm. Mycket fint! Avluta med bad i ort strax före Agay, strand Tiki.
Leden börjar vid stora hamnen. Det är upp och ner på ojämnt underlag men fantastiska vyer, bergarter, mm. Fram till Dramont är det så. Där avbryts leden, Provisorie interrupt. Man passerar flera små stränder med få badande. Småvägar leder ner till stränderna. Man har cementerat en del och trappor finns. Vi hoppade alltså över udden med fyrtornet, Boumette, dit det går leder ser vi från stranden. Vi är hemma på 10 min med tåget.

Vandring: Antibes och runt udden fram till Juan le Pins, cirka en mil

2008-06-29T09:30:00.003+02:00

Från stationen kan man följa kusten dit leden börjar. Vandra längs kusten med en sväng in i gamla stan, som är mycket charmig, fortsätt hela kusten, badstrand finns nära hamnen och innan bebyggelsen tar slut och leden börjar. Vi gick uppför en stensatt gammal väg upp till fyrtornet genom en lummig skog med få hus. Alternativet är längs vägen men där är för mycket trafik. Den väg vi tog, Chemin de Calvaire, är markerad som vanlig väg på kartan men helt omöjlig att köra en bil på. Sen fortsatte vi genom ner mot östra stranden, La Gardiole, genom kvarter med fina hus som man knappt kan se pga häckar och andra skydd, Chemin la Garoupe. Därnere följer man Sentier Touristique de Tirepoil runt udden genom fin natur. Längst ute tar man upp genom bebyggelse längs märklig väg med tre meter höga murar och sen till västra stranden längs vägen in till Juan le Pin där man kan ta tåget tillbaka till Nice. Själva leden tog faktiskt bara 2 timmar att gå, mellan kl 19-21! Juan le Pin är hålligångställe en lördagkväll.

Vandring: Mandelieu

2008-06-29T09:28:00.002+02:00

Detta är en Mycket kort runda! Vi tog tåget till orten, och hamnar mitt i. vi provianterade lite picknick (fanns det finns gott om trevliga matställen) och gick ner mot badstrand. Detta är en markerad led i vandringshäftet. Efter en stigning med vacker vy över orten letade vi upp ett picknickställe. Sen bär det av genom en klippskreva och ner på en badstrand där vi la oss. Turen fortsätter genom ett hamnområde, under en vägbro och in i en ravinliknande plats. OK, sen bär det uppför på en grusig stig med lösa stenar. Vi kände inte för det! Retur samma väg. Vid startpunkten fortsatte vi istället längs vattnet (det går faktiskt även om det kanske inte ser så ut). Man passerar utanför slottet och kommer in i arkad. Sen är det bara att gå längs kusten genom hamnområde mm. Vi nöjde oss med det denna dag!

Vandring: Monte Carlo till Cap D´Áil, cirka 6 km

2008-06-29T09:24:00.005+02:00

Monte Carlo till Cap D´Áil, cirka 6 km
Det är en mycket välordnad led där det säkert går att åka rullstol också. Fram till plats med picknickplats och restaurang är det så. Sen kan man fortsätta på lite sämre led men mycket vacker längs klipporna, fram till slutpunkten som är vid en liten strand med flott restaurang, där det är trappsteg upp till orten där man letar sig fram till stationen bl a förbi Eden Residence och genom en vacker park alldeles intill. Det finns skyltar till många av husen, som är byggda vid 1900-talets början. Här är en egendomlig bergart som ser ut som ihopklistrade småstenar. Den lättgångna delen tog bara 40 min att gå. Hela turen tog bara 1,5 timme.

Medvindstur och plötsligt var vi i Vinslöv, 68 km

2008-06-28T20:48:00.010+02:00

Kartor: http://www.funbeat.se/life/tracks/shownonav.aspx?RouteID=44368

Färdväg: Vid drog en sväng ner genom hamnkvarteren och genom vackra Åhus. Vi tog sen landsvägen över Hovby till Kristianstad, denna söndagsförmiddag glest trafikerad men annars livligt trafikerad. I dagens medvind gick färden fort. Vi svängde in till Gärds Köpinge och in på fina cykelvägen på f d järnvägen till Maglehem men vi åkte alltså norrut. Norra Åsum och utkanten av Vä passerades snabbt. Färden gick sen till Skepparslöv, Önnestad, Skoglösa och i Åraslöv tog vi lunch. Hade vi visst tågtiderna hade vi nog tagit lunchen på tåget, nu kom vi strax efter avgång och varför inte? orten är ju känd från teve och vi kände ju att plötsligt så var vi i Vinslöv och vi som hade tänkt oss Hässleholm! Vi testade vägen dit en bit och kom tillbaks i tid för att ta en glass. Skånetåget tog oss till Kristianstad och väl där så på med rullorna och en tur genom Centrum och ut förbi stora sjukhuset och Regionhuset. Därefter blev det motvindstur till Åhus med en sväng ner genom först Viby storkhägn och Rinkaby. På rulle mer eller mindre drog vi sent raskt till Åhus. Dagens ilskna cyklist passerade och tyckte att vi bredde ut oss. Vi kunde replikerat att ringklocka gäller men vi avstod. Den härliga talldoften tog emot oss vid infarten till Åhus liksom Classes tappade toffla. Så går det när man drar ifrån ledarna.

Värmlandstur med skridsko

2008-03-06T20:51:00.003+01:00

Telefonkonferens:
Är det ok om vi får en hel och två halva skridskodagar? Jag ringer Valter i Värmland.
Det ska blåsa rätt mycket. Det ska bli rejält varmt. På lördag morgon kan det dock gå ner till noll och då kan isen hålla på förmiddagen. Det ska bli sol, kanske håller kylan i sig. Hur blir utstrålningen? Det finns några sjöar som ligger lite högre upp.
Det blir för långt att köra till Arvika,Det blir oftast bättre än man trott! I 80 % av fallen blir det 20 % bättre än man trott.

Torsdag eftermiddag åkte tretton förväntansfulla chanstagare iväg på Svens övernattningstur till Värmeland du sköna. VI HADE TUR, det blev en hellyckad tur. På onsdagkvällen hade fyra av oss telefonkonferens om läget och kom efter en timme fram till att vi åker. Då hade vi studerat olika vädersighter, pratat med Valter i Värmland och överlagt om vi skulle vara nöjda med en heldag och två halvdagar för att det skulle vara värt den långa resan. Genom Svens stora skicklighet att välja rätt isar fick vi ut maximalt av de tre dagarna. Det var sol i tre dagar men regn både på ditfärd och hemfärd.
Tack vare en kylig natt till lördagen och att kylan höll i sig under dagen kunde vi åka på blank och hård is på både V och Ö Örten norr om Karlstad. Trevliga sjöar båda två. Motvinden var bara uppfriskande. Fredagens isar var mjuka på eftermiddagen. Det sållar agnarna från vetet och lyfte fram åkartalanger i gruppen. Söndagen bjöd på vattenbegjuten is som torkade upp efterhand på sjön Gunnern vid Arvika. En väldigt trevlig sjö med både utsikt över odlingsmark och omgivande berg. för grupp tre blev det 12 mil skridskoåkning och för grupp fyra något mindre. Vi bodde förnämligt i Humletorps stugby långt ute i skogen men vid en sjö. Bastu vid vatten är ett krav på övernattningsturerna.

Cykel,vandring, mm, 2007

2007-08-13T09:47:00.003+02:00

Själland, Runt Esrum Sjö 2007
Vi övernattade i Fredensborgs vandrarhem, ett äldre lite slitet hus men trevligt sällskapsrum och bra frukostrum med bra mat. Egna köket var rätt spartanskt med brist på porslin och tillbehör. 295 dkr för dubbelrum och 75 dkr för extrasäng, som drogs ut på golvet och därmed blockerade utgången (det hade inte gått i Sverige!). 49 dkr för bra frukost. Incheckning 16-18. fin trädgård med uteplatser och bra för barnen, grillplats, etc. Alldeles nära slottet. Finare hotell intill. Bra parkering.
Vi tog en kvällstur och startade kl 19. Slottet har en enorm park med gångar som strålar ut från slottet. De kungliga har det som sommarresidens och man tar emot statsbesök här. Det grundlades efter avslutningen av det stora nordiska kriget 1720. Vi cyklade den långa gången ner mot sjön men svängde av till höger till liten statypark, välskött och egendomlig. Det är bilder av norska fiskare och bönder, J F Grund har gjort dem. De grusade gångarna inbjöd till mer cykling och vi upptäckte vi utfart att det inte var tillåtet. Leden går sen på mindre landsväg norrut i lätt kuperad terräng. På slutet före Esrum by cyklar man intill sjön. Man kör igenom byn och strax utanför tar man av in i skogen till vänster. Här går en grusad väg genom fin bokskog, Gribskov. Man ser sjön mellan träden. Därefter är det cykling längs landsväg tillbaka till Fredensborg. Det blir 25 km och efter det tog vi en öl på landsvägskrogen. Samhället har centrum med Nettobutik och flera ställen att äta på.

Runt norra delen av Roskildefjorden
Vi satte bilen i Frederiksverk och letade upp leden nummer 40. Det är inte helt lätt att följa den ut från stan. Först passerad nybyggnadsområde med välskötta trädgårdar, sen svänger man in på mindre väg och passerar ett samhälle innan man tar av till vänster mot ”färjeläget” i Sölager där. Mindre bilfärja som tar hela 35 dkr för cykelfolk för en tur på 15 minuter. Anhalt är Kulhuse. (färjan kör inte på vintern). Man svänger av mot vänster och kommer strax in i skogen, Nordskoven, som består av blandskog och rätt taskiga grus- och lervägar (det har regnat mycket denna sommar) utan en endaste skylt att det är cykelled 40. Jo, man ska följa röda runda markeringar på träden har jag senare läst. Här tillverkades träkol på 1600-talet. Kulhus/kolhus kommer därifrån. Det är bara att välja vilken väg som kan vara lämplig. Sista delen går i Kohaven där det finns 54 minnesstenar som höggs ut på 1740-talet. Väl ute ur skogen var det skönt att ta sig en öl och smörrebröd på stället strax till höger där de två glasställena också ligger. De tar Visa-kort! 14 dkr för fina små smörrebröd. Turen går sen genom samhället, Jägerspris (har ett slott och en slottspark, inrymmer barnhem, mm, sen det på 1870-talet överlåtits till stiftelse i kungens namn, och man kommer till bron över fjorden. Vi tittade på samhället Frederikssund som är rätt stort och har sjönära ny bebyggelse. Till höger efter bron finns ett konstmuseum, J F Willumsen Museet, med förnäm konst av denne man. Turen vidare går längs kusten och är rätt trevlig. Den senare delen går längs större landsväg innan den svänger av närmare kusten. Här är leden prickad på kartan och det betyder att den inte är asfalterad, delvis inte cykelbara utan cykeln får ledas i grustrappor. Leden går sen genom trevligt sommarhusområde. Här finns den finaste utsiktpunkten innan trapporna bär nerför mot Frederiksverk. Den stora Det Danske Stålvalseverk, tar hand om skrot och gör nytt stål av det. Bymuseet visar gjuteri för kanoner, krutverk och kopparvalsverk. Kanalerna är grävda i början av 1700-talet för att avvattna Arresjön. Svenska krigsfångar var med och grävde. Gjethuset byggdes för kanonproduktionen och byggdes på 1760-talet. Det användes fram till 1976 och återinvigdes 1996 för kulturella ändamål. Gjet som är plattyska av tyska giessen, gjuta.
Det blev 50 km.

Cykla på Själland
Kartor: Broschyren På cykel i Köbenhavn har på boksidan en karta Öresund runt, med östra delen av Själland. Den visar inte ledens olika typer av väg utan då får man skaffa Cykelruter i Nordsjälland, Frederiksborgs Amt. På baksidan finns beskrivningar av orterna och bygden.
Gröna leder är regional resp lokal led som inte är utmärkt.
Röd är led längs väg
Prickad led är led på grusad och asfalterad väg. Den är inte lämplig för cykel med mycket packning.
Lederna är bitvis dåligt eller inte alls skyltade.
De längs vägarna kan vara rätt tråkiga med bilarna intill.
Det är rätt backigt och det kan blåsa bra motvind på slätten.
Ibland målas turförslagen ut som bättre ä och trevligare än vad de är. Då jämför jag med Skånska cykelleder! Herregud vad bra och trevliga leder vi har i Skåne!

Österlen med övernattning i Haväng 2007

22 medlemmar i SIK deltog i höstvandring 2007 som för första gången var på två dagar med övernattning. Platsen hade valts till Österlen, närmare bestämt övernattning på vandrarhemmet Skepparpsgården i Haväng och vandring västerut respektive söderut. Det blev två helt igenom lyckade dagar. På lördagen vandrade vi Skåneleden längs Verkaån upp till Brösarp där vi vek av och åt middag på En smak av Österlen. Vi hoppade på leden igen där den passerat vägen till Kristianstad. Motvinden var tidvis sådan att det var svårt att prata med varandra. Men det gjorde inget för utsikten och naturen är fantastisk, rena Sound of Music-landskapet där vi svepte fram över de gröna backarna. Efter cirka 3 km vek vi av på en liten väg och fann det vi sökte, nämligen den gula leden som går på andra sidan Verkaån. Här går man i ravinen längs ån och har bokskogen runtom sig, en härlig natur! Efter ca 2 km når man Brösarp igen. En liten park med bänkar och bord väntade på att vi skulle fika där! Leden går sen över ett backigt landskap lika fint som på ditvägen. Sista biten går man på grusvägen ner mot Lindgrens länga där vi studerade historia och geologi mm. Vi var hemma vid 19-tiden, fräschade till oss och åt sen en kvällsbuffé vi haft med oss.

På söndagen hade vi tur. När vi gick, efter en fin frukost med fantastiskt goda bullar, så duggade det lite lätt. Efter 10 minuter klarnade det upp och på eftermiddagen hade vi sommarvärme och regnkläderna åkte ner. Vi gick till Vitemölle, inte längs havet utan uppe i skogen. Den hade växt igen en del sen i juni! Inget bra med kortbyxor. Vi Klammersbäck vek vi av uppåt till tallskogen och gick där tills skogen tog slut och vi vek ner mot stranden och Vitemölle. Här går man längs vägen eller i sanden till Kivik. Vi var framme vid middagtid och åt stekt sill eller annat vid Buhres fisk. Eftersom det inte är särskilt upphetsande att gå längs vägen till Stenshuvud, dessutom för långt för oss, så vände vi efter en titt på kungagravens yttre. Kaffe med kaka på kafé stod sen på programmet. Solen sken och vi njöt. Kivik är trevligt att vandra igenom. Vi gick sen antingen längs vattenbrynet eller en liten bit upp på land allt efter smak. Ett fantastiskt skönt väder och ingen vind. Alla var glada och pratsamma. Vi kom fram till Haväng i planerad tid kl 16. Fyra friskusar till kvinnor hoppade i det tolvgradiga vattnet utan trikåer meden resten samlades vid bilarna för hemfärd medelst samåkning.
Klubben köpte ett gruppkort som gäller hela 2008 också och ger grupper på mer än tio personer rätt att bo på STF vandrarhem för medlemspris, dvs 50 kronor lägre pris per natt.

Nya trevliga turer 2007

2006-08-30T19:16:00.012+02:00

Lite nya och nygamla vägar och isar mm hittills detta år:
Vandring, cykel, inlines
2007-10-28. En fin hösttur på inlines dryga 4 mil från Lund till Sjöbo: Genom Linero ut på Hardebergaspåret, till S Sandby på bra asfalt men inne i bebyggelsen en del löv, väg 104 till Revingeby med gles trafik, fina cykelvägen till Revingehed och in genom militärområdet, vägen upp till Harlösa och in förbi Stationshuset, mot Övedskloster förbi Vombsjön som låg där vacker för att snart bli frusen, vägen ner till Övedskloster som bjöd på nyasfalterad bana, vidare på den njutbara nyasfalterade vägen till Sjöbo som nåddes via Södra Åsum, genom samhället och förbi Sjöbo Gästis till Busstationen där förstärkningsbuss väntade på att ta oss till Lund så fint ordnat att vi steg av vid Gastelyckan och hade några hundra meter till bilarna

21 okt 2007 Inlines, körde en ny variant till Malmö i fint höstväder: Lund-Uppåkra-Tottarp-Djurslöv-Särslöv-S Sallerup-Malmö. Tillbakavägen gick först längs Risebergabäcken därefter över Toftanäs, Nordanå, Görslöv, Kyrkoby, och sen Tottarp-Uppåkra. Detta är en osedvanligt fin sträcka för inlinesåkning om man vill komma ut på skånska landsbygden och njuta av fin asfalt. Det fins nu flera fina sträckor att ta sig till Malmö. Den över Görslöv asfalterades för cirka två år sedan.Karta från tur Lund-Malmö

13 okt 2007, cykel längs kusten Landskrona - Helsingborg med tåg tillbaka till Landskrona. En s k klassiker dvs en favorit som jag helst göra varje år. Det är nog en av de finaste turer jag vet, du har sundet i blicken hela sträckan, du har Ven, du har Danmark, du har Hilleshögs/Glumslövs backar, Ålabodarna, Fortuna, Borstahusen.

Borstahusen till Ålabodarna och tillbaka
Vi tog en söndagsutflykt genom att ta bilen till Borstahusen norr om Landskrona. Därifrån går man längs kusten. Först följde vi cykelvägen till Hildesborg, där vek vi av in i naturreservatet på fina stigar. Här tog vi fika högst uppe med härlig utsikt över sundet och med bänk och bord. Leden går sen ner till Rustningshamn och Sundvik. Här är det lite uppförsbackar men utdelningen var en fin utsikt. Sen följer en fin stig fram till Ålabodarna. Efter att ha passerat byn tog vi ett titt på stendösen. Vägen tillbaka var lika fin. Det är inga ”problem” att gå samma sträcka tillbaka eftersom du har blicken på nya vyer.

15-16 sept 2007, vandring. Platsen hade valts till Österlen, närmare bestämt övernattning på vandrarhemmet Skepparpsgården i Haväng och vandring västerut respektive söderut. På lördagen vandrade vi Skåneleden längs Verkaån upp till Brösarp där vi vek av och åt middag på En smak av Österlen. Vi hoppade på leden igen där den passerat vägen till Kristianstad. Utsikten och naturen är fantastisk, rena Sound of Music-landskapet där vi svepte fram över de gröna backarna. Efter cirka 3 km vek vi av på en liten väg och fann det vi sökte, nämligen den gula leden som går på andra sidan Verkaån. Här går man i ravinen längs ån och har bokskogen runtom sig, en härlig natur! Efter ca 2 km når man Brösarp igen. Leden går sen över ett backigt landskap lika fint som på ditvägen. Sista biten går man på grusvägen ner mot Lindgrens länga där vi studerade historia och geologi mm.
På söndagen gick vi till Vitemölle, inte längs havet utan uppe i skogen. Den hade växt igen en del sen i juni! Inget bra med kortbyxor. Vi Klammersbäck vek vi av uppåt till tallskogen och gick där tills skogen tog slut och vi vek ner mot stranden och Vitemölle. Här går man längs vägen eller i sanden till Kivik. Eftersom det inte är särskilt upphetsande att gå längs vägen till Stenshuvud, dessutom för långt för oss, så vände vi efter en titt på kungagravens yttre. Kivik är trevligt att vandra igenom. Vi gick sen antingen längs vattenbrynet eller en liten bit upp på land allt efter smak. Ett fantastiskt skönt väder och ingen vind.

Teneriffa under julveckan 2006, två korta turer
Vi hade tagit en restresa till ön och hamnade i Puerto de la Cruz som är en trevlig stad med fina omgivningar. Norra delen av ön påminner om Madeira och här går det också att göra liknande vandringar. Vi hängde på en arrangerad tur som var på 7 km till Taganana vilken var innehållsrik och gav fina vyer. Nästa tur vi tog var till Teide där det gavs tillfälle att gå en tur i ett fantastiskt landskap olikt allt annat vi gått. Det är väl det närmaste ett månlandskap man kan komma. Det gäller att ha tur och komma en dag då det är bra sikt och soligt. Halvvägs upp stannade vi till i tallskog och där var det cirka 8 grader varmt.

Skridskor
Denna extremt isfattiga vinter blev det inte mycket åka av. Det fanns dock de i SIK, långfärdskridskoklubben, som var ute uppåt 15 gånger! Då ingick övernattningstur till sjön Sommen i Östergötland. En mycket fin sjö när det fryser till.
Åsnen kom jag dock till. Vi körde 8.30 och var tillbaka kl 18. Det blev cirka 45 km på rätt bra is, på slutet dock lätt sunkigt.
Krankesjön var frusen en lördag med bra is! Sjön var ovanligt stor pga högt vattenstånd sen i höstas. (Två veckor efter vandrade vi runt sjön med stövlar i solsken och med vårkänsla i luften.)

Skidor
Ja faktiskt! I Skrylle i slutet av februari. Perfekta förhållanden. Vi tog milspåret två varv.

Inlines
Årets första inlineresa med SIK och Blekinge gänget bar till Juterbog söder om Berlin. Ett riktigt inlineparadis. Fin åkning, fina rastställen, fint gäng, fint väder (utom måndag). Det kan ju bara bli bra. Efter framkomst framåt kvällen åkte vi två varv på milrundan. Turen avslutades med en provtur på 200 meters rundbana som är doserad. Inför tomma läktare (inte så konstigt, vi hade plankat in!).
Jag klipper in ”färdrapport” från 2006, författad av Carl Cöster, SIK:
Berlin sundaynight-skate open De fanns där alla…den ’övervintrande hippien’ med grånad hästsvans i vita bomullskläder dansande på sina parallellhjulingar…unga slanka män med hårt sittande byxor utförande sina piruetter…han som kontinuerligt måste åka i hög hastighet baklänges genom folkmassan med armarna utsträckta i färdriktningen. Visst var det en del annat vi kunde vila blicken på, exempelvis hade Salomon en monter för prylar och uthyrning. För skataren som vill ha det senaste så gäller nu lysband under skridskon så att marken flouroserar i blått och grönt. Plötsligt börjar människomassan röra sig närmare Brandenburger Tor och sekunderna senare är vi iväg. Vi SIK’are klädda i rött för att se varandra i massan av ett par tusen andra entusiaster. Underlaget känns förvånansvärt jämnt utan störande skarvar. Det verkar nästan som att vi sugs med massan utan att ta några skridskoskär. Vi kör genom Berlins gator i en stjärnformad bana som leder oss tillbaka till obelisken i Tiergarten vid tre tillfällen. Känslan att passera stadens kulturplatser på inlines med tusental andra till ljudet av det nästan magiska surret av närmare 20 000 hjul är obeskrivlig.
Flaeming skate: Vi anländer Jütebog 7, mil söder om Berlin strax innan lunch. Efter en snabb kopp kaffe spänner vi otåligt på våra inlines. Vi åker en kort transportsträcka och kommer därefter ut på Banan med stort B. Jag fick samma känsla som i vintras när vi kom till Bolmen och jag såg viken täckt med svart blank is. Skillnaden här var att färgen var mattsvart men jämnheten vara nästan den samma. Vi formligen kastade oss iväg längs denna formidabla asfalt. Svepte fram ljudlöst i närmare 30 i snitthastighet. Vilken underbar känsla. I ett huj så hade vi kört våra 44 km och beslöt omgående att varva ner med 12 kilometers slingan. Bertil insisterade på ytterligare varv men vi andra hade då redan börjat längta efter den avslutande vätskekontrollen. Bak i huvudet hade vi också den planerade långrundan… Dagen börjar med en tidig frukost. Vi är alla lika entusiastiska men även en aning spända inför dagens mandomsprov… 100 kilometer härlig asfalt. Nertyngda som nyvattnade dromedarer kör vi iväg i värmen. Färden börjar över öppna sädesfält. Då och då passerar vi sömniga byar. Vi glider fram med god fart där vi drar en halvtimme var. Passerar löv- och barrskog med härliga dofter. Banan är fortfarande fantastisk. Efter cirka halva sträckan kommer vi till en av de fyra backarna som är markerade extra branta. Det visar sig vara en underbar serpentin genom skogen där man kan pressa igenom alla kurvor och förlita sig på en ren och jämn bana. Hade där funnits en släplift upp till toppen så hade vi gärna kört fler gånger. Visst milen känns längre och längre och vi beslutar att ta en paus på ett friluftsbad knappt två mil från slutmålet. Efter att ha samlat nya krafter delar vi oss i en speedgrupp och en snabbaste-vägen-hem-till-ölen-grupp. Återförening sker med endast några minuters skillnad på hotellets vattenhål. Vi är alla mycket nöjda med dagen och förvånansvärt pigga. På morgonen hemfärdsdagen står vi uppställda på startlinjen kl 0700 för en kort avskedsrunda. Vid frukost utnämner vi Flaeming skate till den bästa åkning vi hitintills har provat på och som vi verkligen rekommenderar att fler skall prova. www.flaeming-skate.de . Tekniska hjälpmedel under resan och åkningen: GPS var ett bra hjälpmedel på resan. Dels för att hitta de nya motorvägar som inte fanns på våra gamla kartor, dels för att hitta till hotellet i Flaeming, och dels för att hitta hem på lite mindre vägar. Det visade sig att många arbeten på de gamla motorvägarna medförde stau i flera timmar. Detta hjälpmedel visade också att den fina asfalten kunde visa fart över mark. Under ett flertal avsnitt loggade vi 27 km/h under flera km, utan medvind och med en fallhöjd av blygsamma 0,5 m /100 m. Den längsta sträckan vi åkte på en dag var 94,8 km. halva gruppen åkte någon mil extra. Den gruppen var också utrustad med avancerad pulsmätare. Maxpulsen låg på måttliga 165 slag per minut. Borträknat pauser med bad var åktiden 5,35 tim. Den extra energiförbrukningen var 2798 Kcal varav 47 % var förbränt fett. För att återställa denna obalans, var god se avsnittet ”kulinariska åtstramningar och utsvävningar”. Omständigheter: Erfarenheter för kommande turer Vi vet nu att man kan bo i Juterbog och lätt nå inlines-banorna utan bil. Med nattåget från Malmö till Berlin och sedan vidare till Flaeming kan man vara klar för åkning tidigt på förmiddagen nästa dag. Om man är minst sex personer som bokar liggvagn blir tågresan obetydligt dyrare än bilresa och man slipper köer på vägarna i Tyskland. Mat- och vätskehak: Kulinariska åtsramningar och utsvävningar: Banorna går genom eller utanför många byar. En del sömniga med begränsade öppettider för värdshusen. Det gäller därför att inte tveka när man passerar ett öppet värdshus och i alla fall förse sig med en eller två grosses bier. Tysk gastronomi har kanske inte alltid det bästa ryktet. Tysk kökskultur är massor av korv och surkål i allt för stora portioner-det handlar om Bratwurst, Currywurst och Bockwurst och det traditionella Eisbein mit Sauerkraut, men vi var här när Pfefferlingen säsongen hade startat. Pfefferlingen eller kantareller ingick i stort sett i alla rätter. Vi åt således som förrätt Pfefferlingen mit salatsbeilage för att sedan forsätta med Schweineschnitzel mit Jägersause och pfefferelingen. Glassen var tack och lov vanlig vaniljglass. Drycken var inte heller smaksatt med kungen bland svampar. För att få variation i matsedeln kunde man faktiskt välja olika sorters öl. Denna dryck intogs i mängder i den 30 gradiga värmen.

Inlines Lund till Skanör, 56 km: Denna tur deltog jag inte själv i men klipper in den med tillåtelse av flitige inlinaren Lars Carlstedt: Från Lund rullade vi i shorts och T-skirt i måttligt tempo genom det öppna landskapet öster om Malmö på cykelbanor eller lågtrafikerade slingrande landsvägar med toppenasfalt ner till Oxie. Vidare mot sydöst genom den frodiga spenaten via Vellinge och Höllviken ner till idyllen Skanör. Förstärkt fika intogs i den lummiga trädgården tillhörigt Gammelgården vid Vellingeblommor. Många åldriga, oskiftade och idylliska kyrkobyar passerades under dagen såsom Uppåkra, Tottarp, Görslöv, Södra Sallerup, Glostorp, Hököpinge, Eskilstorp och Stora Hammar. Efter en lång skön ölpaus i Skanörs hamn tog oss expressbuss 100 snabbt till Malmö fvb med Pågatåg till Lund.

Jonstorp till Mölle, vandring 2006 i september, 20 km

Vi var 30 deltagare. Vi hade satt två bilar i Mölle och resten parkerade i Jonstorp. Detta är ingen Skåneled men borde vara det! Här är himmelskt fint! Vi följe kusten hela vägen fram till Arild, därefter finns markerade leder fram till Mölle där man passerar bl a Knösen med magnifik utsikt. Vi passerade först Rekekroken och därefter Svanshall. Här är det sommarstugor med stora tomter. Där vägen svänger upp mot Brunnby finns en stig in i skogen som leder till Skäret. Därefter är det klapperstensfält som kan vara lite jobbigt att vandra på men samtidigt stärkande för vristerna! Vi stannade till vid Bökesslätt fantastiska naturresevat och beundrade det fina huset byggt med material från platsen, verkade det som. Före Arild finns ett område som heter Nabben. Hela sträckan är underbart vacker och omväxlande. I Arild tog vi lunch hos en av medlemmarna i klubben. Stigningen upp mot Kullaberg går genom bokskog den första biten. Detta är också en plats som får tio poäng! Det går en led förbi små gårdar och genom hagar och skog. Uppe på Kullaberg ansluter en bred led som är lättgången. Vi vek av upp till Knösen som är en ”höjdare”. Utsikten är fantastisk, vi stannade och njöt och tog en fikapaus. Sen drog vi på mot Mölle på den breda gångstigen. Mölle är en pärla, de som var badsugna tog ett skönt men kallt bad uppe vid badplatsen.
Arild-Bökeslätt och åter 2006, ca 14 km
Vi återvände efter en vecka! Eftersom vi endast hade 1 bil blev det knappt halva sträckan och retur. Dock, vi kom till finaste platsen, Bökeslätt och naturreservatet där. En underbar plats.

Cykelturer

2005-07-25T21:42:00.009+02:00

Cykel
Cykelturer kan man göra antingen hemifrån eller cykel på bilen eller cykel på tåg/buss. Cykelhållare på bilen antingen på biltaket eller baktill.
5-eller 7-växlad cykel rekommenderas liksom reparationssats för punktering, extra slang, cykelpump, ev extra eker (hjulet kan slå förfärligt om 2 ekror smäller av). Gel-sits att komplettera sadeln med är bra. S k bars för styret kan rekommenderas för att kunna variera ställningen för armar och händer.

Det är inte bara jag som tycker att Skåne är fantastiskt att cykla i. Här är t ex en länk (Sammanfattning: Efter att nu semestercyklat många gånger utomlands och några gånger i Sverige är vi säkra på att Sverige är fantastiskt och dessutom ett väldigt fint land att cykla i. Det är ju så otroligt omväxlande. Efter vad vi hittills har upplevt tror vi att Hallands, Skånes Blekinges kuster är bland de bästa områden som finns i Sverige för cykling) : http://www.bahnhofbredband.se/~wb093790/sverige_linkoeping_malmoe_2000.htm,

http://www.oresundsvand.dk/Svenska/html/walking.html
Öresundsvattensamarbetet, fina förslag till vandringar och cykelturer längs Öresundskusten både på svenska och danska sidan.

http://www.lundabygden.snf.se/CYKLA.htm
Lundabygdens naturskyddsförening, Cykelturer runt Lund och från Lund

Sydvästra delen
1. Malmö-Skanör längs kusten och åter: Ribersborg, Klagshamn, Gessie villastad, Janstorp, Vellinge Väster, ut på cykelvägen till Höllviken, Kungstorp, Höllviken, 7. Ljunghusen, cykelväg på fd järnvägsbanken till Skanör. Cirka 60 km.

2. Malmö-Landskrona längs kusten och åter: Lomma, Bjärred, Löddeköpinge, Sandskogen, Barsebäck, Häljarp, Landskrona. Cirka 70 km.

3. Sydvästskånska backlandskapet: Börringe-Grönby-Skurup-Svaneholm-Börringe. Cirka 50 km.

4. Lund-Törringe: Uppåkra, Djurröd, Mölleberga, Skabersjö, Törringelund, S Sallerup, Tottarp, Nordanå, Uppåkra.

5. Kävlinge, Dagstorp, Dösjöbro, V Karaby, Hög, Furulund- Lund. Fina vyer från Dagstorp kyrka och V Karaby backar.

6. Turer från Lund till Lomma, Hjärup, Bjärred. Trevliga mål är Jakriborg i Hjärup, Alnarpsparken, badstranden i Lomma. Lomma och sandstrand med bad är vi flitiga med. Alnarp passeras ofta.

7. Turer från Lund till Falsterbonäset, bl a till Ljunghusen med underbar strand och strandvegetation. Vi har ofta blivit hämtade med bil men då har det blivit 5-6 mil med cykel först. En gång fick jag dock cykla hem också och det var från Skanör. Det gick förvånansvärt bra om man disponerar krafterna och har en bra sadel. Vi har varierat turerna så här till Malmö:
- Över Lomma (antingen ner till Strandvägen eller genom villaområdena närmast motorvägen eller via Alnarp). Västkustvägen och sen antingen närmaste väg till V Hamnen eller via Värnhemstorget och Kungsgatan till V Hamnen. Bad i djuphavsbadet. Nytt för i år. Trevligt att passera genom Malmö.
- Över Uppåkra, Tottarp, Nordanå m fl orter. Trevliga små orter och fint slättlandskap.
- Över Staffanstorp, Skabersjö. Som ovan. ”Mer landsbygd.”
- Cykelvägen över Åkarp och Arlöv. Längs Lundavägen inkl bilar!
Vidare från Malmö har vi varierat så här:
- Kustnära: Limhamn, Sibbarp, Bunkeflo, Gässie, Eskilstorps ängar, Vellinge Väster, cykelväg till Höllviken. (från Gässie kan man också vika av till Hököpinge och enbart asfaltvägar). Härlig tur med bl a strandängarna vid Bunkeflostrand, Klagshamn och Gässie som synfält och fin tur under Öresundsbron.
- Över slätten: från Skabersjö vidare till Törringe, Bröddarp, S Åkarp, Vellinge. Landsbygd och fina Söderslätt.
- Malmös östra delar: från Nordanå kommer man via Sallerupsvägen in i Malmö och ansluter till cykelvägen till Tygelsjö, som sen leder via Hököpinge och Vellinge till Höllviken. Kul att passera Malmö här.
Bil till Höllviken och sen cykel till Skanör-Falsterbo.

8. Lund till Landskrona över Kävlinge, Dösjöbro, Häljarp dit och över Barsebäck hem.
Bl a över nedlagda järnvägar, fint längs kusten innan Barsebäck.

9. Lund till Dalby stenbrott med bad i stenbrottet, ditvägen via Dalby hage och hemvägen via Hardeberga.

Korta turer från Lund:
Lunds kommun har gett ut en broschyr med turförslag kring Lund. Baksidan av deras cykelkarta ger också förslag till turer.
Malmö har cykelkarta över Malmö, Konstrunda på cykel mm.
Hallandsturist har gett ut Cykelleder i Halland med bl a Ginstleden.
Danmark har Cykel 200X med turförslag samt Köpenhamns förträffliga cykelkarta På cykel i Köpenhamn som även har alla cykelrouterna i Öresundsregionen.
Linderödsåsens Turism har gett ut Cykla på åsen med turförslag från Hörby till Österlen.

Några förslag:
1. Lund, Värpinge, Önneslöv, Habo ljung, Lomma, Lund. Cirka 25 km.

2. Hardebergaspåret, Kungsmarken, Hardeberga, Arendala, Linero. Cirka 20 km.

Furulund, Kävlinge, cykelväg längs Kävlingeån halvvägs mot Lilla Harrie, Stångby kyrkby, Vallkärra, Lund. Cirka 25 km.

3. Lund, Staffanstorp, Uppåkra, Hjärup, cykelväg längs väg 108, Lund. Cirka 30 km.

4. Lund, St Lars parken, Uppåkra, L Uppåkra, Tottarp, Görslöv, Nordanå, västerut i korsningen efter Nordanå, Bernstorp, vänster vid Hornbach, Flansbjer koloniområde, genom Bulltofta motionsområde, ut vid IKEA, över Sallerupsvägen, cykelväg över Ringvägen till Ö Kyrkogården, cykelväg längs Sallerupsvägen in mot stan. Alternativt halvvägs genom Bulltoftaparken cykelbro över Österlenvägen genom industriområde (bl a Nordisk Novo, Lernia, ), in och längs med Johanneslustvägen ca 1 km, höger in på Singelgatan.

5. Lund, St Lars parken, Uppåkra, L Uppåkra, Tottarp, Görslöv, Nordanå, Sunnanå, Valdemarsro, Sege trafikplats, Lomma, Lund.

6. Lund, St Lars parken, Uppåkra, L Uppåkra, Tottarp, Görslöv, Nordanå, Tullstorp, Klågerupsvägen, Husie, Ö Kyrkogården.

Nordvästra delen

Landskrona-Råå och åter (mycket fin tur): Borstahusen, Hildesborg, Hilleshög dalgång, Rustningshamn, bred stig delvis ganska kuperad till Sundvik, Ålabodarna (fiskbutik finns), vid parkeringen norr om Ålabodarna letar man sig fram bakom huset vid ?ravinen? och kommer ut på smal stig längs branten (nakenbad) och når Fortuna, Rydebäck, Råå (där det finns en butik att köpa rökt fisk mm samt ett glas vin eller annat). Cirka 35 km.

Helsingborg-Mölle och åter: Pålsjöbadet, Laröd (in om Hittarp, Domsten (fiskbutik finns), Grå läge, Viken, Lerberget, Höganäs längs kusten, Nyhamnsläge, cykelväg på fd järnvägsbank till Mölle. Cirka 60 km. Butiken för att köpa rökt fisk finns längs vägen, t ex i Grå läge.
Ängelholm-Arild och åter: idrottsplatsen, södra Utmarken, Utvälinge, Farhult, Jonstorp, Svanshall, Skäret (fiskbutik finns), Arild längs kusten på stig. Cirka 45 km.
Ängelholm-Torekov och åter: Idrottsplatsen, Lergökarundan genom Kronoskogen, Skälderviken, Skepparkroken med finns små gamla gårdar och hus, Björkhagen med mindre båthamn, Magnarp med vandrarhem, Vejbystrand och ta av mot havet strax i början ner till Sommarsol, Lervik (där fiskbutik finns), upp en bit och sen vänster på små fina asfalterade vägar, Ängelbäck, Grevie åsar, Glimminge plantering längs havet en bit, Ramsjöstrand, Dagshög delvis på Skåneleden, Torekov. Tillbakavägen över Slättaröd. Cirka 75 km.
Skummeslöv/Båstad-Torekov och åter: på stranden till Stensån, skogsstig till Båstad, längs kusten på Skåneleden, Kattvik (liten trevlig hamn) och sen kraftig uppförsbacke, förbi Knösen (med fin utsikt) och sen ner mot havet och liten hamn (rökt fisk kan köpas på bondgård vid vägen mot Hovs hallar), privat stenig väg till golfbanan i Torekov. Återfärden på landsvägen till Båstad med uppförsbacke och brant nerför på Italienska vägen. Cirka 70 km.
Båstad/Skummeslöv norrut t ex till Laxvik och åter: först villavägar till Mellbystrand så nära havet det går, innan Hökafältet finns en camping nära havet, vid Snapparp ner mot havetoch sen stig till Gullbranna, tunnel under motorvägen, Ginstleden till Påarp och Eldsberga, smal asfaltväg till Laxvik som är ett trevligt ställe.
Halmstad längs prins Bertils stig till Haverdal och åter (mycket fin tur): parkering vid renhållningsverket, Slottsjorden, slingrande grusstig, Grötvik, fint bad vid Svärjarehålan, sen mer kuperat och mycket vackert, Tylösand, över Nybäcksån, Frösakull, Ginstleden förbi Villshärad, asfaltväg fram till Haverdal naturreservat med fantastik strand. Tillbaka över Gullbrandstorp, sen spikrad cykelled på fd banvall till Halmstad.

Sydöstra delen
1. Ystad-Mälarhusen och tillbaka: Sverigeleden delvis, Kabusa och vidare på landsväg, från Löderup genom campingen och in i Hagestad naturreservat på stigar, på stranden längs vattenbrynet förbi Sandhammaren till Mälarhusen. Tillbaka på landsväg till Hagestadoch vid Nybro samma väg tillbaka. Rökt fisk i Kåseberga.
2. Sandhammaren-Simrishamn och tillbaka
3. Mälarhusen-Simrishamn och åter: landsväg till Spraggehusen, längs havet förbi Örnahusen till Skillinge, landsväg till Gislövshammar, vidare till Brantevik där separat cykelväg finns några km innan samhället, längs kusten till Simrishamn.
4. Baskemölla-Gyllebo-St Olof-Vitaby-Vitemölla-Kivik-Rörum-Vik-Baskemölla. Cirka 85 km.

Danmark
Danmark är trevligt att cykla i. Det är dock inte så platt som man kanske tror.

1. Färja från Helsingborg till Helsingör, tur norrut till Gilleleje och söderöver. Helsingör, Gilleleje, Tilsvildeleje (vandrarhem finns), Fredriksvaerk, Hilleröd, Fredensborg, Helsingör. Cirka 100 km. bad möjligt längs hela kusten bl a i Hornbaeck. Fint längs stigen kring Gilleleje. Genom stort fritidshusområde i Gilleleje. Stor skog vid havet i Tisvildeleje. Landsväg till Fredriksvaerk. (2 dagar).

2. Samma, men längs kusten mot Köpenhamn och tillbaka eller tåg till Sverige. Följ kusten på cykelväg som är markerad. Cirka halvvägs viker den av in i bokskog och är då småkuperad. Sen följer den havet in mot Köpenhamn. Inne i K finns det fina cykelbanor.

3. Kastrup söderut främst längs havet till de orter som finns där.

På tur
Helsingborg till Mölle och åter med cykel, cirka 60 km

Start vid parkeringen vid Pålsjöbadet, kl 11.30. Framme i Mölle kl 18. Återfärd efter en halv timme, framme i Helsingborg kl 21.
Till Sofiero längs vägen, ner till Hittarp och Larödsbaden, tog in på stig genom naturreservat nedanför slottet Kulla Gunnarstorp, körde genom Domsten, Grå läge, ner till Gamla Viken, genom Viken nere vid strandlinjen, Svanebäck, till Lerberget, förbi Höganäs där vi passerade utanför Höganäs AB staket, tog ett bad här, Strandbaden, Kullens havsbad ligger här!, genom Nyhamnsläge, här börjar cykelväg på gamla banvallen till Mölle, förbi Lerhamn och strandängarna före Mölle. Åt fisk nere vid hamnen. Har man tid kan man cykla ut på Kullaberg längst ut till fyren.
Vi tog samma väg tillbaka till Sofiero men körde inte in i samhällena. Vid Sofiero svängde vi ner mot stranden och gick på denna till Pålsjöbadet, stenigt men väldigt fint. Det var en lördagkväll med fint väder och många satt vid stranden och grillade.

Ängelholm till Arild och åter, med cykel, cirka 40 km
Vi parkerade vid idrottsplatsen i Ängelholm. Start kl 12 och framme i Arild kl 17, efter en halvtimme körde vi tillbaka och var åter kl 20.
Vi började med att cykla ner till stranden genom Kronoskogen. Här finns fina löprundor utan backar och fina cykelvägar. Vi snirklade oss ut mot Södra Utmarkens samhälle och kom ut på vägen till Utvälinge. Sen går vägen till Häljaröd och Farhult och vidare ner till fina Rekekroken och Svanshall. Här följde vi vägen genom samhället men innan vägen svänger mot Brunnby tog vi liten stig till Skäret. Därifrån går småstigar till Arild. Detta är en av Skånes bästa kuststräckor för vandring.
Vägen tillbaka tog vi över Brunnby och raka vägen till Jonstorp. Sen blev det samma väg som på ditfärden.

Lund till Råå och tillbaka, med cykel, cirka 120 km

Vi startade vid 15 tiden från Lund och körde Skånespåret delvis. Flädie-Löddeköpinge-Barsebäck-Landskrona. Vi övernattade genom vildcamping strax norr om Borstahusen och utanför golfbanan. Vi följde kusten hela vägen till Råå. Där vände vi och cyklade tillbaka till Landskrona där vi övernattade på vandrarhem. Efter en tur till Citadellet med rundvandring och en tur genom stan körde vi tillbaka vid 13-iden och var tillbaka kl 20 efter flera bad längs kusten bl a i Barsebäck där vi tog oss ut över ängarna och ut på sandrevlar genom att vada. Detta är nog det mest långgrunda badställe jag nånsin varit på. Fast Borstahusen var rätt likt, det känns som man kan vandra till Ven. Solen sken hela tiden, mycket varmt men det gör inget när man cyklar. Vi hade minimerat packningen och det var bra för det är en del branta ställen om man ska följa strandlinjen som vi gjorde. Dessvärre hade vi skippat sovsäckarna eftersom det var så varmt. Det är det inte på natten när man ska sova!

Ängelholm till Torekov och åter, cirka 80 km
Start kl 12. Vi började med att cykla på Lergökarundan förbi SJ-skolan med Banmuseet. Vi passerade Klitterbyn och kom till Skälderviken. Sen går vägen till Skepparkroken med fina små gamla gårdar och hus plus nybyggda sommarhus. Sandstranden övergår i stenstrand med stora stenbumlingar. Vid Björkhagen finns mindre båtplats. Magnifik stenstrand. Mindre ljungskog med enar varefter mindre skog vidtar. Trevliga små sommarstugor vid Magnarp. Egenartad vindpinad vegetation med nyponbuskar. Asfalterad väg längs kusten. Vid Vejbystrand tar vi av mot vattnet och lunchar vid Sommarsols lilla stuga. Sen kör vi till Lervik där det är små fina asfalterade vägar. Vi kommer till Ängelbäck. Vi ser en del bautastenar vid Grevie åsar. Vi kör genom Glimminge plantering längs havet en bit. Ramsjöstrand passeras. Vid Dagshög kör vi en bit på Skåneleden. Vi kom fram till Torekov vid 17-tiden. Här var det tomt och öde! Det är en kort tid samhället lever! Vi tar vägen mot Slättaröd hem. Det hinner bli mörkt när vi når Skälderviken. Hemvägen var 37 km och vi har hållit 14 km per timme, det innebär att vi är tillbaka kl 20.

Cykel, Skummeslöv-Båstad-Torekov, cirka 40 km, början av september.
Vi cyklade först på stranden till Stensån och sen på skogsstig till Båstad. Sen följde vi kusten på Skåneleden fram till Norrvikens trädgårdar. Där vek vi av mot Kattvik och körde längs klapperstensstrand. Det är en liten trevlig ort med hamn, sen blev det Uppförsbacke! Klarar man ettans växel så är det bra. Trots medvind så var det tufft. Knösen passerades. Vi svängde av mot havet och kom ner till en liten hamn där vi åt vår fisk som vi köpt på en bondgård vid vägen mot Hovs hallar. Sen cyklade vi på privat ”väg”, stenigt! Vi nådde golfbanan och sen campingen i Torekov. Vi hade nu cyklar från kl 12 till 18. det blev motvind på återfärden som vi tog på stora vägen till Båstad. Det var uppförsbacke dessutom. Italienska vägen nerför gick snabbt. Båstad är mycket öde redan i september, det var nog bara hamnkrogen som var öppen. Vi cyklade på stranden tillbaka till Skummeslöv. Det var tur att skyltarna med krabba, gurka, etc fanns uppsatta så att man hittar rätt. Vi hittade bilen som stod parkerad nära stranden. Vi hade fint väder och varmt hela vägen. En härlig septemberdag!

Jonstorp – Mölle och åter, ca 35 km
Vi cyklade Jonstorp-Arild så långt det gick längs havet dvs till strax före Skäret, efter Arild västerut på röd led till Himmelstorpet och sen ut på landsvägen. Därefter till Mölle, sista biten på fd järnvägen. Fish and pommes i Mölle och sen landsvägen till Jonstorp på en timme. Start kl 13 och åter i Jonstorp 18. Man kan med cykel gå/cykla Rekekroken-Skäret. Från Skäret är det fin asfaltväg och fina omgivningar till Arild. Från Arild kan man, om man inte hatar grusvägar, ta sig till Mölle på den röda leden genom skogen, som egentligen är vandringsled.

Ystad-Mälarhusen
Färdväg: parkeringen vi idrottsplatsen. Cykelväg längs kusten. Ut på landsvägen. Glidflygare vid Hammars backar kan ses. Uppåt och sen ner till Kåseberga. Rökt fisk kan ätas eller köpas. Till Löderups strandbad och in genom campingen och in i Hagestad naturreservat på cykelstigar, på småstigar en bit och därefter cykla på stranden. Förbi Sandhammaren och till Mälarhusen. Återfärden på landsväg över Hagestad med gårdarna i sträcka längs vägen. Skånespåret fram till Nybrostrand, samma väg tillbaka.
Längd: 60 km.
Speciellt: den fina cykelvägen genom Ystad Sandskog, backarna innan Kåseberga, Hagestad naturreservat, sandstranden, Hagestad radby.

Mälarhusen-Simrishamn

Färdväg: bilen på Mälarhusens parkering. Cykling på stranden så långt österut den når. Grusstig därefter, Örnahusen och Norrekås med gamla trevliga hus nere vid havet, fin cykelväg med sandstrand innan Skillinge. Fiskaffär med rökt fisk längs norrut, med servering. Cykelstig en bit upp genom område med små fina hus. Ut på landsvägen, det går lätt uppför, höger mot Brantevik. Vid Gislövshammar svänger vi av och kommer in i den lilla husklungan. Märklig klippstrand med badmöjligheter, så även strax norrom med sand, där Skåneleden går. Gropar i hällarna.
Ingen cykelväg längs kusten även om det ligger hus där. Man ser Bornholm från vägen. Från Brantevik går fin slingrande asfaltcykelväg genom orten och sen till Simrishamn. Hällristningar kan ses på vägen. Vid Simris kan man ta en paus vid ett naturreservat och fin klippstrand med mönster av vågrörelser. Från Simrishamn går cykelväg längs kusten till Tobisvik alt parallellt med landsvägen. Återfärden ungefär samma sträcka med förbi de mindre samhällena och på landsvägen till Mälarhusen, det går ingen cykelväg längs kusten.
Sträcka: ca 40 km fram och tillbaka.
Speciellt: fint att cykla på stranden längs vattnet, spola cykeln efter turen. Omväxlande strand; sand, sandstenshällar, stenbumlingar, mörk sand, brunröd sand, mycket svanar samt andra sjöfåglar.
Brantevik har varit Sveriges största fiskehamn.

Börringe-Grönby-Skurup-Svaneholm-Börringe. Cirka 50 km.
Vi startade vid parkeringen vid skylten till ”lämningarna” efter Lindholmens borg. Norra Lindholmens gård passeras. Strax därefter svängde vi ner till Markie hage men innan denna gård passeras först Ugglarps slakteri, gården Asbjerg och sen en liten husklunga kallat Bygget som består av ett femtal hus där en av invånarna sa att det var ok att passera förbi Privat område, detta bekräftades av damen som bor där. Passagen till Markie hage går på smal stig kantad av blommande vårlök men den leder rätt. En lång alle´ leder till gården. Hänförande utsikt över landskapet ner mot Anderslöv. Liten väg österut mot Stävesjö, sen upp till Grönalund, höger mot N Grönby på slingrig väg och backigt landskap. Alla hus ligger längs med vägen, vid den vackra möllan tog vi lunchpaus i skydd av möllan. Tillbaka och strax efter samhället österut förbi gården Kullatorp som ligger i vacker bokskog. Till höger mot Gärdslöv på landsväg. Passerade skylt till Näsbyholm, det är ev gårdsväg från väster. Vi kom till Näsbyholmsjön som sommartid har blivit en stor fågellokal. Måsarna har besatt en av öarna, massor av olika sjöfåglar, tofsvipor, m fl. Fantastiskt! In till gården går det inte att komma om man inte vill köra på Privat område. Vi väljer att ta till Skurup, strax före passeras stort vägbygge som ska ta trafiken förbi samhället. Genom industriområdet ut på nya vägen till trafikplatsen där Rutger Mac Leans minnesmärke står. Strax därefter Svaneholms gård och slott. Liten väg norrut genom bokskog, efter sjön väster så vi kom till Havberg. Kuperat landskap med vackra vyer och små husklungor. Norrut och strax västerut söder om Björkesåkrasjön, ner till Lemmeströtorp. Här fick vi av tidsskäl och pga regn ta nödcykelvägen mot Svedala längs med E65. Börringe samhälle passerades och sen tar cykelvägen slut så det är stora vägen som gäller på bred vägren. Byn Byn passeras! Ner till N Lindved.

Falsterbohalvön

Start i Höllviken, kustvägen till kanalen. Vid kanalkiosken över till cykelvägen på gamla banvallen till Skanör. Ljung- och porsdoft. I Skanör raka vägen till stadsparken sen Skanörs borgruins kulle som är lämplig rastplats. Förlängningen av Kyrkogatan, spänger till hovbacken förbi Bakdjupet. Innan man svänger söderut på cykelstig finns toaletter. Här kan man också bada om man tar sig över ett vattendrag barfota. Ner till Skanörs hamn där det finns två fiskrestauranger där man också kan handla rökt fisk att ta med sig. Passera stora parkeringen bakom hamnens servering mm med fin uteservering. Cykelväg söderut, på fin grus. Man passerar liten bro över Slusan. Fina badmöjligheter längs hela vägen där man kan bada ganska ensam. Flommens golfbana närmar sig och där måste man svänga in mot Falsterbo. Ta in på gamla banvallen igen för samma väg tillbaka till Höllviken. Alternativa vägar eller extra tur här ner är Kärleksstigen längs med Flommens golfbana. Man kan också cykla genom Falsterbo stadspark. I Ljunghusen kan man med fördel köra ner genom skogen med de fina villorna t ex närmast Skanörs ljung ner till Falsterbo golfklubb. Där hittar man en fin cykelväg längst söderut med ljung och sandmark som man kan följa en bra bit tills den tar slut och man får leta sig ut mot t ex vägen längst med kanalen. I Höllviken kan man följa småvägarna som går parallellt med Falsterbokanalen, där finns vissa cykelvägar längst med havet men inget sammanhängande utan man kan trixa sig igenom österut faktiskt ända bort till Kämpinge fiskläge. Där finns Bärnstensmuseet mm.

Turer i Europa

2005-07-25T21:42:00.001+02:00

Europa
Allmänt:
Tips på vandringar finns i boken Vandra i Europa av Björk, mycket bra.
Tips på cykelturer finns i boken Cykla i Europa, också bra.
En bokserie om vandringar finns på engelska för ett flertal länder.
Det är oftast för varmt att vandra under sommaren i de södra delarna av Europa frånsett högt belägna områden. Bäst är vår och höst.

Vandringar
1 Frankrike: Menton-Monaco längs havet på bra vandringstig. Fantastiskt fin tur. Cirka 25 km.
2 Frankrike: Cavalaire-St Tropez. 6-7 timmar.
3 Frankrike: Nice-Villefrance längs kusten. Cirka 3 timmar. Buss tillbaka.
4 Frankrike: Villefrance-Beulieu runt Cap Ferrat. Cirka 3-4 timmar.
5 Frankrike: Grand Canyon du Verdon i Provence har ett flertal leder att välja på med fantastisk natur och möjligheter till vattenäventyr.
6 England och Lake district: utgå t ex från Derwentwater, Keswick.
7 Madeira har ett stort antal vandringsleder, tag buss eller varför inte taxi till utgångspunkten och från slutpunkten till eller från Funchal där man oftast bor.
8 Italien: Cinque Terre söder om La Spezia i Toscana. Led längs kusten med möjlighet till att hoppa på tåget på flera ställen, tur på en dag i ena riktningen.
9 Italien: Dolomiterna har flera bra leder. Utgå t ex från Canazei.
10 Österrike är ett vandringsland t ex området kring Zell am See.
11 Spanien: Pico de Europas är ett bergsområde i norra Spanien som har ett flertal vandringsleder. Utgå t ex från staden Arenas. Turer finns även utan större nivåskillnader.
12 Spanien: Costa Bravakusten söder om gränsen till Frankrike, en långled passerar här. Fina vyer och badvikar, lättgånget
13 Teneriffa har flera leder att vandra på.

Inlines
Bra inlinesvägar finns i området Friesland, som är delar av både Tyskland och Holland.
Längs Rhen och Rhone i Schweiz finns fina turer där man kan få ordnat transport av bagage mellan hotellen.

Cykel
Turförslag från boken Cykla i Europa:
Luxemburg,Schengen, Mosel, Stromberg
Moseldalen. Trier, Bernkastel-Cochem, 14 mil. Ett av E bästa cykellandskap.
Medoc i Frankrike, norr om Bordeux. Margaux-Hourtin.
Colmar, Alcace, Frankrike. Märkt led.
Ardennerna, Belgien. Märkta leder.
Gardasjön. Torbole, Mori, Malcesine, Garda, Affi, Castion m fl.
Toscana. San Donato, Castelina, Chianti
Nordsjöleden. Går längs nordsjökusten genom sex länder (tot 600 mil lång)

Gj0rda vandringar, färdrapporter

Frankrike, Provence
Allmänt om området:
Med utgångspunkt från Nice kan man göra många fina turer. Man kan också bo i Menton eller Beulieu. Tre utförliga häften med vandringsförslag har getts ut av Conseil General Des Alpes-Maritimes som täcker hela kuststräckan. De finns endast på franska. Här nedan beskrivs bara turer längs havet. Det finns massor av turer upp i bergen och sådana som delvis går längs kusten.

1 Menton, runt Cap St Martin och därefter till Monte Carlo, ca 15 km, 4 timmar.
Vi gick längs stranden till Roquebrunne där leden Sentier St Martin börjar. Leden följer kusten på fina promenadvägar och bra stig. Man har hela vägen havet på ena sidan och berget med växter och villor på andra sidan. På helgerna kan rätt mycket folk vara ute och promenera. När vi rundat udden kom vi in till Cabanon där det finns en fin liten sandstrand. Man följer leden längs järnvägen och kan hoppa på tåget tillbaka här om man så vill. Vi fortsatte in till Monte Carlo och åkte tåg tillbaka. Mycket fin led!

2 Beaulieu, runt Cap Ferrat, till Villefranche, ca 14 km, 4 timmar.
Vi startade från Beaulieu och gick längs kusten förbi fin badstrand söderut. Man kommer in i St-Jean och går förbi hamnen, även här bra badstrand. Här börjar turen runt Cap Ferrat som följer kusten på fina stigar, Sentier Littoral. Efter stan vid sjukhuset går leden genom badplats eller runt den lilla halvön. Vi rundade udden. Därefter är vi tillbaka vid infarten till sjukhuset. Man går genom en vägspärr och en grusväg börjar genom något slags nerlagd försvarshamn. Här tror man sig ha gått fel. Sen kommer dock fin gångväg längs havet. Flotta enorma villor blickar ut över oss. Längst ute står ett fyrtorn och ytterligare en bit ut enkla små tyghus i vitt. När udden rundats kommer man till ett hotell och ytterligare en bit in finns en liten fin strand. Man går tillbaka upp mot järnvägen (eller hejdar bussen till Beaulieu som vi gjorde) och följer leden ner till Villefranche där tågstationen finns ca 20 meter ovanför den fina badstranden. Ett besök i staden före hemfärd kan avrunda den fina turen.

3 Nice - Villefranche, ca 8 km, 2,5 timme
En kort trevlig tur är från Nice stad längs kustvägen och nerför Sentier Littoral så långt den går och sedan längs vägen till Villefranche, som är en pärla till stad med fin badstrand. Flera bussar eller tåg tar en tillbaka till Nice.

4 Cavalaire-St Tropez, 16 km, 6-7 timmar
Vi hade campat i Cavalaire och kände för en tur längs kusten. Leden går över klipporna och på badstränder. Vi passerade fina hus med fina trädgårdar. Det är ganska svettigt i uppförsbackarna (början av juli månad). Vi stannar i Gigaro och badar och tar en pizza. Vi tar samma väg tillbaka. Det är inte sämre, för man ser andra saker när man får en annan vinkel på tillvaron.

5 Gran Canyon du Verdon, juni-juli, Martell-leden, ca 15 km, 8 timmar
Allmänt om området
Vi hade börjat med en vecka i Nice och utforskat stan och dess omgivningar. Vi brukar bo nära stationen och området söder om där flera prisvärda hotell finns. Då har man nära till tågen som tar en längs kusten men även till tåget Chemin de Fer de Provence (i sin broschyr har de flera förslag till vandringsturer) som går upp i bergen med slutstation i Digne le Bains, en tur på 3 timmar. Vi åkte tåget till Saint-Andre´ les-Alpes, ca 2,5 timme, och bodde där två nätter på hotellet Lac et Foret. Här finns en härlig sjö och vandringsmöjligheter. Därefter tog vi taxi till Castellane (bussförbindelse saknas), som är en bra utgångsort för turer i området. Vi tog en organiserad tur, Aqua randonne´, som innebär att man ikläder sig våtdräkt, hjälm och gympaskor varefter man följer ledaren liggande på rygg i det svaga vattendraget mellan stora stenbumlingar och har bergssidor säkert 300 meter höga att se på uppåt! En häftig och oförglömlig upplevelse, uppskattad både av tonårsbarn och föräldrar. Dagen efter tog vi bussen till utsiktspunkten Point Sublime och dess Auberge (detta var i slutet av juni så vi hade inte förbokat utan ringde dagen innan, bokade en fyrbäddsrum med halvpension, en höjdare, vilken mat!). Vi var nu mitt inne i Canyon du Verdon vid en av dess mest besökta utsiktpunkter. En kort vandring första dagen slutade med att vi fick återvända eftersom vi inte hade ficklampa! Vi tänkte gå en bit på Sentiere Martel. Vi gick istället upp till byn Rougon. Det är en fin liten by med en fantastik utsikt över ravinen. Där kan man inhandla mat.
Turen:
Dagen efter tog vi bussen kl 8.45 (första dagen för säsongen som bussen gick, vilken tur) till byn Maline där starten är för Sentier Martel. Det går brant nerför till Verdonfloden. Det är rätt mycket folk ute och går, även folk i sextioårsåldern, det är söndag. Leden går längs floden. Den går upp och ner men är rätt lätt att gå. Efter lunch blir det tuffare, lite klättring och det går upp och ner, sen kraftigt upp och med hjälp av en järnstege tar man sig nerför. Det är branta bergväggar längs med stigen. Vi passerar en del ekskog och buskage, skuggigt och skönt. Sen kommer två tunnlar där man behöver ficklampa för att ta sig igenom. Det blir ett skönt bad vid framkomsten och de sista krafterna lägger vi på att ta oss upp till hotellet där vi bor. När man är i området ska man absolut besöka sjön St Croix och hyra ej kanot, kajak eller en pedalbåt för att därifrån ta sig upp i ravinen och bada/simma i det underbara vattnet, en fantastisk upplevelse!

6 Lake District, juli, korta dagsturer
Vi hade åkt till England för att besöka några vänner som skulle följa med oss till Lake District, där de tidigare inte varit! Det regnar mycket i området. Det är därför det är så grönt. Vi hade tur och fick fint väder hela veckan. Första orten vi bor i är Keswick, som är en livlig ort med vandrare överallt. Vi tar båten över sjön Derwentwater till en strand där vi börjar vandra upp till toppen av ett mindre berg. Det är härliga vyer. Vi fortsätter neråt genom ormbunksskog. Där finns båten som tar oss tillbaka. Dag 2 åker vi till Ullswater där vi tar båten över till andra sidan. Där vandrar vi en led på 12 km. Inga större backar men ganska stenigt.

7 Madeira
Monte-Funchal, vid jultid, ca 9 km, 2 timmar
Vi hade tagit en restresa till Madeira och bodde på ett hotell i västra Funchal. En av dagarna tog vi linbanan till Monte från Funchal. Sen följde vi stig västerut, kom till Barbossa och gick vidare. Leden slutar vid vägen som går neråt mot Funchal. Buss finns, det är ganska brant!

8 Baca de Corrida - Encumiada, jultid, ca 18 km, 7 timmar
Vi tog taxi. Man passerar orten Corticeiras och sen bär det uppåt mot Pico Grande. Vid startpunkten har man en fin utsikt ner över Nunnornas dal. Lite småkallt och dimma, vilket det ofta är. Det är svagt uppför i början på stenlagd stig. Ginsten är hög som oss, ormbunkarna är nervissnade, det är fina vyer hela vägen. På något ställe går vi genom moln. Efter ett tag kommer ett vägskäl där vi väljer vägen åt vänster istället för till Curral de Ferreira. Det är lite vått och stenigt. Det är varmt där solen ligger på, underbara vyer. Det är brant nerför här tills vi kommer till skogområde. Vi når vägen ner till ett hotell. Det är då inte så långt till skymningen! Vi beställer taxi hem. Det går snabbt med en ny Mercedes!

9 Ribeiro Frio - Portela, ca 16 km, 5 timmar
Vi tog taxi till Ribeiro Frio där turen börjar. Vi ser först på toppen Pico do Arieira, 1 800 möh. Den turen verkar fin och ska ta 3 timmar att nå. Taxin väntar och vi kör en bit ytterligare till startpunkten för vandringen. Det blir först en kort tur till Balcoes med en hisnande utsikt över bergen. Den tur vi tar slutar i Portela, en ort där man kan bo över eller åka kollektivt tillbaka. Det är skuggigt och därmed halt på stigen. Det är brant på sina ställen och räckena är inte alltid de bästa. Det är molnigt så vi har ingen utsikt neråt. En del tunnlar passeras. På slutet är det grusväg. Där träffar vi en svensk familj med barn och åttioåriga föräldrar, som också gått leden! Vandringsboken har graderat turen med en stjärna av fem men vi vill ha den till minst två! Vår taxi väntar eftersom vi sagt till chauffören att vi räknar med att vara där kl 5, va bra.

10 Boa Morte - ort norr om Camaro de Lobos, ca 14 km, 6 timmar
En annan dag tar vi taxi till Boa Morte som ligger en bit västerut. Det är bättre för här är torrare och inte så skuggigt. Vi vandrar 14 km till plats ovanför Camaro de Lobos. Det är fina vyer mot havet, många vackra odlingar och trevliga små orter. En ficklampa hade varit bra genom den tunnel på 100 meter som måste passeras. Efter tunneln passeras fattigbebyggelse. Efter en ravin böjer vi av ner mot Funchal. Det blir på trappor genom vinodlingar och bebyggelse. Vägen vänder uppåt igen! Då stannar en dam och tar upp oss i sin stora bil och kör oss ända till hotellet. Det var verkligen uppskattat! Det var nämligen juldagen och inga bussar gick.

11 Italien, kusten norr om La Spezia o söder om Genua, Cinque terre, april, ca 18 km
Cinque terre, fem små byar, som ligger som ett pärlband vid havet på en brant kust. Vi hade tagit en flygresa till Milano och därefter tåget till la Spezia. Där tog vi in på ett hotell vid stationen. Dan efter tog vi tåget till Riomaggio, ca 15 min norrut. Turen gick sen via byarna Manarola, Corniglia, Vernazza, och slutar i Monterosso al Mare. Där tog vi ett härligt bad i det 18-gradiga vattnet. Mellan de två sista byarna var det tuffast. Den första delen är promenadstig. Det var mycket folk ute och gick vilket kan bero på att de var påskveckan. Vi sökte rum i Monterosso men si det var inte så lätt att hitta. Det slutade med en rumsuthyrare och en lägenhet mitt i centrum. Dan efter går vi tillbaka. I Varnazza tar vi lunch och solar ute på piren. I Corniglia är vi trötta i benen och inväntar tåget som går längs med hela sträckan, mycket praktiskt.

12 Italien, Dolomiterna
Vi utgick från Canazei dit vi kommit med bil och slagit upp tältet på campingplatsen. Trots att det var i början av juli blev det neråt 5 grader på natten. Vi tog liften upp i bergen och gick av vid första stationen. Sen gick vi över berget över blomsträngar till högsta liften, Belvedere. Andra dagen tog vi översta liften och gick till Passo Pordei där vi tog liften till toppen. Tredje dagen åkte vi bil till Selva. Där vandrade vi i dalen. Helt fantaskt fint med branta berg längs sidorna. Fjärde dagen körde till St Ulrich där vi tog liften upp och vandrade en runda på den högplatå som finns där.

13 Pico des Europas, norra Spanien,
Vi hade tagit en flygresa till Bilbao och hyrt bil efter några dagar där. Vi körde längs kusten till San Sebastian och Biaritz och en sväng mot Pyreneerna. Där hade vi tänkt vandra men det var för varmt så vi vände. Pico ligger bara två timmars biltur väster om Bilbao och är en stor nationalpark med höga berg. Vi tog in på hotell i Arenales de Cabrales. Byn är centrum för vandrare. Vi tar tur nr 7 i vandringsboken Sunflower. Den leder långt in i en ravin, är lättgången och har väldigt fina vyer hela turen. Vi går tills det är ca 2 km kvar till Puente Bolin. Då har vi gått i 4 timmar inkl lunch. Tillbaka tar det bara knappt 2 timmar.

Spanien, kusten norr om Barcelona alltså Costa Brava, Palamos-Begúr, september-oktober, 3 turer på cirka 15 km vardera
Allmänt om området:
GR 92-leden (Grand Route) går från gränsen till Frankrike ner förbi Barcelona, totalt ca 60 mil lång. Vi gick sträckan Palamos-Begur. Detta är nog den klart vackraste delen av Costa Brava. Söder om är det mest hotell. Vi testade också en led från Tossa del Mare norrut cirka 12 km, som går inne i landet ganska kuperat, på mindre grusvägar och mindre asfaltvägar. Trevliga orter vi såg på vår vandringar är Llafranc, Tamariu och så Callella de Parafrugell, där vi valde att bo, vilket var ett bra val, mycket trevlig liten ort med strandpromenad och fyra fina stränder. Ska man ta avstickaren till Tossa del Mare tar man direktbuss från Barcelona dit. När man sen ska vidare norrut måste man åka över Girona och byta buss till Parafrugel, som är en ort där bussar går till Callella och till Begur bland annat. Det finns vandringskarta i tre delar över hela leden inkl lokala leder. Mycket fina vyer, bra underlag mestadels, lätt att hitta men karta rekommenderas ändå, fina badvikar, mycket god mat (tag dagens meny kl 13-16 ca. som kan fås för 8-12 euro inkl en flaska vin).
Buss från Barcelona norra station till Parafrugell, drygt 2 timmar. Buss till Callella de Parafrugell, ca 15 min. där vi tog in på hotell. Vissa av hotellens stänger 1 okt.

14 Callella till Begur, ca 7 timmar inkl lunch och bad med vilopaus, ca 15 km, GR 92 och Cami de Ronda.
Först passeras LLafranc med lång strand, sen börjar stig upp mot fyren. Lite vandring på gator och sen dramatisk stig bitvis genom tallskog och branta stup. Upp och ner några gånger varefter vi kom till idyllisk stenstrand efter tur ner genom ravin. Uppåt igen, tallskog, klippor, varefter Tamariu dyker upp. Fin strand, här äter vi lunch. Landsväg en bit upp längs GR 92, som sen tar av på grusväg uppåt och uppåt. Väldoftande tallskog. Det tar ca 1,5 timme från Tamariu till Begur. Det är även möjligt att vandra på mindre led från Tamariu till Aiquafreda och sen upp till Begur, då slipper man landsväg/grusväg. Vi tog taxi tillbaka till Callela eftersom sista bussen på lördagen gick kl 16.

15 Callella till Palamos, ca fyra timmar med lite pauser, ca 11 km.
Först är det mycket bra underlag med fina vyer. Vid vägskäl väljer vi GR 92 syd. Grusväg som smalnar, tallskog, omväxlande natur. Castell-stranden före Palamos är stor med fin sand. Fin terräng sen. En liten hussamling vid stranden passeras. Turen går genom stan till badstranden i Palamos, som är en stor ort men hotell söderut så långt ögat når. Vi tar buss tillbaka till Parafrugell.

16 Begur- Aiguafreda, ca 15 km
Vi tar buss till Begur. Det är en lokal led som vi hittar på vandringskartan. Utgå från kastellet och gå mot havet över större väg, vid havsforsknings-station börjar leden som först är naturstig med beskrivningar av träden mm. Sen följer ravin med fin växtlighet. Vi kommer in på större väg och kommer sen till liten vik med några hotell. Sen följer kort bit längs havet och sen uppåt och uppåt på mindre asfaltväg. Fina vyer mot havet och Pyreneerna. Leden är en rundtur så vi återser startpunkten efter ca 1,5 timme på landsväg med minimal trafik.

17 Teneriffa
Vi hade tagit en restresa till Porto de la Cruz på Teneriffa. Från stan vandrade vi mot väster på turförslag 1 från vandringsboken Sunflower. Det är fina vyer och ganska lättgånget. Bananodlingar längs första delen. Turen slutade med en brant uppförstur och slutar vid ett kafé. Det fanns en busshållplats på orten så det var bara att hoppa på och återvända. Andra dagen åkte vi till Aquamente för tur 2 från boken.

Inlines / Långfärdsrullskridskor

2005-07-25T21:39:00.001+02:00

Inlines /Långfärdsrullskridskor

Kommunerna Lund, Malmö, Staffanstorp, Lomma har alla bra eller mycket bra cykelbanor som är lämpliga för inlinesåkning. Vi har helt enkelt mycket fina förutsättningar just i vår del av Skåne och även i landet till många olika turer. Från Malmö/Lund har vi ett trettiotal olika turer vi åkt! Är vi Sveriges och Skånes Skaterland?

Sommaraktiviteter, Skånes isseglarklubb:
http://www.skridsko.net/sik/sommaraktiviteter/inlines.htm

1 Lund Ö-Dalby-Sandby-Lund
2 Lund-Dalby-Kyrkheddinge-Staffanstorp-Lund
3 Lund-Kävlinge-L Harrie-Väggarp-Örtofta-Stångby-Lund
4 Lund-Lomma-Flädie-Bjärred-Lomma-Lund
5 Lund V-Vallkärra-Stångby kyrkby-Lackalänga-Lund. Cirka 25 km.
6 Lund-Lackalänga-Furulund-Kävlinge-Löddeköpinge-Bjärred-Lomma-Lund
7 Lomma-Alnarp-Arlöv-Spillepengen-Lomma-Alnarp
8 Lomma-Alnarp-Åkarp-Burlöv C-Arlöv-Alnarp
9 Lund-Hjärup-Uppåkra-Tottarp-Görslöv-Nordanå-Sunnanå-Tullstorp-S Sallerup-Ö Kattarp-10 Oxie-Käglinge-Arrie-V Ingelstad-Ö Grevie-Klörup-Haglösa-Gylle-Trelleborg
11 Lund-Flädie-Borgeby-Löddeköpinge-Sandskogen-Barsebäck-Häljarp-Landskrona-Glumslöv-Fortuna-Råå-Helsingborg
12 Landskrona C-Helsingborg-Sofiero-Laröd-fiskelägena längs kusten-Viken-Höganäs, buss tillbaka.
13 Från Lund buss till Harlösa, körning Harlösa-Revingshed-S Sandby-Lund
14 Malmö C-Ribersborg-Bunkeflostrand-Klagshamn-Gessie-Hököpinge-Vellinge-Höllviken-Skanör-Falsterbo, buss tillbaka
15 Malmö-Torup-Bara-Mölleberga-Staffanstorp-Lund
16 Malmö/Ribersborg, Limhamns småbåthamn, Limhamns kyrka, Hyllie, Ärtholmen, Stadion, Pildammsparken, Kronprinsen
17 Malmö Ö kyrkogård-Videdal-Virentofta-Torupsbanan till Bara, Bjärshög,L Mölleberga-S Sallerup-Sunnanå-Nordanå-Valdemarsro-Segevång. Cirka 30 km.
18 Malmö-Oxie-Arrie-Klörup, buss åter
19 Brantevik-Rörum på bra cykelväg resp landsväg en söndagssommarmorgon. Fin inlinesväg.
20 Omgivningarna kring Åhus, bl a ut på Äspet och ut på Ö Täppan
21 Lund till Dalby stenbrott och åter. Mycket uppför till stenbrotten men tillbaka är det lång utförslöpa.
22 30 km resp 20 km genom Malmös stadsdelar med start och mål i V Hamnen. Se färdrapporter på SIK´s hemsida.

Lund-Dalby-Sandby-Lund
Cykelvägen till Dalby längs bilvägen med slät fin yta. Cykelväg i ytterkanten mot Dalby hage. Fina cykelvägen förbi Skrylle och vidare ner mot S Sandby. Ganska brant nerför vilket krävde stor koncentration, nedbromsning av farten och resulterade i lätt darrande ben hos vissa av åkarna. Därefter Hardebergaspåret som sen 2005 är asfalterad. Där Lunds bebyggelse börjar tar ju asfalten slut men för dagen relativt ny oljig grus gjorde färden relativt lätt. In i bebyggelsen och som bekant är det relativt kuperat härifrån och ner till Gastelyckan.

Lund-Kävlinge-Bjärred-Lomma-Lund
Cykelvägen längs 108´an mot Kävlinge, Lackalänga, Furulund, Kävlinge västa (förbi Vikensbadet), mot Löddeköpinge, Borgeby, Lomma, Lund. AK 5 fram till Lackalänga, Hög-Löddeköpinge och Lomma - Lund.

Lund-Trelleborg
I en vid båge genom det bördiga lövfria landskapet från Lund åt sydväst till östra Malmö där vi svängde sydostvart till Trelleborg. Färden gick ömsom på finfina torra cykelbanor (AK 4-5) och ömsom på lågtrafikerad slät torr landsväg (AK 4). Endast korta partier hade grov asfalt (AK 2-3) som emellertid stimulerade blodomsättningen i fötter och ben. Från centrala Lund åkte vi genom S:t Larsparken mot Hjärup. In under E 22:an till Uppåkra där världens flyt gäller förbi Tottarps by ner till Görslöv. Vidare på mera normal asfaltyta till Nordanå förbi Sunnanå och Tullstorp till Södra Sallerups kyrka där vi rastade och hämtade upp två deltagare. Så vidare förbi Östra Kattarp till Oxie som vi trasslade oss igenom ner till 101:an vid Käglinge. På 101:an måste vi köra på en smal vägren ner till idylliska Arrie där finfin cykelbana (AK 4+) går via Västra Ingelstad till Östra Grevie. Ut på 101:an igen till Klörup. I nya stora rondellen svängde vi söderut på hyfsade 108:an ner till Haglösa där vi tog finfina lågtrafikerade landsvägen (AK 4+) till Gylle by och förbi Karlsnäs där nyasfalterad landsväg gäller tills Trelleborgs fina cykelbanor fram till busstorget. (By Lars R Carlstedt, SIK)

Lund-Helsingborg
Vi rullade på finfina cykelbanor (AK 4+) ut genom Lund västerut till norra Bjärred. Genom Flädie gäller dålig landsväg (AK 2+). Så norrut på bra landsväg genom Borgeby till Löddeköpinge. Vid gästgivaregården svängde vi västerut genom samhället. Efter överfarten av motorvägen direkt till höger genom Sandskogen på bra landsväg till Barsebäcks by där finfin cykelbana tar vid ner till Sjöbobaden. I en strandbrink tog vi långpaus i den värmande solen med Öresund glittrande framför oss. Den nyasfalterade kustvägen löper från Barsebäcks hamn slät som en smekning (AK 5) norrut ända till Häljarp. En bra cykelbana börjar här och slingrar sig i ensamt majestät till dagens tänkta mål Landskrona. Vi rullade fram till nya stationen och hade då gjort knappt 4,5 mil från starten i Lund. Efter lite felnavigering (kartan låg i ryggan) nådde vi sega backen upp till toppen vid Glumslöv med sin betagande utsikt över Öresund, Hven och Danmark. Här kom belöningen. Fem km lagom nedför till gamla fiskeidyllen Fortuna precis vid Öresundsstranden. Hesitera nu inte för grusvägen. Den är åkbar de 400 m som krävs fram till cykelbanan som löper utefter kusten till Råå samhälle och över Rååån in till Helsingborg (AK 4-5). (By Lars R Carlstedt, SIK)

Lund-Dalby-Staffanstorp-Lund
Från Tetra Pac i södra Lund på villagator genom Nilstorp in under E22:an till Gastelyckans finfina cykelbaor. Vid Linero tog vi cykelbanan sydostligt till Dalby (AK4). Väl i Dalby ut på de breda vägrenarna på högtrafikerade Väg 16 medvinds ca 6 km sydväst till Kyrkheddige (AK 3+) där den gamla lugna vägen tar vid för kräsna inlineåkare. Vid Skåneplantor i Staffanstorp svängde vi norrut på lokalvägen öster om industriområdet vilken snart övergår i en smal slingrande sällan utnyttjad landsväg (AK 4) genom jordbrukslandskapet. Avslutningsvis den sedvanliga cykelbanan (AK 4) in till Lund.(By Lars R Carlstedt, SIK)

Lund-Kävlinge-Örtofta-Lund
Ut från NV Lund på fina cykelvägen längs 108´an mot Kävlinge, först Lackalänga, Furulund, i Kävlinge letade vi upp vägen ner mot ån där asfalterad cykelväg finns, cykelspåret på gamla banvallen till Örtofta genom golfbanan, i Lilla Harrie får man ta av cykelvägen (asfalten upphör en bit längre fram nämligen, där Eslövs kommungräns tar vid) glest trafikerad väg, ut på 104´an mot Örtofta ca 2 km varefter man kan åka genom Väggarp och förbi Örtofta kyrka och slottet därefter, därefter passeras Danisco Sugers stora sockerbruk, Skånes enda. Landsvägen till Lund har lite uppförsbackar fram till Stångby. Sen blev det lite lotsning genom div villaområden i NÖ Lund.

Lund-Harlösa
Start vid Harlösa pampiga stationshus som en gång i tiden var knutpunkt för fem järnvägslinjer. Sanna Martin från Radio Malmöhus hade anslutit för en kommande sändning i hennes serie "Livslust". Vi rullade iväg medvinds västerut på finfin asfalt (AK 4) via Revingehed och Pickos Trobergs Raksträcka till Södra Sandby. Där avvek sex snabbisar söderut till Dalby medan resten tog idylliska Hardebrgaspåret till östra Lund där snabbisarna anslöt. Sedan trixade vi oss genom Lunds östra delar ner till Lunds Södra PP där några drabbades av att åka och hämta bilarna i Harlösa.
(By Lars R Carlstedt, SIK)

Lund-Vallkärra-Stångby-Lackalänga-Lund
På finfina cykelvägar rullade vi norrut genom Kobjer och Gunnesbo till Norra Nöbbelövs kyrka. Efter en kort vätskepaus tog vi oss vidare på landsvägen till Vallkärra romanska 1100-talskyrka där slutstriden i slaget vid Lund stod 1676. Nu är vi ute på vischan och rullar vidare i ensamt majestät till Stångby kyrkby med sin 1100-talskyrka och sina fyrlängade gårdar med anor från 1600- och 1700-talet. Nu vänder vi västerut mot Lackalänga. På vår högra sida har vi Sveriges längsta pileallé. Vi tar den kalasartade cykelbanan som går skild från nya 108:an tillbaka till Lund. Efter 1½ timme, fyra kyrkor och nära 2½ mil är vi tillbaka vid startplatsen.(By Lars R Carlstedt, SIK)

Landskrona-Höganäs
Parkerade bilen vid Landskrona nya station och åkte på fina cykelvägar norrut genom staden (AK 5). Gamla landsvägen har tack och lov en mycket bra separat cykelbana uppför branta Glumslövs backar (AK 5) annars vore backen en oövervinnerlig plåga. Full, farlig fart ner på andra sidan på cykelbanan som fortsätter fram till landsvägsavfarten ner till fiskeläget Fortuna. Förbi Karmerliterklostret innan jag nådde ner till vattnet på bra asfalt (AK 4). Här börjar en strandnära cykelbana som ringlar ensam långt från alla bilvägar fram till Råå (AK 4 - utom 300 m rullbar grusväg i början). Stopp för Råå-å-ålamacka på "Lasses Rökeri". Därefter genom idyllen Råå på asfalterade smågator och vidare på slitna cykelvägar in till Helsingborg (AK 3+). Glasstopp i Norra Hamnens fashionabla nya gatstensförsedda bostadsområde innan jag drog norrut till Sofiero. Nu åker man på ömsom slitna cykelbanor ömsom sliten vägbana (AK 3). Från Laröd blir det bättre. Väg 111 går öster om de gamla fiskelägena (Hittarp, Domsten, Grå Läge, Viken, Svanebäck, Lerberget) som alla är värda att rulla igenom strandnära och dessutom på bra asfalt (AK 4). Några enstaka gånger måste man upp till 111:an men då finns det alltid hyfsad separat cykelbana (AK 4-). Skönt dopp i Viken. Avslutade med lämplig svalkande dryck på Prinsens Hamn Kro i Höganäs innan jag tog den frekventa pendelbussen tillbaka till bilen i Landskorona.(By Lars R Carlstedt, SIK)

Ribban, Limhamns småbåthamn, Limhamns kyrka, Hyllie, Ärtholmen, Stadion, Pildammsparken, Kronprinsen

Lomma-Flädie-Bjärred-Lomma
Norrut utefter Öresundskusten och på kringelkrokar genom jordbruksbygden förbi Kaniks tegelbruk genom Flädie Kyrkby till Borgeby (en km AK 1). Så upp till Löddeköpinge där vi vände söderut och drog förbi Löddesnäs till norra Bjärred och följde gatorna närmast vattnet ner till klassiska glass- och utflyktskiosken vid gamla stationen.(By Lars R Carlstedt, SIK)

Kring Alnarp
Första halva åttan: Cykelvägen söderut längs Alnarpsparken mot Arlöv, Via Arlövs pågatågsstation mot Spillepengen, cykelvägen längs Lommabukten till Lomma, cykelvägen längs järnvägen tillbaka till Alnarp. Andra halvan av åttan: Genom Alnarp till Åkarp, över stora järnvägen, cykelväg längs järnvägen till OBS Burlöv, till Arlövs pågatågsstation, tillbaka till Alnarp

Malmö-Klörup
Denna tur kan varmt rekommenderas som medvindstur vid vind från nordväst (nordnordväst). Cykelvägen följer i stort gamla banvallen från Södervärn till Oxie. Som de flesta gamla banvallar är den lämplig för inlines åkning. Vägen uppför Oxiebacken är lite lång men i medvind är den inga problem. Från Oxie till Arrie finns ingen cykelväg, lite slingrande småvägar väljs för att undgå landsvägen. Cykelvägen Arrie till Östra Grevie är utmärkt, bra asfalt utsikt över slätten. För att undvika stora vägen åker vi småvägar söder om Ö. Grevie till Klörup där vi tar bussen tillbaka.(By Lars R Carlstedt, SIK)

Malmö-Falsterbo
Färden gick genom ett öppet, i stort sett lövfritt landskap. Vattensamlingarna var frusna och grödorna frostiga. Från Malmö C rullade vi på cykelbanor (AK4+) förbi Kockumsområdet ut på härliga Ribban (AK5). Vidare på cykelbanor (AK4-5) genom Limhamn, Sibbarp under Öresundsbron till Bunkeflostrand. Härifrån gäller lugna landsvägen (AK4) utefter kusten genom Klagshamn till Gässie villastad. Så österut till Gässie kyrkby där cykelbanor (AK4) tog oss förbi Hököpinge och Vellinge till ett café i en gammal gård intill Vellinge Blommor. Efter en livgivande kaffe med tårtapaus rullade vi vidare på cykelbanan (AK5-) som slingrar sig ner till Höllviken. Här följer cykelbanan (AK5) stranden till Falsterbokanalen. Nu gällde breda vägrenen (AK3+) i den nedåtgående solen förbi Ljunghusen och Skanörs ljung. Vi drog nu norrut motvinds i den bitande kylan till Skanörs gamla tingshus och kyrka. Så vände vi söderut och gjorde även en sväng ut till Skanörs hamn och tillbaka ner till Falsterbo. Eftersom buss nr 100 skulle gå först efter 25 min svängde vi ner mot Falsterbo fyr och vände när gruset tog vid. Snirklade genom Falsterboidyllen till bussen som tog oss tillbaka till Malmö C. Lundaborna avslutade med Pågatåget.(By Lars R Carlstedt, SIK)

Malmö österut
Rullade på härliga asfaltstråk från Östra Kyrkogården genom Videdal och Virentofta ut på gamla Torupsbanans finfina banvall (AK 4) till Bara. Där vände vi norrut på bilfattiga landsvägen till Bjärshögs kyrkby och Lilla Mölleberga på kalasasfalt (AK 5-). Så söderut mot Södra Sallerup med stopp för fika hos fiskeklubben "Spinnarna" vid Sallerupsdammarna. (Kaffet var gratis om man köpte en chokladbit). Sedan norrut genom Sunnanå till Nordanå på AK 4 där vi vände västerut genom Valdemarsro till Segevång på AK 4- och åter bilarna. 28 km i god men för alla njutbar fart i ett bedövande vackert och ensligt landskap så nära Malmö.(By Lars R Carlstedt, SIK)

Malmö-Torup-Bara-Mölleberga-Staffanstorp-Lund
Den gamla järnvägslinjen från Malmö till Torups ståtliga fyrlängade 1500-tals borg i Bokskogen med stort B. Vid Bara svängde vi norrut på småvägarna genom Mölleberga till Staffanstorp. Där kopplar man på järnvägen som en gång gick från Trelleborg via Svedala och Staffanstorp till Lund. Från Lund till Malmö finns järnvägen med Pågatågen kvar. Länge Leve Järnvägen som ger oss medvindskör.(By Lars R Carlstedt, SIK)

Långfärdsskridskor

2005-07-25T21:38:00.000+02:00

Långfärdsskridsko
Följande gäller alltid:
Kunskap
Utrustning
Sällskap
Kunskap får man bäst genom att gå med i SIK, Skånes Isseglarklubb, genom isinformation, organiserade turer och utbildning
Utrustning är skridskor, kängor, ryggsäck med grenrem (för att den ska fungera som flytväst i kombination med de reservkläder som ska finnas i en plastpåse i säcken), isdubbar, livlina, en eller två ispikar. Bra att ha: knäskydd, damasker, mobiltelefon.
Sällskap innebär minst två som åker tillsammans för att kunna få hjälp att komma upp vid ev plurrning.

De isar som kan rekommenderas är:
Krankesjön som brukar frysa först och där det brukar vara mycket folk
Vombsjön, Ringsjöarna, Fjällfotasjön, Yddingen.
Sen finns det många flera som då tar lite längre tid att ta sig till.

Skånes isseglarklubb, långfärdskridskor:
http://www.skridsko.net/sik/langfardsskridsko/default.htm
Tips från Skånetrafiken: http://www.skanetrafiken.se/informationroot/RAKAVAGEN/89698/rakavagen.pdf

1 2006: Häckebergasjön + Krankesjön. Alltid pålitliga ”första-sjöar”
2 2006: Ivösjön. Både bussturer och med bil. Denna sjö blev ”räddningen” 2006 eftersom den frös efter det att det hade snöat så mycket. Hela sjön var frusen med säker is vilket är ovanligt.
3 2006: Pukaviken + Ivösjön, buss. Havsis är alltid intressant, lite segare is vilket också kan göra att man vågar för mycket.
4 2006: Vellinge ängar och Foteviken. Spaningstur. Eftersom det är så långgrunt med tång, stenar och sandbankar blir isen ofta ”sunkig”, speciellt när solen är framme och tången drar åt sig värmen.
5 2006: Höllviken dels mot Lilla Hammar dels mot Knösen. Höllviken bjöd på fina turer i år, det har väl sällan varit fruset så långt ut från land, härlig känsla att åka mot bron, att sen runda Knösen längs ut på Skanörs norra udde och sen komma in vid Bakdjupet och se Skanörs kyrka.
6 2006: Vombsjön, sen Ö Ringsjön där isjakterna höll till. Lite stora sjöar med ej alltför intressanta omgivningar, men bara isen är bra!
7 Snogeholmsjön + Sövdesjön. Helt frusna vilket är ovanligt. Trevliga sjöar.
8 2006: Klagshamn till Eskilstorp. Isen var mjuk o sumpig innerst men längre ut bra, har aldrig åkt så långt ut tidigare och längs med iskanten med alla fåglar intill.

Paddling

2005-07-25T21:37:00.001+02:00

Paddling

Ett antal kanot- och kajakuthyrare finns i Skåne. De kan ordna transporter av farkosterna också antingen till startstället eller från slutmålet.
http://www.mkk.m.se/langfard/turtips.shtml
Malmö kanotklubb, långfärdsturer med kajak

Exempel:
1. Lödde å / Kävlingeån
2. Löddeköpinge-Kävlingeoch åter. Cirka 6 timmar.
3. Djupafors-Ljungbyhed. Uthyrning i Djupafors.
4. Rönne å. Rinner Ringsjön förbi Stockamöllan, Forestad, Riseberga, Ljungbyhed, Herrevadskloster, Klippan, höja och rinner ut vid Ängelholm.
5. Stockamöllan-Forestad. Cirka 15 km.
Nordöstra Skåne
6. Immeln-Halen-Raslången. Sjösystem som kan kombineras eller paddlas separat. Det kan blåsa hårt på Immeln. Övernattning kan ske i skärmskydd (om det finns plats).

Vandringar

2005-07-25T21:25:00.002+02:00

Vandringar
Tips på litteratur om Skåne:
Lundabygdens Naturvårdsförening har gett ut Äventyret väntar runt hörnet och Skånetrafiken har gett ut Upptäck naturen i Skåne. På nätet finns det information om Skåneleden och kartor finns att köpa.
Mycket bra länk till turen längs Öresund:
http://www.oresundsvand.dk/Svenska/html/walking.html
Öresundsvattensamarbetet, fina förslag till vandringar och cykelturer längs Öresundskusten både på svenska och danska sidan.

http://www.skaneleden.se/
Skåneleden, beskrivning av lederna

Beskrivningar av turer jag själv gjort, själv eller i grupp:

Hallandsåsen, Förslöv och nordöst på tre skåneledsetapper, 25 km, 7 timmar, 2005.

Vi körde till Förslöv, strax efter kyrkan tog vi till höger, där bebyggelsen tar slut leder väg in till vänster med skylt Hålehall. Först parkerade vi en bil vid Hålehalls lägergård. Det hade dock varit enklare att parkera nere vid den gårdsbutik som finns ca 1 km söder om Hålehall där också leden passerar. Två bilar körde vidare till Kvinnaböske. Ca. hundra meter efter passagen under järnvägen finns en väg till höger, en bit in parkerade vi två bilar. Vi gick på mindre väg för att ansluta till leden. Turen gick sen nordost mot Båstad med fantastisk utsikt över Sinarpsdalen och Båstad och Laholmsbukten. Leden går på mindre smal asfaltväg till Båstads utkant. Vi passerade en stort cementkantat vattenfyllt hål som ska vara 150 meter djupt. Det är från arbeten med tunnelbygget i början av 1990-talet. Lyngebjärs knall som passerades är 200 meter högt över havet. Leden ansluter till Skåneledens Kust till kust. Leden går sen sydväst till Örlid över vackra myrmarker. Det är brant uppför i början. Här finns ett vindskydd och lägerplats en bit in ej synlig från leden. Här är fina vyer över Laholmsbukten och den buktade strandlinjen med utsikt en bra bit norr om Halmstad (Haverdal). Här går man i ett naturreservat. Leden går genom Lya fälad och ljunghed på smal asfalterad väg (möjlig för inlines). (Skogsavverkning på 1500- till 1800-talen gjorde att stora delar av Hallandsåsen blev öppen mark. Marken fick tjäna som bete åt djuren. Ljung, ris och magra örter spred sig allt mer. Ljungen svedjades tidigt på våren och späda skott växte upp för betningen). Därefter går man på spänger över mossområde och passerar Älemossen. Här förstår man vad en dränering av Hallandsåsen skulle betyda! Bläbär i mängd fanns. Vid Örlid kommer man ut på mindre väg och så är det ca 6 km fram till Simontorp. Detta är gamla riksvägen över Hallandsåsen. Andra namn är Kungsvägen och Postridarens väg. Sen är det samma sträcklängd på bred stig genom skogsområde fram till Hålehall. Den sista km går genom bokskog med kuperad terräng. Chaufförerna sätter sig i den parkerade bilen och kör att hämta våra 2 andra bilar. Resten av gruppen fortsätter brant nerför i bokskogen mot gårdsbutiken (som har öppet). Strax kommer bilarna för att hämta oss.

Löderups strandbad till Skillinge, 17 km på Skåneleden- Österlenleden, 2002
Vi köde till Skillinge. Här ställde vi några bilar och trängde ihop oss i resten av bilarna och körde till Löderups strandbad. Vi ställde bilarna här och startade vandringen. Första anhalt var Backåkra på Kåsebergaåsen. Sen kom vi in i Hagestads naturreservat där vi njöt av naturen och stillheten. Från Sandhammaren följde vi kusten och Österlens Sahara, vi passerade Mälarhusen och Borrbystrand. Innan vi kom fram till Skillinge passerade Örnahusen. Turen var lättgången. Vi startade från Lund 9.30 och var tillbaka vid 18-tiden.